Hoppet består av fyra huvudmoment:

1. Ansats. Hopparen kryper ihop för att minska luftmotståndet. Hopparen kan nå en hastighet på uppemot 100 km/timmen.

2. Uthopp. Hopparen trycker ifrån, rätar ut knäna och sträcker ut kroppen. Utmaningen är att trycka ifrån i rätt ögonblick. För tidigt ger rotation framåt, för sent ger kort hopp.

3. Flygläge. Hopparen pressar kroppen framåt och håller skidorna ut i V-formation. Helst ska skidor och kropp vara nästan parallella. Hoppet tar 5-7 sekunder.

4. Landning. Sker i telemarkposition. Knäna böjs för att minska stöten. Kraften i nedslaget motsvarar tre gånger hopparens vikt.

Poängbedömningen:

Varje hoppare gör två hopp och får poäng för stil och längd. Längden mäts på halvmetern när, från hoppkanten till nedslagsplatsen. Som nedslagsplats räknas en punkt mellan hopparens fötter.

Stilpoäng delas ut efter vissa normer. Luftfärden, landningen och färden mot bromsplanen bedöms. I luften bedöms till exempel om skidorna är i jämn höjd och hur stadigt hoppet är. I landningen bedöms om den är i korrekt telemarksposition, med ena foten framför andra. Stadighet och armföring bedöms också. I färden mot bromsplan bedöms hur stadig hopparen är.

Varje domare ger max 20 poäng. Högsta och lägsta poängen tas bort och de tre återstående summeras.

Man tävlar i ”normal backe” och ”stor backe”. Den normala är i Holmenkollen 106 meter hög. Den stora backen är 134 meter hög.

60 poäng ges för landning på K-punkten – den kritiska punkt där backen börjar plana ut. Poäng läggs till för landning efter denna punkt (1,8 poäng per meter i stor backe och 2 poäng per meter för normala backen) och tas bort för varje meter hopparen landar före punkten. Fall ger poängavdrag.

Två svenska backhoppare deltar i VM: Fredrik Balkåsen och Carl Nordin.