Jag har haft förmånen att få följa hela Anja Pärsons karriär.
Jag har kommenterat många av hennes 42 världscupsegrar, samtliga sex OS-medaljer och nästan alla 13 (två i lag) VM-medaljerna. Enda missen VM 2011, som gick i TV4.
Från slalomguldet i St. Anton 2001 till kombinationsbronset i Whistler 2010, dagen efter störtloppskraschen.
Det första guldet i St. Anton var speciellt. Inte minst för min expertkommentator Stig Strand, som sett Anja växa upp i Tärnaby. Han var klart tagen och fällde några tårar.
Anja och Stig
Jag kommenterade tillsammans med Stig i 22 år. Och hade Anja som expert vid min sida vid under VM 2015 i Beaver Creek.
Lite olika upplevelser. Stig, alltid lugn, relativt kortfattad. Anja, full av energi klättrade nästan på väggarna i kommentatorshytten när det var som mest spännande.
Som när Frida Hansdotter tog slalomsilver, Jessica Lindell Vikarby storslalombrons och det blev brons i lagtävlingen.
Alla var i Vail – utom SVT
Just lagtävlingen var för övrigt lite märklig. Alla åkarna var i Vail och tävlade. Liksom publiken och all media. Utom SVT:s kommentatorer. Av tekniska skäl satt Anja och jag kvar i hytten i Beaver Creek och tittade på tv, helt ensamma. Ingen i backen, ingen på läktaren.
Anja visade sig också vara väldigt praktiskt lagd. Vår kommentatorshytt var väldigt varm och det gick inte att få ner värmen med mindre än att man öppnade dörren. Som då flög upp och det blev alldeles för kallt. Anja kom på en lösning, slet av hängslena från skidbyxorna och arrangerade dem så att dörren sedan stod på glänt.
Nicht Fahrbar
Under VM 2015 bodde SVT-truppen i lägenheter i Beaver Creek. Jag bodde med Pernilla Wiberg och André Pops. Varje kväll kom Anja och fotograf Per Frisell till vår lägenhet för att spela in programmet ”Nicht fahrbar”, som skulle gå på morgonen i Sverige. Vi åt frukost, men det var så klart fejk för vi hade just ätit middag.
I lägenheten bodde Pernilla, André och jag som en liten familj. Lagade mat, åt frukost och middag tillsammans. Planerade veckans måltider och åkte till stormarknaden och handlade.
Vi turades om att sköta tvätten och André har fortfarande inte riktigt hämtat sig från tillfället då han tömde tvättmaskinen och såg att olympiska mästarens bh hade trasslat in sig i hans yllelångkalsonger. Stor komik.
Teamwork på vägarna
Inte riktigt lika komiskt var det när vi skulle lämna Beaver Creek och åka till flygplatsen i Denver. Jag körde, André satt bredvid och Pernilla i baksätet. Det var riktigt dåligt väglag och plötsligt kände jag hur däcken tappade kontakten med vägbanan på motorvägen.
Jag är medveten om hur man häver en sladd, men det är lätt att gripas av panik och göra fel. André var lugnet själv och gick direkt in i coachrollen. ”Inte bromsa, små rattrörelser, inte bromsa, små rattrörelser”, sa han. Jag tror det blev 5-6 sladdar innan vi gick rakt igen. Det där kunde ha slutat riktigt illa. Teamwork!
Teamwork var det också när Anja, Pernilla, André och jag gick ut och försökte forma ett hjärta i snön, som filmades och skickades hem till Alla hjärtans dag. Jag minns att jag låg där i snön och tänkte på Anjas alla segrar och alla medaljer. Och att jag hade kommenterat så många. Och nu var hon min huvudkudde!