Hela Janne Anderssons resa hit har kretsat kring den där jakten på drakarna. Frankrike, Nederländerna och Italien har alla fått känna på den. Och det fanns ju saker som talade för att Tyskland skulle bli nästa chockade offer. Förvisso tysk dominans i starten av matchen – varje halvlek i det här mästerskapet har börjat bedrövligt för svensk del – men sedan kom Marcus Bergs friläge. Det gav varken mål eller ens straff men det nödstoppade den tyska maskinen. Tyskland som belägrat det svenska straffområdet vågade inte vara lika offensiva och steg för steg blev det här Sveriges match.
Mer spel på Tysklands planhalva, flera smarta Lindelöf-passningar förbi tyska pressen, kortare perioder av tyska anfall, Toivonens perfekta lobbmål och en halvtidsvissla som bara förkunnade att om det fortsätter så här så är slutspelsort allt Blågult spelar om i sista gruppspelsmatchen. Tysklands tio år långa svit av att nå minst semifinal i stora mästerskap var på väg att brytas. Av elva svenska spelare som tyske förbundskapten Jowi Löw inte bemödat sig med att kolla på om han hade fått chansen att ha dem i sin startelva.
Redo att trycka på start igen
Mer fiktiv blev inte verkligheten den här gången. För den tyska maskinen kan nödstoppas många gånger men på bänken sitter ett antal tekniker redo att trycka på start igen – som Mario Gomez. Efter 45 minuter av tyska tveksamheter blev Mario Gomez resoluta löpning den som öppnade en hel värld av ytor för Marco Reus. Det blev 1-1 och som matchen sen utvecklade sig borde det ha blivit 1-1 men en kedja av svenska misstag gjorde matchen så tysk den bara kan bli. De vinner för att de vet hur man vinner men de vet också hur man vinner för att de alltid försöka vinna.
”Karriärens tyngsta förlust”
Samtidigt som Janne Anderssons landslag återigen vred ur trasan lämnade de Sotji tomhänta. De maximerade sin prestation men fick inte betalt för det. De stångades och slet i 90 minuter men fick se ett decimerat Tyskland ta ifrån dem allt de presterat under kvällen. Efter matchen vandrade de tomma svenska blickarna genom den obligatoriska mixade zonen. Det här landslaget har ingen vana av att förlora så här och de får minimalt med tid på sig att hantera det. Det Ludwig Augustinsson beskrev som ”karriärens tyngsta förlust” måste skakas av inför det som blir karriärens viktigaste match.
Allra sist på den mixade zonens serpentinväg stannade också Emil Forsberg vid SVT. Han vet att han inte presterat det bästa han kan men han vet också vad han kan. Vi pratade om det som nu väntar, om en enda match där allt ska avgöras. Om det var tomma blickar i övrigt så glödde det i hans ögon. Och om det är någon gång Sverige behöver sin stjärna så är det nu.