-Detta känns helt otroligt. Jag kan inte riktigt förstå hur stor det är. Det jag vet är att jag delar det här priset med väldigt många, alla spelare och ledare i min klubb LdB FC och även i landslaget, sade Sjögran när hon tog emot priset.

”Diamantbollen tilldelas en stor artist och ett tekniskt geni, som i en värdefull kombination med hårt defensivt arbete och stort ansvarstagande i såväl klubblag som landslag tagit ytterligare ett steg i en redan lång karriär,” löd motiveringen.

Få har spelat fler landskamper än Malmö-mittfältaren. OS-kvalet mot danskorna i Viborg i förra veckan var hennes 111:e. Få har mer erfarenhet och kunnande.

”Stack ut lite mer”

Lång och trogen tjänstgöring ligger henne knappast till last, men det är inte vad hon presterade fram till nyårsskiftet som låg till grund för att hon fick kliva upp på Hovets scen och ta emot utmärkelsen på måndagskvällen.

-Jag tror det är min jämnhet under säsongen och att jag blivit bättre och bättre. Jag stack ut lite mer i år och jag tror att det var därför jag fick priset. Men det var många om det, sade Sjögran till TT.

Therese höll pokalen som om det varit ett barn.

-Den är ovärderlig, det finaste pris man kan få som damfotbollsspelare i Sverige. Pokalen ska få ett fin plats. Jag är jätteglad. Det var tydligen min tur så här på ålderns höst.

Ända sedan Sjögran fick bära landslagsdressen första gången redan 1997, har det funnits en Svensson, en Ljungberg, en Marklund, en Swedberg eller en Schelin som lagt beslag på rubrikerna och fångat den stora uppmärksamheten.

Nu var det veteranens tur. Dubbelt prisad blev hon dessutom för en timma tidigare valdes Therese Sjögran till årets mittfältare.