Grahn var den bäste svenske slalomåkaren under 1960-talet med en andraplats i en världscuptävling 1967 som främsta merit.
I VM 1966 i chilenska Portillo hade Grahn en ledning med nästan två sekunder efter det första åket, men åkte sedan ut strax före mål i det andra åket. Och i OS 1968 låg han trea efter första åket men körde ur i det andra.
– Hans karriär var kantad av en massa händelser, säger Axel Grahn.
Han berättar bland annat om OS-debuten i Squaw Valley 1960, där Bengt-Erik Grahn blev övertalad att ställa upp i störtlopp och bröt armen i träningsåket så att han missade sin paradgren slalom.
Grahn växte upp i Kittelfjäll, men bosatte sig i Lidingö utanför Stockholm efter den alpina karriären och arbetade som idrottslärare.