– Jag tycker att det är en lite tråkig utveckling. Sprinten var en egen gren, runt 1 000-1 200 meter långa banor. Sedan har någon bestämt att det ska vara längre banor och det gynnar kanske inte alla med sprintegenskaper. För oss på tjejsidan, som kör 1 600 meter à fyra lopp, då åker vi en längre sträcka än vad man gör på en vanlig stafett, säger Ida Ingemarsdotter till SVT Sport.

Ola Vigen Hattestad, som vann VM-guld i sprint 2009 och silver 2011, är också kritisk:

– Det har varit några väldigt flacka, korta stadssprinter medan det andra gånger har varit helt andra banor med tuffa backar och åktider på fyra minuter. Det är svårt att veta vad man egentligen ska träna på, säger han till SVT Sport.

Emil Jönsson håller dock inte riktigt med.

– Jag tycker att utvecklingen har stannat av. Det har varit ganska lika i fyra år. Det har inte hänt så mycket egentligen om man kollar på åktiderna. Det är mer att traditionella åkare börjar bli snabbare. Jag tycker att sprinten har börjat hitta sin form de senaste åren.

SVT:s expert Per Elofsson är dock tveksam.

– Syftet med att ta in sprinten var att bredda sporten och attrahera en ny publik. Men i och med att man förlänger längden på sprinten så blir det samma åkare som vinner distansloppen. Och då motverkar man sitt eget syfte med att skapa något nytt.