Över 1000 reportage under 32 år – nu går ”osynlige” Bernt i pension

Uppdaterad
Publicerad

Han är en av TV-sportens mest kända röster, men minst sedda ansikten.

Under 32 år i public services tjänst har han gjort över 1000 reportage, men nu går reportern Bernt Lagergren snart i pension.

– Idrottsstjärnor kommer alltid att få sin uppmärksamhet, men jag har valt att vara ute i myllan för att hitta det stora i det lilla, säger 63-åringen.

En epok går i graven när Bernt Lagergren, som fyller 64 i december, blir pensionär vid årsskiftet.

En berättarröst som har gjort avtryck försvinner.

SVT Sport

Men innan dess har han återvänt till några av de personer och företeelser han berättat om. ”Bernts berättelser” visas tre söndagar i rad i Sportspegeln med start i dag. Dessutom har 25 av hans mest minnesvärda reportage lagts upp på SVT Play. Som veckan efter blir ännu fler.

– Bland annat har jag återvänt till ett danskt tvillingpar där den ene är gravt cp-skadad och den andre ett fysmonster. De genomförde ett maraton tillsammans och det reportaget spred sig. Nu har det vuxit till en hel rörelse där 550 liknande par tävlade i samma lopp. Det var häftigt att se, säger Bernt Lagergren, sittande i ett mörkt redigeringsrum på SVT iförd en rutig flanellskjorta.

Ett par meter bort sitter redigeraren Magnus Eriksson vid en dator och pillar med de sista detaljerna på ”Bernts berättelser”.

Foto: SVT

”Tog fem år innan jag blev hyfsad”

Journalistkarriären började som skrivande reporter på bland annat Aftonbladet, Expressen och Västerbottens Folkblad.

Den 1 november 1987 gjorde han sin första dag på Sveriges Television.

– Jag kunde berätta historier i skrift, men att göra tv-reportage var en jävla omställning och det tog säkert fem år innan jag ens blev hyfsad på det, säger han och stoppar in en snus.

”Bernte” upplevde den första tiden som tuff, men blev kvar och växte med uppgiften. Hittade sin nisch.

Trots att han till exempel har gjort åtta OS beskriver han sig inte som ”någon mästerskapsgubbe”.

– Jag har medvetet valt att vara ute i myllan och letat historier. Stjärnmöten finns överallt och kommer alltid att finnas, men jag vill hitta det stora i det lilla. De små historierna som kan vara svåra att hitta, men är härliga när man hittar, säger han.

Dörren till redigeringsrummet rycks upp.

Kollegan Diljen Otlu sticker snabbt in huvudet. ”Bernte jag ville bara säga att jag snodde en snus av dig”.

Lagergren vänder sig om och garvar till. ”Det är lugnt”.

Så hittar han sina unika historier

Bland de internationella superstjärnorna som Lagergren har intervjuat genom åren finns till exempel friidrottaren Carl Lewis, boxaren Floyd Mayweather och den ryska superfemman i ishockey för att nämna några.

Om jag ber dig nämna ett möte som har stuckit ut. Vilket tänker du på då?

– Reportaget som inleder min serie i Sportspegeln handlar om Ulf Johansson, kungen av alla supportrar. Jag träffade honom för 25 år sedan och berättade om hur han välkomnades in i Djurgårdens hockeylags omklädningsrum. Han har en funktionsnedsättning och har svårt att klara vardagen, men Djurgården har verkligen brytt sig om honom och till och med sett till att han fått en liten anställning. Han missar aldrig en match och sällan en träning. I ett sådant reportage kan man se vad idrotten betyder och hur lite som krävs för att hjälpa någon.

– Det var ett av de första reportagen jag gjorde som var lite utanför boxen. Jag kommer ihåg att folk skrattade på redaktionen, typ ”gör det du Bernte så får vi se hur det blir”. Men efteråt var det många som gillade det.

Trots alla stjärnmöten känns du lika intresserad av de små och okända berättelserna?

– De har ofta känts viktigare. Man kan hitta mer värme i dem. En drivkraft hos mig har varit att ge tittarna någonting som de själva inte visste att de ville ha.

Hur hittar du dina historier?

– En viktig del har varit att läsa notiser i landsortstidningar. De har jag lusläst genom åren och där kan det dölja sig många intressanta historier. Sedan älskar jag att läsa resultatbörsen och hitta en bra svensk insats i någon liten sport som man inte tänkt på.

Bernt Lagergren år 2001. Foto: Bildbyrån

”Har valt att vara osynlig”

Lagergrens röst har med åren blivit synonym med SVT och framför allt Sportspegeln.

Samtidigt har han själv valt att vara anonym.

I september skrev Sportbladets Marcus Leifby en lång artikel om att Lagergren skulle sluta, och responsen efteråt har varit enorm.

– Det värmer såklart. Det känns som att det jag gjort har betytt något. Jag har valt att vara osynlig och berätta historier där jag inte på något sätt syns och skymmer, säger han och lutar sig tillbaka i stolen.

– Man har ett otroligt ansvar mot personen man berättar om. Att berätta om en människas problem eller karriär eller vad det nu må vara, gör man det på fel sätt kan man i värsta fall göra en person förkrossad. Behandlar man materialet fel kan det få konsekvenser. Det är viktigt att tänka på.

Den ”osynliga” delen av Lagergren blir tydlig under vår intervju, men nästan ännu tydligare efteråt.

Två gånger hör han av sig i samma syfte. Först nästan viskande inne på redaktionen, sedan via telefon.

– Lyft gärna fram Magnus Eriksson. Du gör det, va? Det är en otroligt skicklig yrkesman, en av många jag haft förmånen att jobba med. Fingrarna har gått som en konsertpianist inne i redigeringsrummet alltså.

Hans tips till unga berättare

Journalistbranschen utvecklas i rask takt och mycket har hänt sedan en ung Lagergren först klev in genom SVT:s dörrar 1987.

Vad tycker du om hur branschen ser ut i dag?

– Det ska bli rätt skönt att sluta. Haha. Nej, men i dag kan vilken ungdom som helst klippa ett reportage med mobilen, det är inte så märkvärdigt, men jag tror att det fortfarande finns utrymme för längre berättelser och reportage. Jag hoppas verkligen det.

Vad har du för tips till unga som vill bli bra berättare?

– Min åsikt är att det inte går att plugga sig till att bli en bra reportagemakare. Det måste komma inifrån. Jag lever mig in så inihelvete i mina berättelser att det gör ont. Det handlar mycket om att vara nyfiken och att lyssna.

Som exempel berättar Lagergren om när han skulle göra ett reportage kring jujutsu-VM i Malmö förra året. I ett vanligt samtal med ett av de svenska medaljhoppen, Max Hederström, kom det fram att han oväntat jobbade som stridspilot och flög JAS Gripen.

Efter en del jobb fick den då 62-årige Lagergren så småningom följa med upp i luften.

– Och det trots att jag är flygrädd. Det var som att åka bergochdalbana fast tio gånger värre. Men jag tänkte att om jag störtar nu, när jag flyger med de bästa, då är det väl meningen helt enkelt.

Åker motorcykel och spelar gitarr

Anbud från konkurrerande kanaler har kommit genom åren. Men för Bernt Lagergren har public service-uppdraget alltid varit viktigt och ”det skulle kännas skitkonstigt att berätta något någon annanstans”.

Vad ska du göra om dagarna nu?

– Det vetifan. Kanske ta upp lite gitarrspel. Träna. Hälsa på min gamla arbetskamrat, redigeraren Dennis Videmyr som bor i Thailand. Jag kanske börjar spela golf som alla andra pensionärer. Och åka motorcykel! Det får jag inte glömma. Jag har ingen hoj just nu, men ska nog köpa en så att jag kan ge mig ut på landsvägarna.

Kollegorna på SVT tror inte för en sekund att tittarna har hört det sista från Bernt Lagergren.

– Åsa som är sportchef har sagt att jag bara kan höra av mig om jag vill berätta en story. Så efter ett halvår eller ett år slår jag säkert en signal och säger ”Tjena, Bernte här, jag har en story”.

Se också: Mats Nyström har gjort en intervju med mannen bakom alla berättelser.

Klicka här för att komma till Bernt Lagergrens samlade reportage i SVT Play.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

SVT Sport

Mer i ämnet