– Jag har fått berättat för mig från en initierad källa att åtmistone tre av de fyra främsta åkarna hade väldigt höga värden. Jag vill hävda att Forsberg borde haft en silvermedalj efter Björn Dählie som då skulle vunnit, jag tror Dählie var ren, säger Eriksson till SVT.

Eriksson välkomnar debatten om bloddopning, men tycker inte Uppdrag Granskning ska dra för många slutsatser efter bara en tävling i Lahtis 1997.

-Det är inte fel att rota i det här för det finns ju många åkare som borde placerat sig högre men inte fick chansen för att det var många som fuskade. Förstår inte varför man ska ta fuskarnas parti.

– Men det är viktigt att man inte generaliserar. Det är inte riktigt genomtänkt att presentera en lista på kapillärprover tagna från en världscuptävling och sedan säga att det var si och så många som var dopade för att man sett höga HB-värden. Det finns så många förklaringar till HB-värdenas växlingar att man kan inte dra för långtgående slutsatser av de fynden.

-Det finns felkällor i det här som man måste beakta, säger han och menar att värdena vid tester kan variera mycket beroende på yttre faktorer som kyla, eller vätskebalansen i kroppen. Det kan diffa mycket från ett tillfälle och till ett annat. Det kunde skilja på 10.

Vad tycker du om att svenska landslaget avslöjar sina blodvärden?

-Det är bra för vi har inget att dölja och det hade vi inte heller då på 90-talet när jag var med.

-Faktum är att vi gjorde rätt mycket tidigt för att stävja detta som vi ansåg vara en galopperande karusell. Bland annat var jag med om att motionera om HB-gränser i början av nittiotalet.

Vad bör FIS göra nu?

-De bör offentligöra tidigare värden för att om inte annat skrämma en och annan potientiell dopare.

-De kan komma på att; om tio år kanske det inte är så roligt om man hamnar i fel dager.