Den fjärde mars går italienarna till val för att bestämma vem som ska leda landet de kommande fem åren.
Italienare över 18 år väljer 630 representanter till underhuset. Italienare över 25 får dessutom välja 315 senatorer till senaten, eller överhuset.
I år står det framförallt mellan vänsteralternativet Demokratiska partiet, Framåt Italiens högerkoalition med högerpopulistiska Lega och högerextrema Italiens Bröder, och populistiska Femstjärnerörelsen.
Italiens senatorer på livstid. Förutom dessa fem är även Italiens tidigare president Giorgio Napolitano senator på livstid.
I senaten ingår, förutom de 315 invalda, även ett litet antal personer som är senatorer på livstid. Italienska presidenter blir senatorer på livstid per automatik, de övriga fem får äran för att ha gjort något bra för landet, och väljs av den sittande premiärministern när en ledig plats uppstår.
Den nya regeringen blir Italiens 66:e sedan 1946. Efter andra världskriget införde Italien ett valsystem som uppmuntrar koalitionsregeringar, men effekten har varit att regeringarna inte varit stabila.
I år testas för första gången en ny vallag som klubbades igenom 2017.
Det räcker inte längre med att få 40 procent av rösterna för att automatiskt få en majoritet i underhuset, och kritikerna menar att det nu kommer bli ännu svårare att få till stabila regeringar.
Lagen - döpt till Rosatellum efter parlamentsledamoten Ettore Rosato som föreslog den - innebär att 37 procent av platserna tillsätts genom enkel majoritet i enmansvalkretsar medan 61 procent fördelas enligt ett proportionellt valsystem. De övriga tillsätts genom röster från italienare utomlands.
Så här fördelades mandaten i underhuset efter förra valet, i enlighet med det gamla systemet.
Så här skulle mandatfördelningen ha sett ut om man tillämpat den nya lagen vid förra valet. De mörkare siffrorna visar antalet mandat enligt det proportionella valsystemet och de ljusare enligt val i enmanskretsar.
Premiärministerposten ses som den fjärde viktigaste i landet, efter presidenten och talmännen i de båda kamrarna.
Den italienska premiärministerkandidaten måste få stöd av en majoritet i både underhuset och senaten och blir sedan, enligt tradition, ombedd av presidenten att bilda regering.
Alla lagförslag regeringen lägger fram måste godkännas i både underhuset och senaten, med exakt samma text, för att kunna bli lagar.
Text
Grafik
Publicerad: 2018-03-02