Den internationella idrotten har genom åren haft stora problem med till exempel korruption, bristande etik och dopning. Mot den bakgrunden har regeringen gett Centrum för idrottsforskning i uppdrag att undersöka hur utmaningarna ser ut inom svensk idrott.

Och efter drygt 15 månaders arbete publiceras i dag rapporten ”Idrottens riskzoner – om vägar till trygg och trovärdig idrott” som slår fast att Sverige hamnat på ”efterkälken” i det arbetet.

Sverige har varit avvaktande

Rapporten belyser hur styrningen i den svenska idrottsrörelsen ser ut, det vill säga hur idrotten – som till stor del är självständig – på egen hand kan utvecklas i rätt riktning.

– I Sverige har vi varit lite avvaktande och sagt att problemen som finns internationellt, de gäller inte den svenska folkrörelsemodellen. Men rapporten visar att alla de där frågorna som man brottas med internationellt också är aktuella i Sverige, säger Johan R Norberg till SVT Sport.

Johan R Norberg är utredare på Centrum för idrottsforskning men också professor i idrottsvetenskap på Malmö Universitet.

”Mjuk styrning” en del av problematiken

Han berättar att utmaningarna i Sverige handlar om exempelvis kränkningar mot barn och unga, sexuella övergrepp, kriminalitet och bristande transparens och öppenhet i beslutsprocesser.

Problemen beror till stor del beror på den ”mjuka styrningen” som finns inom svensk idrott.

– Poängen är att man vill att föreningar och förbund självmant ska vilja gå åt rätt håll. Man jobbar mycket med värdegrundsfrågor, etik, goda exempel och så. Och det är bra, men problemet är att när man har ett system som kan missbrukas så finns det förr eller senare någon som gör det, säger Johan R Norberg och tillägger:

– Man måste kanske jobba mer med tydliga regler och ansvarsförhållanden. Det måste vara tydligt vem som ser till att regler följs och man måste kanske jobba med sanktioner som är på den nivån att ingen vill bryta mot reglerna.

Idrottsrörelsen gillar inte att få kritik

En annan stor utmaning handlar om att idrottsrörelsen i Sverige inte tycker om att få kritik och i stället vill prata om allt bra som idrotten gör.

– Det här är förståeligt. Men risken när man samtidigt ska ta hand om sina utmaningar är att det kan uppstå en intressekonflikt. Det kan vara så att en förening inte tar tag i den där knepiga ledaren för man vill inte att de andra i lokalsamhället ska tycka att föreningen har problem.

– En viktig poäng i den här rapporten att idrotten måste våga prata om sina utmaningar.