Under det här pingisbordet i Paris sover tio svensk­­talande afghaner

I den här delen av norra Paris stinker det piss och cannabis. Här blandas nyanlända med missbrukare och psykiskt sjuka. Under ett pingisbord i en park söker ett tiotal unga afghaner skydd varje natt. De talar svenska.

– Vi kom inte hit för att äta mat eller för en bra lägenhet. Vi kom för att få stanna, säger Rahim Karimi, som trots svenskt utvisningsbeslut nu fått uppehållstillstånd i Frankrike.

Han är en av uppskattningsvis hundratals afghaner som lämnat Sverige för Paris efter avslag på asylansökan.

Det är klassiskt höstväder i Paris den här eftermiddagen. Gulbruna höstlöv på marken, sjunkande temperaturer och regn på ingång.

Utrymmet under pingisbordet i parken har varit basläger för ett tiotal unga afghaner en månad nu. Här tillbringar de varje natt. Alla talar svenska, har bott på olika håll i Sverige i flera år. Ingen av dem har ännu lyckats fixa något riktigt boende i Frankrike.

Men killarna har åtminstone varandra under kyliga Paris-nätter som knappast blir varmare ju närmare vinter det lider. Under pingisbordet finns två sjaviga madrasser och en tunn plywood-skiva.

– Där inne i busken har vi kartonger också. Vi lägger ut dem här på nätterna, säger Nemat på en svenska som bär tydliga spår av flera år i Västerås.

Pingisbordet är det minst dåliga alternativet just nu. Parispolisen ser nämligen inte mellan fingrarna när det gäller tält i parker och på gator. Allt rivs.

– Det går inte att ligga ner och sova på kartong, man får sitta upp istället, tillägger kompisen Roulan som både bott och arbetat i Sverige.

Skoninglöst dån från motorvägen

I det här området, vid den stora trafikplatsen Porte de la Chapelle, sover omkring 800 personer utomhus varje dag, enligt bedömningar från olika frivilligorganisationer. Hit kommer hjälpen till folket på den franska republikens botten: nyanlända, missbrukare och psykiskt sjuka.

– Där kan man hämta gratis frukost på morgonen, säger Nemat och pekar på en garageport.

Att hänga vid Porte de la Chapelle på kvällen är "en mycket dålig idé", skriver en hjälporganisation i ett mejl till SVT Nyheter inför det här reportaget.

En frän stank dominerar doftbilden: blandning av piss och cannabis. Allt ackompanjerat av dånet från den ljudmässigt skoningslösa ”peripheriquen” - motorvägen som omsluter centrala Paris.

Runt det välbesökta landmärket Sacré-Cœur och kvarteren i pittoreska Montemartre driver horder av spenderglada turister runt stora delar av dygnet. Detta bara ett stenkast från Porte de la Chapelle.

För de svensktalande afghaner som sover under pingisbordet i parken är hemlösheten snart över. Hoppas de i alla fall.

Roulan och Nemat ler när de berättar att ingen av dem har "blivit Dublin". Det betyder att deras fingeravtryck inte dykt upp hos franska polisen, trots att deras avtryck lämnades i Sverige för några år sedan och borde vara registrerade i EU:s gemensamma databas, Eurodac.

Därför tror de sig ha en god chans att faktiskt få stanna. Och de är inte helt fel ute i sina aningar.

78 procent av de afghaner som söker asyl i Frankrike får ett positivt besked i första instans. I Sverige är motsvarande siffra under 30 procent, visar Eurostats statistik från första halvåret 2018.

---

GRAFIK: Stora skillnader i beviljandegrad

Sverige tar visserligen emot relativt många asylsökande afghaner per capita, men bifallsandelen har sjunkit och visar hur Sverige blivit strängast i klassen. Här en jämförelse med de största mottagarländerna i EU.

2018

2017

Bland de EU-länder med flest antal asylsökande afganer, är Sverige numera ett av de strängaste när det kommer till hur stor andel av alla ansökningar som blir beviljande.

Samtidigt tillhör Sverige ett av de länder som de senaste åren tagit emot flest antal asylsökande afghaner. Men i takt med att antalet asylansökningar i EU totalt blivit allt färre, sett över samtliga nationaliteter, sjunker även antalet asylsökande afghaner.

Rahim Karimi lämnade Västervik

Samtliga svensktalande afghaner som SVT Nyheter möter i Paris befinner sig åldersmässigt mellan sena tonår och upp till 25-årsåldern.

Så även Rahim Karimi. Han är en av dem som tagit sig hela vägen, från avslag i Sverige till uppehållstillstånd i Frankrike.

Av alla afghanska unga killar som SVT Nyheter träffar under arbetet med det här reportaget är Rahim den enda som vill ställa upp på bild med riktigt namn. Han verkar lugnare jämfört med de andra. Upplever för första gången på flera år någonting som påminner om förhoppningar vad gäller framtiden.

Han kom till Sverige i början av 2016, men det blev bara drygt ett år i Västervik för Rahim. Han överklagade aldrig Migrationsverkets beslut om avslag på asylansökan. Tre dagar efter beskedet var Rahim på väg till Frankrike.

– Efter första avslaget bestämde jag mig, nu släpper jag Sverige. Jag kunde inte åka till Afghanistan igen, säger Rahim.

I januari 2017 kom han till Paris efter tåg- och bussresor genom Danmark och Tyskland. Gick in till polisen och lämnade sina fingeravtryck.

– Jag blev Dublin. De såg att jag hade sökt asyl i Sverige. De sade till mig att om du inte själv åker tillbaka till Sverige, så måste du vänta sex månader.

Stuntade i mötet - förlorade allt stöd

Efter ett halvårs väntan fick Rahim en kallelse av franska migrationsverket, myndigheterna hade nu en plan för verkställandet – alltså för hur det skulle gå till när Rahim skulle skickas tillbaka till Sverige. Åtminstone befarade Rahim att så var fallet. En sådan resa skulle, enligt Rahim, med största sannolikhet leda till utvisning till Afghanistan.

Han struntade i mötet, avvek. Franska myndigheter drog in allt stöd. Ingen mer hjälp med bostad, ingenting.

– Jag var utan allt i sex, sju månader. Utan hem, utan pengar, utan allt. Det blev svårt, och jag fick hjälp av olika personer som skickade pengar, säger Rahim Karimi.

Ett år efter ankomsten till Paris kom genombrottet för Rahim. Han blev tipsad om en advokat som tydligen var bra på just asylsökande afghaner.

Advokaten hjälpte Rahim att överklaga Dublinbeslutet till franska migrationsdomstolen, och fick rätt. Rätten slog fast att han hade rätt att få sin sak prövad.

I mars i var processen igång igen, franska migrationsverket hade då satt stämpeln ”normalfall” på Rahim Karimil.

– Då kunde de inte skicka mig till Sverige, de kunde inte säga någonting, säger Rahim.

"Sovit hos kompisar, i skogen, på gatan"

Allt började om. Ny utvärdering av den asylsökande Rahim Karimi. Beskedet kom ganska snart: uppehållstillstånd i tio år, till att börja med. Han blev en av de 2 770 afghaner som fick bifall på asylansökan i första instans i Frankrike, första halvåret 2018.

– Jag har sovit hos kompisar, i skogen, på gatan. Det går iallafall och jag trivs i Frankrike för jag fick stanna i Frankrike!

För de unga afghaner som tar sig till Paris, efter asylavslag i Sverige, har Svenska kyrkan kommit att spela en viktig roll. En samlingsplats och ett andrum för nyanlända i en storstadsregion med fler invånare än hela Sverige.

När de första afghanerna dök upp på Svenska kyrkans innergård vintern 2017 handlade mycket om att erbjuda tröst, en dusch och lite kläder.

– Det blev en chock för oss, att förstå vilka behov de hade och vilket liv de levde på gatan, säger Tua Sällström, präst i Svenska kyrkan i Paris.

Två år senare kommer fortfarande nya unga afghaner till kyrkan. Den här hösten är de fler än någonsin tidigare.

En av dem som varit med och bevittnat utvecklingen på nära håll är Sara Brachet. Hon är svenska och har bott över 30 år i Paris, och engagerat sig i de unga afghanernas situation.

– Den största skillnaden är ju att det är så otroligt många fler, säger Sara Brachet.

Medier släpps inte in

Den franska huvudstaden är en plats utan riktig motsvarighet i Sverige.

– De kommer till en stor och rörig stad, där ingenting egentligen är organiserat för att ta emot dem. Det är väldigt många som har blivit rånade, knivhotade, hamnat i slagsmål, blivit misshandlade, säger Sara Brachet och tillägger:

– Vi har mer sådant här nu, än för ett halvår sedan.

Svenska kyrkan i Paris släpper inte längre in medier under de timmar som man har öppet för de asylsökande som behöver hjälp. De säger sig vara måna om att behålla detta som en slags fredad zon.

Här ebjuds lugn och ro, en kopp kaffe och hjälp med att läsa dokument på franska.

– Detta är precis det som är kyrkans uppdrag. Vi ser unga människor som behöver någon form av hopp inför sin framtid, säger prästen Tua Sällström.

Du pratar om en känsla av vanmakt kring hela situationen, samtidigt finns det många som anser att detta inte är Svenska kyrkans uppdrag. Vore det inte enklare att stänga porten?

– Det står klart i Bibeln, och på så många sätt, att vi ska möta främlingen och inte stänga dörren för den som är fattig.

Sällström tycker det är viktigt att poängtera att det är stor skillnad på det mottagande som finns i Frankrike jämfört med hur det är i Sverige.

– I Sverige kunde man få vara barn lite till, här måste man skaffa sig svart bälte i överlevnad.

Fallet med Rahim Karimi är ett exempel som till viss del visar på brister i Dublinförordningen, den översenskommelse som enligt Migrationsverket är "grundstenen i det gemensamma europeiska asylsystemet".

– Dublinsystemet har ju länge kritiserats för att vara ineffektivt. Det är väldigt komplicerat och kostsamt, säger Bernd Parusel, forskare vid Europeiska migrationsnätverket EMN.

Han säger att han aldrig skulle kunna rekommendera för någon att låta bli att följa Migrationsverkets beslut, på det sätt som Rahim Karimi och många andra gjort.

– Visst, det är ett mänskligt beteende. Finns det en annan chans någon annanstans, så vill man försöka med det. Men det är viktigt att veta vilka risker man tar, och det är inte garanterat att det leder till uppehållstillstånd.

Sannolikt över tusen personer

Enligt Parusel är svårt att komma med någon bedömning i frågan om hur många afghanska medborgare som, efter asylavslag i Sverige, sökt sig till andra EU-länder. Men just Dublinfall kan ge en viss indikation, menar han.

Mörkertalet är stort. Många av de asylsökande afghanerna från Sverige dyker aldrig upp i Eurodac-systemet när de lämnar sina fingeravtryck i Frankrike.

Klart är att det åtminstone rör sig om hundratals asylsökande afghaner, sannolikt långt över tusen individer, som de senaste åren tagit sig från Sverige till Frankrike. Det visar SVT Nyheters genomgång av av Migrationsverkets siffror över Dublinärenden i Sverige.

Vi har sammanställt de fall där avsändarlandet är Frankrike och medborgarskapet är afghanskt, och funnit att det skett en tydlig ökning de senaste åren:

• 2016 - 156 upplagda ärenden

• 2017 - 643 upplagda ärenden

• 2018 - 756 upplagda ärenden (1 januari - 18 november)

Tyskland är det enda EU-land med fler afghanska Dublinfall till Sverige de senaste åren. Över 1 100 ärenden hittills i år.

Att det mellan olika EU-länder kan skilja så stort i beviljandegrad på asylansökningar från afghaner har sannolikt många förklaringar, förklarar Bernd Parusel.

– Det är nog så att ländernas olika myndigheter gör olika bedömningar vad gäller säkerhetsläget i Afghanistan, säger EMN-forskaren, och tilläger:

– Och även om flera EU-länder använder samma typ av källor kan den rättsliga bedömningen ändå skilja sig.

Migrationsverket hoppas på jämnare bedömning

Mikael Ribbenvik, generaldirektör vid Migrationsverket, säger att det nu görs saker på EU-nivå för att närma sig en jämnare bedömning om Afghanistan. I somras kom man överens om ett gemensamt direktiv kring skyddsfrågan, i hopp om en mer enad bild.

– Men det sker inte över en natt, utan vi får nog se över tid om vi får ihop den här spretiga europeiska bilden, säger Ribbenvik.

Gemensamma bestämmelser från EU:s asylkontor EASO kommer dock inte styra över exempelvis möjligheterna att bevilja afghanska asylansökningar på humanitära grunder.

– Dessutom finns fristående domstolar som inte är bundna till något direktiv från en europeisk asylmyndighet. Därför kommer vi alltid få en lite spretig bild, säger Mikael Ribbenvik.

Migrationsverket-basen säger att man känt till företeelsen i flera år. Ingen nyhet att många struntar i att återvända till Afghanistan efter avslag, och istället söker sig ut i Europa i hopp om en ny prövning.

Att tusentals afghaner låtit bli att följa Migrationsverkets och domstolarnas beslut är dock inget misslyckande från svenska myndigheters sida, anser Mikael Ribbenvik.

– Tvärtom kan jag förstå människor som kommer från väldigt svåra förhållanden, att de kanske inte alls vill återvända, säger han.

Enligt Ribbenvik finns ett etablerat påstående om att Migrationsverket anser att Afghanistan är säkert. Detta kallar han för "den största mytbildningen".

– Vi tycker inte alls att Afghanistan är säkert, det är därför vi har gett 16 000 människor från Afghanistan skydd de senaste åren, ett par tusen i år, säger han.

"Afghanistan är inte i närheten"

Vad debatten kommit att handlar om, enligt Ribbenvik, är att många tycker att alla ska få stanna.

– Men asyl är bara en ”allt eller inget-fråga” i två länder i dag, enligt vår bedömning. Det är Syrien och det är Jemen. Där menar vi att förhållandena är så svåra och konfliktnivån är så hög att det drabbar alla delarna av landet, säger han, och fortsätter:

– Afghanistan är inte där. Afghanistan är inte i närheten av konfliktnivåerna som var i Syrien som mest.

Tillbaka vid Porte de la Chapelle fortsätter tillströmningen av nyanlända som hoppas på att inom kort kunna kvittera ut ett bevis på att de får stanna i Frankrike.

Ett sådant uppehållstillstånd har Rahim Karimi nu i sin hand, och det gäller i tio år. Trots avslag i Sverige. Trots att han "blev Dublin". Nu har han blicken fäst i framtiden.

– Först ska jag lära mig franska, och sedan om gud vill kanske jag kan få ett jobb på ett kontor eller som mekaniker hos någon. Vi får se, säger Rahim.

Återvändande otänkbart

Efter avslag i Sverige är återvändande till Afghanistan egentligen det enda som gäller för de svensktalande afghanerna i Paris, åtminstone i lagens namn. För Rahim Karimi är det knappast ens tänkbart.

– Nej, aldrig. Jag hamnade i problem där, och jag har tvingats lämna min familj, min syster, min bror, allt! Och jag har aldrig ens tänkt att jag kan åka tillbaka till Afghanistan, säger han och fortsätter:

– Vi kom inte för att äta mat eller för en bra lägenhet. Vi kom för att få stanna, för att få jobba och studera.

Erik Grönlund

Text

Markus Ljungholm

Foto

Publicerad: 25 november 2018