Att Internationella Olympiska Kommittén inte kollektivt bestraffar idrottsrörelsen i Ryssland är ett beslut som inte överraskar de mest initierade bedömare – till vilka hör Sveriges professor och idrottsledarveteran Arne Ljungqvist.
– Ett beslut i motsatt riktning hade varit en juridisk skräll. Beslutet är i linje med stadgarna att varje idrottsförbund är suveränt i sin process att hantera denna sortens frågor. Jag anser att IOK:s ordförande Thomas Bach har hanterat ärendet korrekt. Det finns ju konsekvenser inbyggda; tidigare dopningsdömda får inte medverka och det blir fortsättningsvis en stenhård granskning av rysk idrott i allmänhet. Det kommer att få sin betydelse, säger Arne Ljungqvist till SVT Sport.
Arne Ljungvist hade under många år en framstående position i internationell idrott; ledamot i IOK och vice president i Wada, tillsynsmyndigheten i dopningsfrågor som bildades 1999 och vilken han var en av initiativtagarna till. Ett regelverk bildades inför Aten-OS 2000, det gäller fortfarande men har förfinats i takt med den medicinsk-tekniska utvecklingen att avslöja fuskarna. Just Wada ville utesluta Ryssland från all olympisk medverkan i Brasilien om några veckor – ett steg längre än Ljungqvists uppfattning alltså. Det finns i breda internationella idrottskretsar många som delar åsikten – ut med Ryssland rakt över.
Fusket dokumenterat
Fusket är dokumenterat – till och med att det fanns hål i väggarna till laborationerna som skulle analysera proverna. Säkerhetstjänsten var inblandad, medicinsk personal, tränare och ledare likaså.
På 70- och 80-talen var dopningsfusket utbrett i länder som dåvarande Östtyskland, DDR. I den kommunistiska diktaturen förvandlades elitidrotten till en makaber industri. Dopningsfusket styrde allt. DDR blev inte diplomatiskt godkänt i något västland och framgångar på idrottsarenorna var en väg att erövra erkännande.
När muren föll och fusksystemet utsattes för en hårdare och mer avancerad granskning uteblev de hisnande rekorden och DDR försvann in i skuggorna.
Precis som avslöjandena av FIFA:s mångåriga ekonomiska fiffel i fotbollsmiljön spelar FBI, den federala polismyndigheten i USA, också en roll i dopningsträsket – eller i varje fall gjorde i början av 2000-talet.
”Känns som unket 80-tal”
Arne Ljungqvist upplyser om att det systematiska fusk som nu avslöjats i Ryssland också förekom i USA:s friidrottsmiljöer under flera år – minns t ex Marion Jones. Där fanns intakta, underjordiska laboratorier som bara hade syftet att tillverka dopningspreparat.
– Att detta systematiska fusk avslöjades berodde på en gigantisk skatterazzia. Idrottens skiljedomstol, CAS, tog den gången beslutet att inte utesluta amerikanska idrottsmän och kvinnor men det ledde till att politikernas beslutande instanser inrättade organ som stiftade lagar och regelverk som gjorde det betydligt svårare att slingra sig ur skuldfrågan, det blev en allmän uppstramning som har gagnat utvecklingen. Det som hänt i Ryssland känns som unket 80-tal, det är beklagligt men det är som i vanlig kriminalitet – bovarna ligger ett eller två steg före. Men det är ett faktum att det blivit svårare att fuska med dopning. Vi får aldrig ge upp den striden, säger Arne Ljungqvist som märkligt nog nästan inte alls har förekommit i de senaste veckornas debatt om Rysslands lämplighet att medverka i OS.