Hon gick skidgymnasiet i Sollefteå och åkte två junior-VM. Men skador och sjukdomar gjorde att karriären som skidåkare tog slut tidigt. Istället blev Ojala tränare, först på skidgymnasiet i Torsby och sedan i Östersund.
Numera är hon tränare i Thomas Alsgaards privata team som innebär både långlopp och allround-åkare, där Ojala tränar allround-herrarna.
Vad är nycklarna till din snabba tränarkarriär?
– Nyfikenhet och lyhördhet. Jag har ställt många frågor och velat lära mig saker. Min tränare i juniorlandslaget och min kollega på skidgymnasiet i Östersund, Ola Ravald, har jag terroriserat med frågor, framförallt kring teknik. Min filosofi, och sättet jag tänker på kring människor, tror jag fungerar bra. Men också som tränare, tränarfilosofin funkar.
Hur tänker du kring människor?
– Jag vill att dom ska bli självständiga och ”sin egen tränare”. Jag vill stötta dem och stödja dem till att ta egna beslut och lita på sig själv. Givetvis är man där och säger ”så här tycker jag, så här tänker jag” utifrån fysiologiska perspektiv, arbetsysiologi och så vidare. Jag vill att åkaren får äga ansvaret för då tror jag att åkaren uppskattar och också tycker det är roligare att träna, än om jag skulle stå och vara en diktator. Det tror jag inte funkar.
Hur kommer du som träningsexpert inom längdåkning dela med dig till Vinterstudions tittare?
– Jag vill dela med mig så mycket som möjligt av tips och tricks kring träningsmetoder och teknik framförallt. Jag får många frågor från mina bekanta och folk runt ikring som är motionärer och kanske ska åka Vasaloppet. ”Hur ska jag göra, och hur ska jag tänka? Kan du ha en kurs med mig?” Jag tänker att där kommer jag kunna bidra en hel del med min kunskap, så mycket det finns utrymme att göra på sändningstid.
Har åkt på turné
Du har varit basist i The Grand Opening och turnerat i Europa. Hur har det varit att kombinera karriärerna?
– Det har gått bra. Det var under tiden jag studerade. Det var väldigt lärorikt att göra det också för att söka nya världar, nya perspektiv, nya människor. Jag tror det är väldigt fördelaktigt när man ska jobba med människor. Det är ett speciellt liv att vara elitidrottare och leva i den världen och ett helt annat liv att vara musiker på turné.
Berätta om musikintresset.
– Det började med musikskolan hemma i Ånge. Jag har alltid varit intresserad av musik. Jag blev tillfrågad av grabbarna i The Grand Opening ifall jag inte kunde vara med och spela fiol, och då blev jag det. Därefter blev det bas, piano och lite andra instrument. Det var när vår basist, (Takidas nuvarande basist) slutade med oss som jag fick börja spela bas.
Du har bra koll på norrmännen där du är tränare. Hur ser det norska landslagsupplagan ut i år?
– Jag tycker den ser väldigt stark ut. Dom har en bra träningskultur på både dam- och herrsidan. Där det är mycket glädje, sammanhållning och gemenskap. De har kul tillsammans och tränar väldigt mycket och hårt. De sporrar varandra och delar med sig till varandra, för att stärka varandra. Jag tror de vet och förstår att om min lagkamrat blir bättre så kommer också jag att bli bättre.
Kan svenska landslaget lära sig något av bilden du beskriver i norska landslaget?
– Jag tror att det åkarna berättar om, som var med i Vancouver 2010, speglar den kultur de hade då. Att de delade med sig och lärde varandra mycket. Om jag är bra på skejt så kan jag lära dig som är bättre på klassiskt, som du kan lära mig. Man delar med sig och får ett samarbete och en bra dynamik. Jag tror, och hoppas, att de har delar av det nu också. Jag tror det är en stor framgångsnyckel.
Du var tidigare nära ledare till Hanna Falk och har kunskap inom sprint. Vad tror du om det svenska sprintlaget i år?
– Jag hoppas att dom ska få göra bra ifrån sig. ”Falken” flyger igen efter några år av sjukdomstrubbel och det är kul att se. Stina Nilsson är ny och ”up and coming”, ivrig, intresserad och smart när det gäller sprint. Om hon får fortsätta och träna på och utvecklas kommer hon blir riktigt giftig i framtiden. Jag tror definitivt att de har bra chanser. Ida Ingemarsdotter sa under premiärhelgen i Kuusamo att hon inte var i toppform, men hon var ändå i en final. Det ser väldigt lovande ut. Teodor Peterson var som Teodor kan vara, inte i topp i prologen, men kom igång efterhand, är i final och en tåspets från att vinna. Sen hoppas jag att Emil Jönsson kan få fart på kroppen efter sjukdomsproblem under hösten. Får de träna och vara sjukdomsfria kommer det att gå bra.
Berätta om Stina Nilsson, som fick ett litet genombrott ifjol. Du har varit tränare till henne på skidgymnasiet.
– Ivrig, nyfiken och ville lära sig. Det hon inte kunde, det frågade hon om. Hon ville verkligen lära sig och utvecklas, och det är nyckeln till att blir en bra elitidrottare. Man måste vara nyfiken och vilja ta sig framåt. Hon är en taktiker. Hon tycker om när det blir spel och när finalerna kommer. Hon är också otroligt stark och snabb, där hon har många fördelar. Jag hoppas hon får träna på och utvecklas både fysiskt och tekniskt. Då kommer hon bli riktigt giftig. Hon har alla förutsättningar.
Imponerad av Kalla
Vad drar du för växlar av Charlotte Kallas säsongsöppning?
– Det var otroligt kul att se att hon är så tuff i huvudet, och stark i åkningen. Den åkningen hon presterade i både skejt och – framför allt – klassiskt, som hon slitit med, var otroligt kul att se. Hon var tuff mentalt och visade i slutet av loppet att ”Här ska jag vara”, och ingen annan. Det bådar gott.
Hon säger själv att hon blivit av med något kilo och tagit hjälp av en mental tränare till den här säsongen. Hur analyserar du justeringarna?
– Elitidrottare måste ta hand om sitt viktigaste instrument, kroppen. Hon har antagligen gjort den värderingen att hon vill gå ner något kilo, och säkert tagit hjälp av en nutritionist på det området för att få lite bättre kontroll. Det är precis som i alla andra elitidrotter, där man gör dom sista finjusteringarna inför ett stort mästerskap. Och det ger effekt, det ser man i hennes åkning. Den mentala tränaren som hon har tagit hjälp av har jag inte själv hört att hon nämnt något om , men lägger man ner 800 träningstimmar om året , men struntar i den mentala biten blir det inte så bra. Förstår man vikten av att ha en träningsplan även för huvudet, då har man kommit långt. Det är otroligt viktigt. Det spelar ingen roll hur bra form du är i, om det låser sig i huvudet på startlinjen på OS är det kört i alla fall.
Du är tränare i Tomas Alsgaards lag. Hur är han som chef?
– Han är ägare av laget, och utövare. Han vill som ägare av laget att saker och ting ska vara professionellt gjort. Att det ska flyta, funka och ge resultat, och det har det gjort hittills på de tävlingar vi haft. Som utövare är han extrem. Han har som mål att vinna Vasaloppet i år. Han har extremt mycket erfarenhet och kunskap. När de unga killarna på allroundlaget som jag tränar, ställer frågor får dom också svar. Han delar väldigt gärna med sig utav det han kan, och det han varit med om. Det är väldigt uppskattat från grabbarna. Dom har fått väldigt mycket ny kunskap.
Vad har Alsgaard för möjlighet att vinna Vasaloppet?
– Nu har han haft väldigt många sjukdomsdagar i sommar, och har inte tränat så mycket som han vill, men får han en period med bra träning har han definitivt en chans att vinna Vasaloppet. Han har sådan tävlingsskalle.
Johan Olssons VM-seger över 50 km belönades med bragdmedaljen i veckan. Men det har även varit en hel del kritik bragdguldet gått till just längdåkare, flest gånger av alla sporter. Hur ser du på den kritiken?
– Jag tror att längdåkningen ligger varmt om hjärtat hos det svenska folket, och så även juryn. Längdåkning har ju med den svenska idrottskulturen att göra, och ännu mer i Norge. Blod, svett och tårar syns i tv-rutan så det är klart att man tycker det är en bragd. Jag tycker att det var en bragd! Men man kanske inte heller förstår golf som idrott och då inte ser det stora i prestationen? Sen är frågan, ”vad är en bragd?”, och det är upp till juryn att bestämma.
Vill bli bättre på alpint
Du är efter att ha flyttat till Åre biten på alpinskidåkning. Berätta om alpinintresset.
– Jag har flyttat till Åre tack vare min sambo, och har återupptagit alpinskidåkningen igen. Tekniknörd som jag är så vill jag veta hur jag ska åka alpint på bästa sätt, och för att inte se helt off ut i backen. Framförallt vad man ska leta efter för känsla och hur man ska hitta drivet och flytet. Det blir några dagar på skidor per år, för att jag vill lära mig. Det är sån jag är. Sen tycker jag det är härligt att vara ute. Jag älskar fjällen.
Varför är du tränare inom norsk längdåkning och inte svenska landslagsorganisationen?
– Norskarna frågade först. :)
Har du fått frågan av svenska landslaget?
– Ja, jag var i kontakt med dem. Men när frågan ställdes var det inte klart hur en eventuell tjänst hos Svenska skidförbundet skulle se ut. Jag var tvungen att ta ett beslut gentemot min arbetsgivare. Och norska teamet, Team Leaseplan Go, ville veta hur jag skulle göra.
Kan svenska landslaget bli aktuellt i framtiden?
– Absolut.
Till sist: Vilka vinner OS-stafetten? Sverige eller Norge?
– Det där är svårt. Hjärtat bankar för Sverige när man väl sitter där i tv-soffan, men jag tror kanske att norrmännen är strået vassare. De har en väldigt jämn, hög och bred topp.