Lars Nelson är sannerligen en så kallad ”late bloomer”. Det är först nu, som 28-åring, han har etablerat sig i världseliten.
Att han 2014 skulle stå högst upp på en olympisk prispall, efter en bragdartad insats på den första sträckan, hade nog få tippat för ett drygt decennium sedan.
Tänkte inte satsa
Faktum är att hans elitsatsning var på väg att ta slut redan i de tidiga tonåren. När han skulle gå ut nian hade han inga planer på att gå något skidgymnasium. Istället tänkte han satsa på musiken.
Men då kom ett samtal som förändrade allt, från Lars Selin, då tränare på skidljinjen i Sveg – och i dag Nelsons personliga tränare.
– Han hade ju åkt väldigt bra, men var mer inne på att gå någon musiklinje. Men jag lyckades övertala honom, berättar Selin för SVT Sport.
Vad var det som gjorde att han ändrade sig?
– Jag tror att det var det att han var nere och hälsade på. Vi hade en väldigt bra grupp här, och så var vi två unga tränare. Jag tror att det lockade honom. Dessutom var det en ganska nystartad skola med bra verksamhet.
USM-medaljer
I Sveg utvecklades Nelson snabbt. Han tog USM-medaljer, bland annat ett stafettguld för Funäsdalen. Sedan, när han var 17 år, vann han junior-SM i Ljusdal.
– Han vann med 20 sekunder. Det var väl då som jag insåg att han verkligen kunde gå riktigt långt. Sedan åkte han bra på ett junior-VM i Norge också, berättar Selin.
Men sedan, efter att han gått hela fem år på gymnasiet, så väntade några år där Nelson inte satsade lika hårt. Då avbröts även Nelson och Selins samarbete.
– Han hade inte riktigt motivation för det. Så jag sa det åt honom, att det var ingen idé att jag satt och gjorde träningsprogram och så vidare. Dels satte det press på honom, och så kändes det som bortkastad tid för mig, förlarar Lars Selin, och fortsätter:
– Men jag sa åt honom att ”Satsar du så kan du bli riktigt bra. Och då kan du höra av dig till mig”.
Höll igång ändå
Men det dröjde några år. Lars Nelson slutade dock aldrig på allvar, utan höll igång med några träningar i veckan och en del tävlingar här och där.
Exempelvis kom han på 20:e plats i skandinaviska cupen i Norge. Sedan kom tävlingen som förändrade allt.
Den 13 december 2008, på Sverigcupen i Skellefteå. Nelson slutade då strax efter topp 10.
– Då sa jag till honom, efter loppet: ”Så bra du åkte i dag! Du slår ju flera stycken som tränar dubbelt så mycket som dig!”. Då berättade han att han faktiskt funderat en del, och att han var sugen på att sats igen, säger Lars Selin.
De båda började då omedelbart att prata om hur de skulle lägga upp träningen.
Därefter har det gått stadigt (förutom några olyckliga sjukdomsperioder) framåt. Vintern 2011-12 debuterade han i världscupen, och året därpå tog han plats i landslaget och var även reserv på hemmaplan i VM.
Hade motivationsproblem
Den här säsongen som det har lossnat på allvar. Han blev elva på 10 km i Kuusamo, och blev i december uttagen i OS.
Där har han inte gjort någon besviken. Han blev tia i sin debut, på 10 km klassiskt förra veckan. Och i dag blev han nämligen hjälte i stafetten – trots en mardrömsstart.
– Jag kan väl inte säga att jag räknat med att han skulle gå och vinna ett OS-guld, men det är så att en förstasträcka i en stafett passar honom väldigt bra. Det var likadant i ett junior-VM en gång. Det var inte så att han föll, men han låg efter och kom ikapp och åkte förbi, berättar Selin.
Hade du trott att han skulle kunna bli så här bra, relativt snabbt?
– Alltså, jag kan väl inte säga att jag visste att han skulle ta OS-guld. Då låter jag ju sjukt självsäker. Men jag har trott på Lars hela tiden. Sen gäller det ju att hålla sig hel och fräsch och att han ska svara på träningen.
– Sen var det ju som jag sa, förstasträckor passar honom väldigt bra. Nästan alla förstasträckor har han vunnit eller slutat tvåa.
”En nivå till kvar”
Frågan är var det slutar. Detta är ju trots allt Nelsons första mästerskap. Selin vet vad Nelson och han siktar på.
– Han har ju en nivå till kvar för att slåss om individuella medaljer. Men det är VM i Falun vi siktar på. Det är då han ska vara längst upp och kämpa.