Johan Olsson har varit den stora medaljmakaren inom svensk längdskidåkning på herrsidan de senaste åren. Med två individuella medaljer och en i lag vid VM i Falun sa han adjö till den internationella längdåkningsscenen med flaggan i topp.

– Det blir ett stort tomrum att fylla, säger Mathias Fredriksson om Olssons avsked.

Även Anders Södergren tackar för sig i landslagssammanhang, dessutom är Daniel Richardssons framtid osäker.

– Tuffa åkare att ersätta men jag tror att vi redan till nästa mästerskap kan behålla ett slagkraftigt herrlag, vi har fyra-fem åkare som håller hög individuell klass, säger Mathias Fredriksson.

Men sen då?

Under de fem senaste årens junior- och U23-världsmästerskap har Sverige tagit totalt tre medaljer på herrsidan: Jens Burman, silver på 10 kilometer i italienska Val di Fiemme 2014, Oskar Svensson, sprintsilver vid samma mästerskap, samt ett stafettbrons från Liberec, Tjeckien, 2013. Ett facit som knappast sätter skräck i konkurrenterna.

Enligt Mathias Fredriksson ska man dock inte dra för stora växlar av juniorresultat – varken åt det positiva eller negativa hållet.

– Både Jens och Oskar har alla möjligheter att bli duktiga. Men medalj på juniornivå behöver inte betyda att man tar medalj som senior. Samtidigt kan utvecklingen komma väldigt sent, men man får ju heller inte vara för långt efter som junior.

”Då får vi skörda frukt”

Mathias Fredriksson tror att de totalt tio herrmedaljerna vid Sotji-OS i fjol och VM i Falun är framgångar som kan stärka återväxten på lång sikt, att Johan Olssons avsked kan inspirera unga utövare till att vilja ta över.

– De åkare som idag är 13-14 år har fått uppleva två fantastiska mästerskap och säkerligen blivit sporrade att satsa. Att se sådana framgångar kanske får dem att välja längdskidor före någon annan sport, så om tio år tror jag vi kommer få skörda frukt av många talanger som sett mästerskap på tv och blivit inspirerade.