Linnea Palmkvist har gjort ett kontrakt med sig själv för att kunna genomföra sitt examensarbete utan att börja må dåligt igen. Hon är orolig för att hon inte ska få jobb om hon visar sig svag.
Den skadliga stressen ökar, framförallt bland unga kvinnor.
Vad beror det på – och går det att vända utvecklingen?
Om panikångesten, näsblodet eller håravfallet kommer tillbaka måste hon stanna upp. Veckan innan mittkritik och slutkritik får hon jobba max tolv timmar per dag. Helger ska alltid vara lediga och varje dag måste hon ta minst två pauser på 15 minuter.
Om inte kontraktet följs riskerar Linnea att börja må dåligt igen – och i värsta fall slutar det som det gjorde förra gången.
”Det finns en tendens att man utnyttjar de här unga människornas önskan om att bevisa att de kan och är duktiga och låter dem jobba på ett sätt som inte är rimligt. Unga hjärnor behöver också vila.”
Marie Åsberg, forskare i psykiatri på Karolinska institutet
För sju år sedan började Linnea studera till arkitekt på Chalmers i Göteborg.
Hon tackar ja till allt, är med i flera föreningar, jobbar extra och går på alla fester hon kan.
Linneas pojkvän Oskar ser hur hon slutar prioritera sin hälsa, är uppe hela nätterna och sätter prestationerna först. Han ser hur det bryter ner henne och säger till slut:
– Du kommer att dö innan du blir 30 om du inte tar tag i detta.
Varför ökar den skadliga stressen, bland befolkningen i stort och bland unga kvinnor?
För att besvara den frågan har Uppdrag granskning talat med ett stort antal forskare inom flera olika forskningsfält. Tillsammans lyfter de flera orsaker:
Klicka på bilderna för att läsa mer
Under hela utbildningen tycker Linnea att det är roligt, hon älskar att läsa till arkitekt. Men pressen och prestationskraven tar över allt mer för varje termin som går. Att vara uppe hela natten för att plugga är till slut normalt, berättar hon.
– Det var ju egentligen inte förrän kandidatprojektet som en lärare sa åt oss att vi inte fick sova. Att vi borde jobba vidare tills vi är klara, oavsett om det var på helgen eller natten. Sova fick vi göra någon annan gång.
Nu är Linnea orolig för hur det ska gå under våren som kommer. Kommer hon att lyckas hålla kontraktet med sig själv tills examensarbetet är färdigt?
Flera experter som Uppdrag granskning pratar med menar att samhället inte behöver skapa fler vårdplatser för patienter som är sjuka av stress – utan istället rikta insatser där de gör nytta.
Innan folk blir sjuka.
Stressrelaterad ohälsa är ingen genetisk defekt, utan en fråga om belastning, säger Kerstin Evelius som har varit regeringens samordnare inom området psykisk hälsa:
”Ökningen är en effekt av samhällsutlösta problem. Det är egentligen ganska små saker som ska till för att vi ska få bukt med det.”
Hur gör man egentligen för att lyckas med något, men samtidigt inte stressa för mycket? Linnea filmar sig själv på vägen hem efter en kvällskurs i skolan. Hon har hamnat i en svacka.
För den som vill undvika att bli sjuk av stress finns en viktig sak att ta fasta på, enligt Kerstin Jeding som är psykolog vid Stressmottagningen i Stockholm.
Återhämtning.
”Det är sällan passiv vila som är svaret, återhämtning är nästan alltid en aktiv handling. Har jag sprungit på morgonen kan jag vila genom att sitta i skolan eller på jobbet vid datorn. Har jag använt huvudet så behöver jag vila huvudet med en löptur eller genom att dammsuga.”
Men en typ av återhämtning är viktigare än andra. Linnea får höra mer om det när hon träffar sömnforskaren Lie Åslund.
Vad som är hållbart i ens familj och vardag kan varje enskild person fundera och ta ansvar för. Men det mesta handlar om hur det ser ut på våra arbetsplatser, menar Kerstin Evelius, regeringens förra samordnare för psykisk hälsa:
”Vi måste sluta behandla riskerna i arbetslivet som om det vore 1972. Det handlar inte om kontorsstolar längre. Vi måste titta på vår organisationskultur och se att människor ska vara hållbara över ett helt arbetsliv. Medarbetare, arbetsgivare och fackförbund måste tänka om. Alla kan inte prestera på maxnivå jämt, och vi måste tillåta det att vara så.”
Marie Åsberg, professor emeritus i psykiatri vid Karolinska institutet:
”Detta kostar miljarder. Inte bara sjukpenning och förlorad arbetskraft, det får också återverkningar på barn i skolan som har en sjuk lärare eller förälder. Och det skapar väldigt mycket lidande som jag tycker människor kunde få slippa.”
Linnea tvekar innan hon tackar ja till att vara med i Uppdrag gransknings dokumentärserie och berätta om sig själv.
– Den största grejen som tog emot var att “fan, jag tror inte att jag kommer få nåt jobb om jag är med”, eller att jag blev rädd för den grejen. För jag tänker att arbetsgivarna kommer att se på mig som en svag person eller att jag inte pallar stressen.
Så tänker hon först, men sedan dyker en ny tanke upp.
Företrädare för arkitekturprogrammet på Chalmers skriver i ett mejl till Uppdrag granskning att de vill be Linnea och hennes studiekamrater om ursäkt – och att de har ett arbete att göra:
”Att lärare uppmuntrar till en kultur med förväntningar och krav så att personlig hälsa tar skada är både ohållbart och oacceptabelt. Alla Chalmers lärare ska vara ett stöd för studenter, och bidra till en sund och modern kultur. ”
Vill du veta hur det går för Linnea? I en serie i sex delar kan du följa henne och tre andra kvinnor genom några avgörande månader i deras liv. Se det första avsnittet här, resten finns i SVT Play.
Och här kan du läsa två andra artiklar i granskningen:
Moa Blomgren & Ida NordénReportrar
Frida JohansonProducent
Marianne WestmanRedaktör
Ella Hopf BergerWebbproduktion
Filip Gustavson & Oscar TengmarkGrafik
Bengt Löfgren, Kalle Thorslund & Torkel WennmanFoto och redigering
Ulf JohanssonAnsvarig utgivare
Publicerat 16 augusti 2019