Sjöbo - SD:s starkaste fäste
Känslorna efter valet är blandade i Sjöbo, där nästan 40 procent av befolkningen röstade på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet. Den lilla orten i Skåne är nu Sverigedemokraternas allra starkaste fäste.
Småskaligheten var det som lockade Sverigedemokraternas lokala frontfigur till Sjöbo. André af Geijerstam är 32 år gammal och inflyttad från Limhamn med fru och barn.
Hans vision för Sjöbo är att behålla småstadskänslan.
– Det ska vara en mysig liten kommun. Nu ska vi försöka krympa ett jättebostadsbygge här i centrum. Det pratas om 500 lägenheter och det skulle påverka känslan och trafiksituationen här. Däremot vill vi satsa på ett villaområde, säger han.
I sin budget kopplar SD ihop byggen av hyreshus med nyanländas behov av bostäder och ser det som en påtvingad kostnad som kommuninvånarna inte ska stå för.
I Skåne är vi lite rakare. Vi har följt Danmarks debatt, där är man mer pang på.
Den här dagen har han kallat till pressmöte utanför kommunhuset. Efter att partiet lokalt har vuxit från 20 till 27 procent vill han nu bli Sjöbos nästa kommunalråd. Ett par reportrar finns på plats och André af Geijerstam får några envisa frågor om bristande politisk erfarenhet. Men det är inte mycket som kan grumla hans glädje över det stora engagemanget på orten - och en migrationsdebatt som han tycker är sund.
– I Skåne är vi lite rakare. Vi har följt Danmarks debatt, där är man mer pang på. Vi säger vad vi tycker - på gott och ont, säger han.
I kanten av Gamla torg framför kommunhuset i Sjöbo har ett nyinflyttat, pensionerat par från Västmanland slagit sig ner på en träbänk. Deras cyklar står prydligt parkerade och de har fått en ny bekantskap, en pensionär som bott här i decennier. Alla tre är överens om att något har gått fel i Sverige. De bekymrar sig över bilar som brinner i storstäderna, och pratar framför allt om att nyanlända får fördelar som till exempel pensionärer inte får.
Paret från Västmanland är ändå inte helt bekväma med hur människor talar om flyktingar och invandrare här, att kritiken pågår öppet. Pensionären från Sjöbo, han var däremot med under den omdebatterade folkomröstningen om flyktingar för precis 30 år sen - och är stolt över den. Då röstade drygt 67 procent av Sjöboborna nej till att ta emot flyktingar.
– Det är ju det som är demokrati, säger han.
Årets valresultat visar att Sverigedemokraterna är mer framgångsrika än någonsin tidigare i Sjöbo. Kommunen är Sverigedemokraternas starkaste fäste på riksplanet och partiet fick 39,2 procent i riksdagsvalet. I omkringliggande kommuner kommer upp Sverigedemokraterna upp i liknande nivåer.
Kommunen har nästan 19 000 invånare och befolkningen här är något äldre än genomsnittet i Sverige. Det märks också på huvudgatan där många äldre med rullatorer tar sin promenad i septembersolen. Den pensionerade läraren Ingrid Björkman kommer med andan i halsen efter att ha hämtat sin bil på verkstaden i Ystad några mil bort.
Hon har bott i Sjöbo sedan 70-talet och hennes känsla för orten är kluven. Hon trivs med vännerna, med naturen och närheten till städerna Lund och Malmö. Hon älskar det nya fina utegymmet dit hon går flera gånger i veckan.
Samtidigt störs hon av Sverigedemokraternas framgångar i valet. Och av rasiststämpeln som Sjöbo har brottats med ända sedan invånarna sa nej till flyktingmottagning i den kommunala folkomröstningen 1988. Det högerpopulistiska Sjöbopartiet fortsatte sedan med sitt starka flyktingmotstånd, här finns också konditoriet som tog strid för sin rätt att kalla ett bakverk för "negerboll" och här försökte ett nazistiskt parti ta sig in i kommunfullmäktige 2014.
Nu är man där igen. Vill jag berätta att jag är från Sjöbo?
Ingrid minns mycket väl omröstningen 1988 och skamkänslorna hon kände över resultatet. Hon reagerar på liknande sätt nu när SD har vuxit sig så stort i kommunen.
– Historiskt, när folkomröstningen var, ville man inte säga att man var från Sjöbo, säger hon och fortsätter:
– Nu är man där igen. Jag skäms över valresultatet, säger hon.
Hur förklarar man Sverigedemokraternas exceptionella framgångar just i Sjöbo? Någon grundlig forskning har inte gjorts. Men i botten finns arvet från 80-talet. En enskild, lokalt förankrad, person – kommunalrådet Sven-Olle Olsson – spelade stor roll. Med sin främlingsfientliga retorik och personliga motvilja mot flyktingar och migranter drev han på för att få ett flyktingstopp.
– Det kommer så många flyktingar från fjärran länder, så vem som helst kan räkna ut att nästa generation svenskar inte längre är blonda och blåögda, sa han bland annat i ett tal i kommunfullmäktige.
I forskningsrapporten Vi mot dom – det dubbla främlingsskapet i Sjöbo från 1989 beskrivs hur Sven-Olle Olssons strid för självbestämmande också blev en symbolisk strid mellan landsbygden och etablissemanget i Stockholm. Det hela kulminerade i folkomröstningen om flyktingmottagandet 1988. Olsson hade starkt stöd på hemmaplan. I ett nyhetsinslag promenerade han ut ur Sjöbo kommunhus omgiven av uppskattande kommentarer. I hyllningskören hördes främlingsfientliga slagord som "Bevara Sverige svenskt" och "Sieg heil", samtidigt fanns det även arga motröster.
På riksplanet tog Centerpartiet starkt avstånd. Sven-Olle Olsson uteslöts ur partiet efter omröstningen och startade istället Sjöbopartiet, som fick 30 procent av rösterna i nästföljade kommunalval.
Så småningom minskade stödet. De senaste valen har Sjöbopartiet stadigt backat samtidigt som Sverigedemokraterna har växt.
– Generellt har Sverigedemokraterna byggt upp en stark partiorganisation på lokal nivå, ibland kanske starkare än de mindre partierna i en kommun. Om SD erbjuder en likvärdig och trovärdig politik så kan väljarna tippa över till ett parti som man upplever är mer seriöst, säger statsvetaren Anders Backlund på Södertörns högskola.
Snett emot kommunhuset i Sjöbo, längst ner på affärsgatan tronar Gästgivaregården från 1901. Några sena lunchgäster kliver ut genom den stiliga porten och fortsätter längs vägen mot ICA-butiken. Tvärs över vägen ligger några hyreshus i gulbrunt tegel där vi träffar Violeta Krasniqi. Hon pekar upp mot sovrumsfönstret på hörnet av den lägenhet som hon flyttade in i med man och barn i augusti 1998. Då anade hon knappast att familjens flytt skulle bli en riksnyhet. De hade bott i olika orter i Norrland och Västmanland sedan de kom från Kosovo sex år tidigare. De var svenska medborgare med rätt att flytta vart de ville. Nu skulle de till Sjöbo, vars invånare hade sagt ett rungade nej till flyktingar i en kommunal folkomröstning tio år tidigare.
– Pappa tyckte att det var bäst så. Vi skulle bo i en stad där det inte fanns så mycket invandring. Vi skulle träffa svenskar, få jobb och integreras snabbare, säger Violeta Krasniqi.
Men mottagandet blev iskallt. Dåvarande kommunalrådet, flyktingmotståndaren och ordföranden i Sjöbopartiet, Sven-Olle Olsson, uttalade sig i tv om familjen.
– Det finns en motvilja hos invånarna i Sjöbo att få in många flyktingar i Sjöbo. Det kanske handlar om två familjer, men det kan ju vara början på någonting större, sade Olsson i en intervju i SVT:s Sydnytt.
Sven-Olle Olsson meddelade hyresvärden att familjerna inte var välkomna. Det utlyste en våg av hat.
Violeta och hennes familj bodde kvar ett år, men flyttade sedan till en grannkommun.
Sjöbo har förändrats sen dess. Befolkningen växer, affärsgatan i centrum kantas av pizzerior, en kinarestaurang och här finns thaimassage. Matbutiken säljer baklava, de söta bakverken från Mellanöstern. Sedan 2001 tar Sjöbo emot flyktingar enligt ett avtal med Migrationsverket. Förra året rörde det sig om 54 personer och i år ska 65 individer tas emot.
Här finns ingen rasism. Vi får ta seden dit vi kommer och anpassa oss.
I korsningen mellan kommunhuset och Gästgivaregården pågår torghandeln. Blommor, doftande äpplen och morötter i knippor hos grönsakshandlaren lockar en jämn ström av kunder. För klädförsäljaren Shahnawaz Muhammed går det trögare, några enstaka personer bläddrar bland tröjorna, men köper inget. Försäljarna är här sex dagar i veckan. Ingen av dem har negativa erfarenheter av Sjöbo.
- Jag märker inte av Sjöbos dåliga rykte. Här finns ingen rasism. Vi får ta seden dit vi kommer och anpassa oss. Annars kan vi flytta tillbaka, säger Shahnawas Muhammed.
Grönsakshandlaren Twana Hana pratar gärna och vänligt med sina kunder, men är trött på journalisternas eviga frågor om hur det är att vara utrikesfödd i Sjöbo.
– Alla som röstat på Sverigedemokraterna är inte rasister. Hur skulle jag kunna stå här i så fall? Jag har aldrig känt något sånt, säger han.
I en annan del av Sjöbo finns Sara och Maria, som båda är flyktingar från Mellanöstern. De har andra erfarenheter, men vill berätta anonymt. Sjöbo är litet och de tror att de kan bli mer utsatta om de framträder med namn och bild. De har bott på många ställen sen de kom till Sverige för några år sedan, men det var först när de kom till Sjöbo som de råkade ut för hatiska kommentarer.
– Jag tror att folk har problem med min slöja, säger Maria.
Maria och Sara berättar också om knuffar och misstänksamma blickar. Men de har inte polisanmält händelserna och de vill bo kvar i Sjöbo. De vill bara leva helt vanliga liv, säger de. Få jobb och en framtid för barnen.
– Barnen trivs i skolan. Det är lugnt här ändå. Jag vill inte flytta till någon storstad, säger Sara.
Sverigedemokraterna i Sjöbo vill ha totalt stopp för flyktingar och nyanlända. Mest av ekonomiska skäl, men också för att "kulturer kan krocka".
Att kvinnor med hijab, eller slöja, har råkat ut för hatiska kommentarer tar SD:s André af Geijerstam starkt avstånd från. Partiets retorik kring islam är inget problem, säger han. Han ser heller inga risker för att det skulle kunna trigga enskilda.
– När vi pratar om att vi vill ha bort slöjor i skola och organisationer så är det ju inte för vår egen skull, utan för att det representerar ett djupt kvinnoförtryck. Vi uppskattar inte slöjor, utan vill hjälpa dessa kvinnor. Om de utsätts för kommentarer blir de ju ännu mer illa behandlade.
Flera politiskt aktiva beskriver klimatet i Sjöbo som polariserat. Att människor egentligen inte pratar med sina meningsmotståndare, utan mest med dem som har liknande värderingar. Man orkar inte, vill inte skapa konflikter. Någon säger att det politiska samtalet är dött.
Liberalernas Charlotte Ramel är ändå hoppfull om Sjöbos framtid. Hon beskriver ett slags mini-globalisering. Människor pendlar numera till Lund och Malmö, världen har kommit närmare. Men samtidigt undrar hon över de 39 procenten SD-röster.
– Det är många som kommer fram och säger att de inte förstår vilka som har röstat på SD - de känner ju ingen.
Anna Broström, som startade Feministiskt initiativ i Sjöbo, är också hon optimistisk. Hon pekar på att kommunen numera tar emot flyktingar. När hon startade Fi:s lokalavdelning var det som att en gnista tändes säger hon.
– Det finns en motkraft och vi fick många positiva reaktioner. 60 procent har röstat på någonting annat än Sverigedemokraterna, så vi är ganska många.
Men det som Anna Broström beskriver som en "motkraft" backade i det här valet.
– Så är det, men vi får bara fortsätta jobba, säger hon.
SD har nu en vågmästarposition, är största parti i kommunen och kräver stort inflytande. På 80-talet använde Sverigedemokraterna "Sjöbo visar vägen" som slagord. Kan valresultatet i Sjöbo säga något om framtiden för Sverige i stort?
I flera europeiska länder, till exempel Norge, har etablerade partier först börjat samarbeta lokalt med växande partier på yttersta högerkanten, för att sedan fortsätta nationellt. Statsvetaren Anders Backlund vid Södertörns högskola menar att motståndet sannolikt luckras upp även i Sverige.
– I Sverige har det i princip inte funnits några uttalade samarbeten hittills, men det beror mycket på motstånd från partiledningarnas sida. På vissa håll har allianspartier styrt med aktivt stöd från SD, men hävdar att det sker utan förhandlingar.
Hans bedömning är att det troligen mest är en tidsfråga innan ett samarbete tar form mellan SD och något eller några allianspartier, på sikt även på riksplanet.
– Det beror på att det krävs kompromisser i färre frågor om man samarbetar med SD än om man gör det åt vänster över blockgränserna. Men det är en process som kan ta tid och det är svårt att svara på när ett sådant beslut skulle komma.
Reporter
Fotograf och redigerare