special

Flyktingboenden klappar igen. En fotbollstränare står utan lag. Flyktingarna skulle bli lilla Sorseles räddning från avfolkningen, men nu har spelplanen ändrats. 17-årige Bilal är en av dem som nu kanske måste flytta. Hans drömmar är för stora i Sveriges näst minsta kommun.

– Kan ni hjälpa mig? Jag vill bara springa.

Bilal Jemaoui sitter på sitt rum på Napoleongården i Sorsele. Det nedlagda demensboendet känns mörkt och tomt, fem ensamkommande unga delar på de sjukhusliknande lokalerna.

När SVT kommer in med tv-kameror tänds ett hopp.

17-åringen visar stolt upp ett par medaljer han har vunnit i långdistanslopp på Sicilien. Men i Sorsele dit han kom som ensamkommande flyktingbarn för sju månader sedan finns ingen möjlighet att träna friidrott.

– Jag får ingen hjälp, Sorsele är för litet. Hade vi bott i en stor kommun hade vi kunnat hitta en tränare.

Bilal Jemaoui, född i Marocko, är en av många ensamkommande som hamnat i Sorsele efter en lång flykt. Han är också en av de sista att komma hit om inget oväntat händer.

I juni stänger Napoleongården, som det sista av fyra boenden för ensamkommande i kommunen.

Vad som då ska hända med Bilal vet han ännu inte.

Här i Sorsele, landets näst minsta kommun, dör fler än det föds och befolkningssiffrorna är ofta en dyster läsning. Om trenden fortsätter är kommunen snart den allra minsta.

När Sveriges kommuner bråkade om vem som skulle ta ansvaret för de nyanlända som kom under flyktingkrisen 2015 så räckte Sorsele upp handen.

Under lång tid har man tagit emot betydligt fler nyanlända än andra kommuner. Särskilt har kommunen satsat på att ta emot ensamkommande – en åldersgrupp det råder brist på i Sorsele.

Boendena har också gett klirr i kassan för kommunen. Under åren före flyktingkrisen stod inkomsterna från flyktingmottagningen som mest för 30-40 miljoner kronor per år – en dryg femtedel av kommunens budget.

Flyktingkrisen innebar att befolkningsiffrorna vände från minus till plus för Sorsele - något som gav omedelbar effekt på kommunens ekonomi.

Men spelplanen skulle komma att ändras.

2016 kom nya lagar som innebar hårdare regler för anhöriginvandring och ett kvoteringssystem som ska fördela nyanlända mer “rättvist” - det vill säga färre till små kommuner.

Sorsele viftar fortfarande med handen. Men hittills i år har vare sig kvotflyktingar, anhöriginvandrare eller ensamkommande kommit till kommunen.

Det är inte bara ett problem att få nyanlända att komma till Sorsele – det är också svårt att få dem att stanna.

Sara Johansson, enhetschef vid individ- och familjeomsorg i Sorsele kommun, säger att avsaknaden av ett gymnasium har gjort att många ensamkommande flyttat från kommunen.

Närmsta gymnasium ligger i Storuman, sju mil bort. Där finns inte heller alla program.

– Många har flyttat till Umeå, en del till Lycksele, någon till Skellefteå, berättar hon. Det är inte så lätt att pendla härifrån, säger Sara Johansson.

Gräsplanen framför fotbollstränaren Emil Jonsson står tom. För bara några år sedan fanns det tillräckligt med spelare för att få ihop två lag, nästa säsong blir det inget.

Fotbollsplanen framför honom har varit centrum för ett omdiskuterat integrationsprojekt. 2011 tog Sorsele IF emot en halv miljon i projektpengar från Riksidrottsförbundet för att integrera unga nyanlända. Men flera medier har berättat om splittringar som följde och ledde till att Sverigefödda spelare och ledare bröt sig ur laget och startade en egen klubb.

Plötsligt bestod Sorsele IF:s ungdomslag enbart av spelare med utländsk bakgrund.

Nu försvinner även de.

En efter en har de ensamkommande flyttat för att börja gymnasiet.

– Det är ju ett bakslag. När de börjar skolan så flyttar de till Umeå eller Skellefteå. Då blir det tufft att hålla igång ett lag, säger Emil Jonsson.

Flytten är förödande för fotbollen.

– I dag är det ganska mörkt i hela inlandet, det är inte bara vi i Sorsele som är drabbade, säger Emil Jonsson.

Många av de Sorselebor som vi möter tycker att flyktingarna har varit ett välkommet tillskott i kommunen.

– Vi behöver ju allt folk vi kan få, säger Thomas Norlund, en av de vi träffar utanför en matbutik.

Vid kommunhuset hämtar vi upp kommunalrådet Kjell Öjeryd (V). Som gammal fotbollsspelare sörjer han att det inte finns ett fotbollslag.

Men Kjell Öjeryd har större problem än så.

Med de ensamkommande försvinner både befolkning och intäkter, och på sikt även arbetskraft.

– Det innebär en otrolig omställning. På kommunal nivå måste vi definitivt krympa kostymen, vi hade utökat många verksamheter och nu måste vi dra ner ordentligt på vissa verksamheter, till exempel skolan, säger han.

Något gymnasium kommer aldrig finnas i Sorsele, säger han, befolkningen är för liten.

– Så många som möjligt ska kunna ha möjlighet att pendla till närmaste gymnasium, i Arvidjaur eller Storuman. Det kommer vi jobba stenhårt för.

För 17-årige Bilal med löpardrömmarna är det uppförsbacke. När boendet stänger i juni ska han flytta. Troligtvis blir det till en annan kommun.

– Jag hade kunnat stannat i Sorsele men jag tror att det blir bättre om jag får flytta till en större stad, där jag kan få hjälp av en tränare.

Publicerad: 8 maj 2019

Mikael Assmundsson

Reporter, fotograf

Patrik Samuelsson

Reporter

Anna H Svensson

Reporter

Tommy Forsgren

Reporter