Han avgjorde finalen i NLA. Och han hyllas av Stanley Cup-vinnande tränaren Mark Crawford som ligans överlägset skickligaste spelare.
– Jag överdriver inte det minsta när jag säger att han är överlägset den skickligaste spelaren i ligan, säger Crawford som vunnit Stanley Cup som tränare för Colorado, men numera tränar Zürich Lions i NLA.
Nobbar Tre Kronor: ”Ingen lust att offra två veckor”
När landslaget kommer på tal så är Nilsson tvärsäker:
– Sommaren är kort som den är. Jag har ingen lust att offra två veckor av min semester på Tre Kronor.
– Jag lyssnar bara på mig själv och det jag prioriterar i mitt liv är att må bra och det gör jag här.
Du vet nu att förbundet kommer reagera på ditt totala ointresse av spel i Tre Kronor?
– Ja, men vad ska de göra? Säga att jag inte får spela i Tre Kronor mer, säger Nilsson, skrattar och rycker på axlarna.
Han är en livsnjutare som säger vad han känner. Han är bara sådär befriande ärlig och vad andra tycks tycka om honom verkar inte bekomma honom ett endaste dugg.
– Vad andra tycker om mig kunde jag inte bry mig mindre om. Så länge de som tycker om mig gillar mig så räcker det för mig.
Är du inte rädd att bli lite bortglömd i Sverige nu när du stänger dörren till landslaget?
– Helt ärligt. Jag tycker bara att det är skönt.
Har hittat rätt i Schweiz
Robert Nilsson tycks ha hittat rätt i Schweiz och han beskriver livet här som optimalt. Här finns allt han vill ha.
– Min längsta bortamatch är tre timmar med buss. Jag har någon timme härifrån till Paris. Vill jag shoppa åker jag till Italien. Dessutom så är pengarna bra här. Man tjänar riktigt bra och slipper all stress som det var i KHL.
– Inget ont om Ryssland, men man åker bara dit för att tjäna pengar. Det kan du fråga vem som helst om. Visst, det är säkert farligare att åka buss, statistiskt men jag sitter hellre på en buss i 20 min än åker 9 timmar flyg i Ryssland.
Hur bra är ligan?
– Om vi säger såhär. Du får inte kontrakt här om du inte håller hög landslagsklass. Och du måste producera annars får du problem.
I NLA tillåts bara fyra importer att spela samtidigt. Och det är hård konkurrens om dessa attraktiva platser. Men för ”Robban” spelar det där ingen roll. Han har en schweizisk licens och upptar ingen plats som utlänning. Han räknas som schweizare efter att som ung spelat i ett schweiziskt lag under tiden då hans far Kenta Nilsson dominerade ligan.
– Jag har det bästa av två världar, säger Nilsson, som har ett fyraårskontrakt med klubben.
– Jag kan spela här i tio år om jag vill och köra i en fjärdekedja när jag blir äldre.
Ska försvara guldet i CHL
Nu ska hans Zürich Lions försvara det guld man vann när Champions Hockey League spelades för första gången 2009. Efter det lades ligan ner, nu är det en ny och starkare satsning som sker med en helt annan uppslutning kring produkten. Men för Robban är det en helt vanlig försäsongsturnering.
– Jag fokuserar på NLA. Klart det blir kul att möta andra lag i andra länder, speciellt om vi får möta Djurgården någon gång men annars så är det mer en försäsongsturnering. Jag bryr mig inte om vi vinner eller förlorar och det tror jag inte att laget gör heller. Det viktiga är att man får någon form av svar på vad vi är bra på eller vad vi måste förbättra.
Du nämnde Djurgården. Kommer du avsluta där?
– Kanske när jag är klar här och ska spela av de sista säsongerna av karriären. Avsluta där vore kul. Men vi får se hur länge jag håller på.
”Nu är glädjen tillbaka”
En del personer man pratat med säger att du inte ens tycker om att spela hockey. Vad säger du till dem?
– Ibland har jag inte tyckt att det varit så kul. I NHL var det sån press å man visste inte vilken dag man skulle vara petad eller spela. Men här trivs jag och nu är glädjen tillbaka.
Hur länge håller du på?
– Inte tills jag är 44 tror jag, men så länge det är kul.