Nästa
"Det där var en Glock"
Viljar Hanssens kompis kände omedelbart igen vapnet på Utøya kvällen den 22 juli 2011.
Skottet var starten på ett långdraget mördande. Och för dem som klarade sig, även starten på en kamp om att inte bara överleva. Utan om att leva.
Klicka för att börja
Publicerad: 18 juli 2021
Klockan 15:26, fredagen den 22 juli 2011, detonerar en kraftig bomb i Oslos regeringskvarter. Åtta personer dödas, över 200 skadas.
När alla blickar är riktade mot huvudstaden färdas en ensam man till ön Utøya, där AUF – det norska socialdemokratiska ungdomsförbundet - håller politiskt sommarläger för 560 deltagare. Han visar upp falsk polislegitimation och får komma i land.Hotell Sundvolden på fastlandet förvandlas till kriscentrum. Här samlas hundratals oroliga föräldrar.
Vissa återförenas lyckligt med sina barn, de andra förs in i ett stort rum med små sittgrupper. Här är platsen ingen vill vara på, för här har ingen ännu fått återse sitt barn.
Lene Hansen var en av mammorna i rummet. Hennes dotter var en av de saknade.69 personer mördades i massakern på Utøya och åtta i attacken i centrala Oslo. Terroristen bakom dåden, Anders Behring Breivik, dömdes till den norska lagens hårdaste straff: Fängelse i 21 år med förvaring, vilket innebär att straffet kan förlängas med fem år i taget så länge han bedöms som farlig.
Produktion: Carina Bergfeldt, Linda Hörnqvist, Maria Ringborg, Martin Hedström
Se mer av Carina Bergfelds resa till Norge, 10 år efter terrordådet.
