Berätta om krönikan.
– Jag har klippt den nere i Malmö, tillsammans med redigeraren Anders Bewarp. Vi brukar jobba ihop på lite längre projekt. Förra vintern klippte vi t ex programmet om Peter Forsberg, och vi gjorde även den senaste sommar OS-krönikan tillsammans, 2008. De som gillade OS-krönikan 2008 kommer nog även gilla denna – de är klippta på liknande vis.
Hur är den uppbygd?
– Peking-krönikan var kronologisk. Den här gången har vi valt att inte följa en tidsaxel lika slaviskt .
– Vi har heller inte spelat in något nytt material, utan förlitar oss på bilder som redan är sända. Delvis vilar den på de krönikor jag gjorde under OS, men framförallt på livesändningarna.
Vad sticker ut?
– Det var svårare i år än 2008 att hitta den verkligen ”grejen”. Då var det ju så uppenbart att allt kretsade kring Usain Bolt och Michael Phelps.
– Den här gången var det fortfarande mycket Bolt och mycket Phelps, men ingen av dem var lika bra, lika suverän, som i Peking.
– I den här krönikan gillar jag resonemanget kring den kinesiska simmaren Ye Shiwen, och jag gillar framför allt inledningen som Anders klippt briljant.
Vilket är ditt eget favoritminne från OS?
– Mo Farahs uppvisningar på 5000 m och 10000 m älskar jag, för att stämningen i OS-stadion var magisk.
Något annan personligt minne som sticker ut?
– Men mest imponerande var jag av David Rudisha, som solosprang hem världsrekordet på 800 meter. En mäktig uppvisning.
I det stora hela – hur var London-OS?
– Det var mitt åttonde OS och jag måste säga att det var det bästa av de jag varit på. Som besökare fick man ett väldigt trevligt bemötande och allt funkade nästan perfekt.
– Men det är inte så att man hinner njuta så mycket av staden och OS-atmosfären. Ett OS innebär jobb omkring 15-16 timmar om dagen, så intrycken blir ju väldigt jobb-relaterade,
Varför ska man se OS-krönikan?
– För att det är en schysst tillbakablick på det mesta av det bästa från London. Allt kommer såklart inte med, men en hel del.
OS-krönikan kan du se på SVT Play till och med den 15 januari.