specialSystern
Frida och Matilda var oskiljaktiga.
32 år gammal är hon inte längre överlevaren. Nu är hon Frida.
Det här är hennes historia om hur hon vågade be om hjälp.
Jag var jättearg i början, jag var arg för att det var jag som hade kommit hem och inte hon
Drömmen
Frida Fallgren var 17 år när familjen firade jul i Thailand, lillasyster Matilda omkom i flodvågen.
"Plötsligt var jag ensam kvar"
Hennes envishet har tagit mig längre
Som tonåring var det svårt för Frida att be om hjälp från andra, men stödet från vänner, familj och skolan hjälpte henne igenom.
Hur hanterar man en elev som
inte kan sitta och skriva ett prov?
-Jag förlorade inte bara en syster men också en nära vän. Vi kunde sitta och fnissa i någons rum på kvällarna berätta om man hade träffat en kille eller om man var kär.
Idag
Tiden efter familjen kommit hem får Frida inte den hjälp hon behövt i sorgen efter systern. När hennes pappa ringer till skolans rektor för att förbereda inför Fridas återkomst, blir rektorn chockad: det hade förberetts hjälp och samtal till alla utom just Frida.
Av läkare får Frida två alternativ: Att hoppa av skolan, eller att förtidspensionera sig.
Men för Frida finns bara ett tredje alternativ: att fortsätta skolan. Hennes skolgång blir nödvändig för att hon ska kunna gå vidare i sin sorg.
De samtal Frida erbjuds efter att familjen kommer hem till Sverige fungerar inte, och hon blir själv tvungen att söka upp den professionella hjälp hon känner att hon behöver. Terapisamtalen ger henne verktygen som krävs för att kunna lägga bort sorgen.
– Jag var väldigt arg för att ingen förstod hur jag mådde. Ett av de första verktygen jag fick, var att alla har sina pusselbitar. Andra kan inte se hela min sorg, saknad eller rädsla. Men de kan förstå min rädsla för vatten. Eller att jag tycker att känslan av tyngdlöshet när jag somnar är obehaglig, eftersom känslan påminner om att drunkna. Att människor runt mig kan se delar, men inte helheten, har varit en väsentlig del i att läka.
När Frida senare får två egna döttrar, födda med samma mellanrum som Frida och Matilda, blir det ett sätt att hitta tillbaka till glädjen.
– Jularna har blivit något att fira igen. Att få göra jularna till fina minnen för barnen, så som det var för mig och Matilda när vi var små, känns fint. Och mina barn vet vem Matilda var, eftersom vi pratar mycket om henne och om historier från vår barndom.
Och Matilda finns fortfarande närvarande i de minnen som Frida nu delar med sina barn. Tillsammans minns de Matilda i vardagen: när ”hennes” låt spelas på radion, när de kör förbi barndomshemmet eller när de promenerar vid hennes favoritfotbollsplan.
Läs mer
Tomas Wagnerreporter
Joakim Magnéredaktör
Simon Krona / Tomas Wagnerfoto / bild
Fredrik Edgren /Tomas Wagnerwebbproduktion
Jens Falkman / Anders Mohlingrafik