Efter att ha varit ett särbopar i tre år flyttade Johan Wissman och mångkamperskan Jessica Samuelsson ihop och bor nu i Alphyddan i Nacka med hela Stockholm för sina fötter.
Flytten till storstaden har blivit ett lyft på alla sätt för Johan Wissman.
-Dels är det bättre för Jessica och mig, vi kände att det började bli ganska jobbigt. Det blev väldigt mycket resande, det är mycket resande ändå med idrotten. Nu har jag allt samlat, mitt privata liv med Jessica, men också med media- och sponsorgrejor som gjort att jag hela tiden varit tvungen att resa till Stockholm. Allt i livet passar bättre, säger han under en paus i landslagets träningsläger i Albufeira nyligen.
-Jag hade inte tagit steget om det inte varit för Jessica, men det passade så bra i mitt liv. Hela hösten körde jag mycket rehab uppe i Stockholm. Och jag var ganska trött på Helsingborg, de flesta av mina kompisar hade flyttat därifrån, jag hade bott där hela mitt liv, träningsmässigt är det ganska begränsat. Så jag var verkligen i behov av ett miljöombyte.
Tränar med sambon
Wissmans träningsarenor heter numera Sätrahallen och Enskede IP. Men han har kvar Kenth Olsson som tränare och fortsätter tävla för IFK Helsingborg.
-Jag tränar ofta tillsammans med Jessica och då hjälper hennes tränare mig om det behövs. Det har funkat helt perfekt.
-Jag har nästan tyckt att det har varit skönt att träna mycket själv och inte ha en tränare som tjatar på mig hela tiden. De allra viktigaste perioderna är vi ju på läger tillsammans. Det har funkat så bra att jag inte ens har tänkt på att jag har varit utan tränare.
200 meter i Daegu
Det är med viss spänning som Johan Wissman ser fram mot säsongspremiären. Han värmer upp med 200 meter i en tävling i den blivande VM-staden Daegu i Sydkorea på onsdagen innan allvaret väntar med 400 meter i Diamond league-galan i Shanghai på söndag.
EM-tvåan på 200 meter från 2006 har ju numera 400 meter som sin huvuduppgift, men en segdragen skada i ena sätesmuskeln gjorde att han hoppade över innesäsongen.
-Så klart är det en stor skillnad att inte ha innesäsong. Helt plötsligt är det jättelänge sen man tävlade. Och under hela har jag varit lite tillbakahållen av skadan. Men sedan i januari har jag tränat mer vanlig träning. Det har känts bra ett tag, ibland lite bakslag, men har hela tiden gått framåt. Jag förväntar mig inte att göra superresultat direkt, jag vill tävla och hitta glädjen i friidrotten igen.
TT