Det är väldigt olika hur ofta testerna sker för de som är på landslagsnivå. Är man medaljör eller medaljaspirant äger testerna rum väldigt ofta. Dessutom köper man in slumpvisa tester för eliten. Enligt Nilsson så kan man dra gränsen för de som tillhör eliten genom att titta på halva finnkampstruppen.

– I det här fallet rör det sig inte om en världsstjärna. Han blir testad några gånger per år och det handlar ofta om slumpen när han blir testad. Ligger man på hans nivå så sker det någon enstaka gång eller ett par gånger per år, säger han.

Borde man testa oftare?

– Ja, det tycker jag. I den ideala av världar skulle man regelbundet testa alla som ligger på mästerskapsnivå. Men det finns inga pengar för detta. Ett test kostar minst 4000 kronor och sen beror det på var i världen man ska testa och så vidare. Det är en politisk fråga som vi inte råder över. Vi får pengar från riksdagen för det här, säger han.

Sätter man ett svenskt rekord så ska man dopningstestas innan det godkänns. Förbundet försöker göra så många tester som man har råd med och kontrollera alla som åker på stora mästerskap. Samtidigt jobbar man mycket med etiska och moraliska värderingar.

– Vi talar om vilka som är en prioriterad grupp och sedan överlämnar vi det till dopningkontrollanterna som bestämmer när testerna ska göras och på vilka. Det är för att de aktiva inte ska veta om när de granskas, säger Sverker Nilsson.

Adil Bouafif var inte med på någon speciell lista.

Kommer det bli fler fall?

– Det här kom som en chock. Jag trodde inte vi skulle vara med om två fall på ett år i svensk friidrott. Jag trodde inte på fler fall i våras och gör det inte nu heller. Men man kan aldrig veta, säger han.