SVT:s undersökning visar att kommunerna har svårt att ta hand om de som förlorat rätt till statlig assistans de senaste åren. Kommunerna vittnar bland annat om ökade kostnader, brist på boendeplatser och en pressad arbetssituation för både handläggare och brukare.
Därför har vi ställt frågor till samtliga riksdagspartier om vilka åtgärder de anser behövs inom LSS. Så här svarade partierna:
Nej, LSS och assistans är rättighetslagstiftningar.
Nej. LSS och assistans ska ge möjlighet för människor med funktionsnedsättningar att delta i hela samhällslivet, det gäller självklart även för fritidsaktiviteter.
Rätten för varje barn att kunna bo med sina föräldrar är för oss självklar. Den ska aldrig villkoras.
Idag är huvudmannaskapet delat. Vi ser framför oss att det också i framtiden kommer behöva finnas både ett kommunalt och ett statligt ansvar. Det som är viktigast för oss är att det blir tydligare, mer lika över landet och fungerar bättre än idag.
Nej, det finns inget tak inom utformningen av assistansreformen. Vi värnar om assistansreformens långsiktiga hållbarhet, såväl rättsligt som ekonomiskt. Reformen ska utformas så att människor som behöver samhällets stöd allra mest ska få det – de som har rätt till personlig assistans.
Vi har inga förslag till förändringar inom nuvarande lagstiftning.
Barn med funktionshinder ska självklart kunna bo kvar hos sina familjer. Gruppboende ska vara en möjlighet för de familjer som bedömer detta som bäst. Vi är stolta över assistansreformen som den borgerliga regeringen införde. Den värnar vi om och vill utveckla.
Frågan om huvudmannaskap kräver noggrann analys. Ett fortsatt delat huvudmannaskap har betydande inbyggda brister. Vi utgår ifrån att LSS-utredningen kommer lägga fram ett förslag som vi noga kommer att ta ställning till. Det finns en hel del som pekar mot att staten är det mer naturliga alternativet.
Vi anser att assistans ska kosta det som det behöver kosta men att man måste se över eventuellt fusk så att systemet inte utnyttjas.
Intentionen med lagen om stöd och service (LSS) ,som är en rättighetslag, var att ge personer med stora funktionsnedsättningar möjlighet att leva som andra och det måste vi värna om.
Vi anser att LSS i ett första steg måste leva upp till lagens intentioner. dvs minimum är att återställa till den form den har varit tidigare innan prejudicerande domar, regleringsbrev till Försäkringskassan och besparingskrav i LSS-utredningen.
Vi anser att man alltid ska utgå alltid från barnens bästa och från fall till fall. Självklart ska brukaren och dennes familj så långt det är möjligt bestämma detta själv.
Det är något vi just nu ser över men i nuläget lutar det åt statligt huvudmannaskap.
Nej. LSS är en rättighetslag, vilket innebär att om en person har rätt till att få ett stöd ska den få det, det ska inte vara kostnaden som styr. Det går inte att på förhand säga vad assistansen ”får” kosta, utan har man rätt till stöd så ska man få det.
Vi tycker att det är rimligt att det är en individuell prövning av behov som ligger till grund för assistansersättningen och inte en färdig schablon. Vi ser fram emot att se vad utredningen säger om detta.
Vi tycker att utgångspunkten bör vara att barn med funktionsnedsättning ska kunna ha möjlighet att bo kvar hemma med familjen i så stor utsträckning som möjligt. I de fall då barnet trots omfattande stödåtgärder inte kan bo kvar hemma är det bra att det finns gruppboenden med särskilt stöd.
Det är uppenbart att det finns svårigheter med det delade huvudmannaskap som finns idag. Det finns för- och nackdelar med alla alternativ, det är därför viktigt att frågan nu utreds ordentligt. Vi har som parti inte tagit ställning till frågan om huvudmannaskap ännu, men vi lutar åt ett statligt huvudmannaskap.
Nej. Vi ska självklart ha god kostnadskontroll och stävja fusk med assistansersättningen. Men grunden för den personliga assistansen ska vara individens behov och möjligheten att kunna leva ett liv som andra.
Nej, assistansen ska utgå från de behov man bedöms ha för att både kunna klara sin vardag och kunna leva ett liv som andra.
Det är en självklarhet att barn med funktionsnedsättning ska kunna bo hemma hos sina föräldrar. Därför måste vi säkerställa att barnen och deras familjer ges det stöd som behövs för att göra det möjligt. Vi vill inte gå tillbaka till gamla tiders institutioner, där barn separeras från sina föräldrar.
Centerpartiet vill se ett statligt huvudmannaskap. Det finns problem förknippade med det delade huvudmannaskapet. Inte minst det faktum att valfriheten är stor för den som har statlig assistans, men nästan obefintlig för den som får assistans från kommunen.
Nej. Vi måste frångå det nuvarande kostnadsfokuset och i stället utgå ifrån människors faktiska behov.
Nej. En av grundtankarna med personlig assistans är att personer med funktionsnedsättning ska ha samma möjligheter som personer utan funktionsnedsättning att få leva det liv som de vill leva. Det är en rättighet som sträcker sig långt utöver rätten att få hjälp med dusch, påklädning och liknande.
Det är bra om det finns olika alternativ, men det måste göras en bedömning av vad som är bäst i varje enskilt fall.
Huvudmannaskapet för personlig assistans är delat mellan staten och kommunerna, som det ser ut idag fungerar det mindre bra. Vi anser att huvudmannaskapet ska vara statligt.
Självklart ska alla insatser vara kostnadseffektiva och gå till rätt personer. Men det går inte att sätta ett tak utan att riskera att människor far illa. Personlig assistans kostar mycket, men ger också mycket tillbaka – först och främst ett värdigt liv för dem med störst behov.
Personlig assistans ska ge den enskilda människan möjlighet att leva som andra. En del vill ha en aktiv fritid, andra vill ha lugn och ro. Det måste bedömas individuellt.
Barn ska få det stöd de behöver för att så långt som möjligt kunna leva som andra barn – med sin familj! Familjer som behöver avlastning i form av korttidsboende ska förstås kunna få det, men barn ska få växa upp i sin familj.
Liberalerna vill att staten ska ha ansvaret för all personlig assistans, för att säkra likvärdigheten och för att få bort att stat och kommun skyfflar ansvar mellan varandra (så att människor kommer i kläm). Det säkerställer också valfrihet för dem som behöver stöd, och en mångfald av aktörer.
Nej, de största behoven måste alltid prioriteras. Vilket stöd en person ska få ska styras av behoven, samma principer som gäller för sjukvården. Nedmonteringen som pågår nu har dessutom vältrat över kostnader till enskilda, anhöriga och kommuner. Det är varken mänskligt eller ekonomiskt försvarbart.
Att leva ett liv som andra är och ska vara syftet med assistansen och andra stöd inom LSS. Det är inte förenligt med att begränsa till vissa fritidsaktiviteter. Vi är olika och ska kunna göra olika livsval. Annars blir LSS bara ett stöd att överleva - vi vill att det ska vara ett stöd för att leva.
Givetvis ska föräldrar kunna få det stöd så att barnet ska kunna bo hemma tillsammans med sin familj. Gruppboenden ska bara användas om det är det bästa stödet, oavsett om det gäller barn eller vuxna. Det ska inte vara ett sätt att försöka spara kostnader för de som vill och kan bo i eget boende.
Bostadsorten ska inte styra vilket stöd du får rätt till, därför tror vi att ett statligt ansvar vore bättre än dagens tudelade system även om det alltid finns risk för gränsdragningsproblem mot annat stöd. Förhoppningsvis kommer ett sådant förslag från LSS-utredningen i höst.
Webbproduktion: Ylva Larsson
Publicerad: 27 augusti 2018