Jag hade inte tänkt ta med Emma Green Tregaros naglar så här högt upp. Vid första tanken kändes det ganska futtigt att börja med dem när ett mästerskap ska summeras och sätta det före dominanter som Usain Bolt, Shelly-Ann Fraser-Pryce (de två var verkligen lika som bär i det här mästerskapet), Abeba Aregawi, Mo Farah, Bohdan Bondarenko, Jelena Isinbajeva, Meseret Defar och Tirunesh Dibaba.
Men kanske kommer Emmas insats att få en betydelse som ännu inte går att överblicka, kanske är hon katalysatorn för något mycket större? Som Fjärilseffekten, teorin om att en fjäril i Mexiko kan slå med sina vingar och påverkar luftströmmar som orsakar en orkan i Sverige, eller Bruce Springsteens konsert 1988 i östra Berlin, dåvarande Östtyskland, som kan ha varit gnistan som tände folkupproret som blev murens fall. Kanske kan Emmas sofistikerade utspel sätta igång samma process och då få en effekt som går långt utanför antigay-lagstiftningen i Ryssland? Bara den tanken gör det kittlande. Helt klart är att Emma kommer att förknippas med sina naglar och inte sitt VM-brons och EM-silver resten av sitt liv. Så är det bara.
Hon visade för övrigt mental styrka genom att hoppa årsbästa 1,97 och bli femma i finalen. Med lite flyt hade det kunnat bli ett brons.
Sista mästerskapet som Bolt dominerade
Jag tror det var sista stora mästerskapet som Bolt dominerade. Det är två år till nästa VM i Peking, då Fågelboet också kommer att få världens blickar på sig och ett antal politiska utspel lär ske då frågan om mänskliga rättigheter knappast kommer att sjunka undan. Hans 100 meter på 9,77 var ett maxlopp och även om det regnade en aning och inte var helt optimala förhållanden verkar det som om hans kapacitet sjunkit med kanske två tiondelar på distansen, vilket ger dubbelt upp på 200 m, alltså runt 19,60, vilket hans insats i Moskva också skvallrade om med segertiden på 19,66. Unge landsmannen Warren Weir var ju nära att gå förbi Bolt sista meterna, ett antydande om att tronskiftet är nära.
Om Yohan Blake varit frisk hade Bolt aldrig vunnit 200 meter vid detta mästerskap.
Tyson Gay åkte fast för dopning och försvann tillsammans med Asafa Powell och ett antal andra en nattsvart kväll i juli. Bolt befinner sig nu i ett läge där han känner att kroppen tappat i kapacitet och att det inte går att ändra naturlagarna. Det är i ett sådant läge som många andra före Bolt tagit till sprutorna och burkarna med förbjudet innehåll – för att upprätthålla toppen av sin förmåga. Nu tror jag inte att Bolt kommer att göra det. Dels verkar han inte ha den personligheten, dels är han så påpassad och så verkar antidopningsarbetet ha kommit ikapp fuskarna. Systemet med de nedfrysta proverna som kan testas om fem, tio år igen har en minst sagt preventiv inverkan. Och fallet skulle bli gigantiskt. Allt han uppnått innan skulle raderas ut. Inga förklaringar skulle hjälpa. Det skulle Bolt aldrig riskera. Han har uppnått sin målsättning om att bli legendar. Och jag tror på Bolts förklaring om att han är ”clean”. Han har den perfekta kombinationen av talang, fysik och mental styrka. Kommer ihåg att jag fick upp ögonen för honom redan då han var 15 år och att jag skrev om underbarnets supertider på 200 meter. På onsdag fyller han 27.
Blev knäsvag i mötet med Bolt
En av mina gäster i livechatten var hinderlöparen Ulrika Flodin (Johansson). Hon berättade om ett möte med Bolt i samband med VM 2009 i Berlin.
-Jag stod och väntade vid hissen och så kom han gående och ställde sig bredvid mig. Jag blev startstrucked, alldeles knäsvag och tappade koncepterna helt. Det var något med hans fysiska utstrålning. Det hade ju varit många kvinnors dröm att få dela hiss med honom men jag klarade inte av att åka med och stod kvar. Bolt tittade till och med på mig och undrade om jag inte skulle åka med, mindes Ulrika.
Händelsen ger ännu en dimension kring fenomenet Bolt.
Lidande kantade Aregawis väg mot guldet
Abeba Aregawi klarade också trycket och levererade det första svenska VM-guldet sedan Klüfts glansdagar. Det var ett utdraget lidande med kräkningar, magproblem och taktiska misstag innan guldet var klart. Hade hon inte haft så överlägsen grundkapacitet och bara varit l-i-t-e bättre än konkurrenterna så hade det inte gått. Men nu är hon typ en Bolt i 2009 års upplaga och det finns så mycket luft gentemot konkurrenterna – ändå blev det en rysare. Talande var också att det mest var lättnad efteråt. Inte glädje. Förutom fysisk träning väntar nu även språkstudier för 23-åringen för att vi ska lära känna henne ännu bättre och vad hon har för tankar kring livet. Hon drogs ju in i ”nagel-gaten” då hon hakade på Isinbajevas utspel mot Emma GT: ”Som jag förstår det tillåter inte min tro att män är med män och kvinnor är med kvinnor. Men jag vet egentligen inte så mycket om det”, sa Aregawi och förklarade att hon inte kunde stödja Emmas ståndpunkt. Fine, Emma har rätt till sin åsikt och Abeba till sin. Vi befinner ju oss inte i Ryssland – eller Kina. Alla får tycka vad de vill. Men man får räkna med att kunna bli ifrågasatt.
Isinbajeva trasslade till det
Jelena Isinbajeva krönte sin karriär med ett guld och försökte på världsrekord i en svårhoppad stavfinal och skapade magisk stämning på Luzjniki där en fanatisk publik jublade när konkurrenterna rev ur sig. Och ännu högre för drottning Jelena. Det var som i en saga. Sedan trasslade hon till det för sig. I Ryssland var minsann killar ihop med tjejer och tjejer ihop med killar och så hade det alltid varit. Och att man som gäst måste respektera landets lagar. Det blev avbön, ursäkter och förtydliganden och glansen på guldet solkades för en del personer. Men i Ryssland är hon i pole position.
Varje svensk förtjänade sin VM-plats
Många svenskar underpresterade och bakom Aregawi fanns inga medaljhopp av internationellt snitt. Visst är det trist att vara som sämst när det gäller som mest, i vissa fall, men jag tycker att alla som deltog var förtjänta av det. De hade minst klarat B-kvalgränsen och det gör inga ”turister”. Det är tufft att ta sig till ett VM. Dessutom gör varje svensk start tävlingen mer intressant för oss på hemmaplan framför tv-apparaten, datorn eller mobilen. Att bli förbannad på en Arrhenius visar ju att det finns en känsla för evenemanget. Om han, eller brorsan, inte hade varit med så hade det varit mer slätstruket. Vi hade inte brytt oss på samma sätt om det varit en uppgörelse mellan fransmän, tyskar, georgier eller ukrainare. Så varje svensk på plats är ju en liten mikroskopisk del av oss alla och något som tillför. Och det ganska mycket faktiskt. Mästerskapet hade blivit betydligt mer urvattnat utan svenskar att följa. I Kim Amb och Sofi Flink finns fina framtidsnamn att följa. Kanske kan Erica Jarder också etablera sig där uppe? Moa Hjelmer har blivit klassen sämre på 400 meter och behöver hitta tillbaka till EM-sommaren förra året.
Fraser-Pryce som Bolt
Shelly-Ann Fraser Pryces leende smittar. Man blir glad att se henne vinna. Hon börjar närma sig Bolt-klass efter trippla guld i detta VM efter att hon fått upp uthålligheten och orkar 200 meter ända in. Precis som Bolt ska hon fylla 27 – i slutet av året. Jamaicanskan har nu tio VM- och OS-medaljer, varav sex i guld. Bolt har 14 guld.
Farah har en bit kvar
Mo Farah har två häftiga säsonger med dubbla OS- och VM-guld men behöver hålla den nivån ytterligare några år för att konkurrera med Kenenisa Bekele och Haile Gebrselassie på en genom tiderna-lista. Tirunesh Dibaba och Meseret Defar vann enkelt 10 000 och 5 000 meter. Obegripligt nog hade det etiopiska förbundet stoppat dem från att dubblera. Troligen hade de varit etta och tvåa men frågan är vem som är bäst, den godbiten snuvades friidrottspubliken på. Nu blev det två likartade spänningslösa finaler där favoriten stack med 200 meter kvar att springa. Etiopien gick inte miste om någon medalj eftersom det blev brons i båda loppen men dessa hade lätt kunnat förbytas till silver om de två löpardrottningarna fått göra upp.
-Det är ju som stallorder inom bilsporten, sa DN-galans chef Anders Tallgren om händelsen.
Etiopiens totalitära styre har uppenbarligen sipprat ner till friidrottsförbundet. Känns befriande att Haile Gebrselassie börjat intressera sig för politik och även har planer på att kandidera till presidentposten. Och då talar jag inte om landets friidrottsförbund utan om hela Etiopien.
Bondarenko oberäknelig showman
Bohdan Bondarenkos höjdhoppande bjuder på show i världsklass. Då tänker jag inte bara på resultaten utan den oberäkneliga taktiken och de spektakulära träningsplaggen. I London försökte han på 2,47, två centimeter över världsrekordhöjden, och nu i Moskva stod han över 2,38 och rev sitt första försök på 2,41. Snacka om att försätta sig själv i ett utsatt läge. Nu tog han i andra och fick ett enormt bisvar från läktarplats där ukrainarna dök upp i tusental och gav utövarna en känsla av hemmaplan. Det blev även tre försök på världsrekordet och nu nöjde han sig med att försöka bättra det med en centimeter till 2,46. Det gick inte men han hade i alla fall ett hyfsat försök.
I damernas slägga hotade Tatjana Lysenko världsrekordet, som kvalutslagna Betty Heidler hade, och blev näst bäst genom tiderna och fick ett guld.
I dag på sista dagen fick Christina Obergföll sitt efterlängtade guld i spjut efter fem silver och ett brons i stora mästerskapsfinaler tidigare. Tårarna rann under nationalsången då guldmedaljen var placerad runt halsen.
Brittney Reese vann längdhoppet efter ett bökigt kval där hon var en ynka centimeter från att bli utslagen. Det märkliga var att hon vid OS i London också hoppade 6,57 i kvalet för att vinna finalen på över 7 meter. Alltså 6,57 vid två stora mästerskapskval i rad följt av de tyngsta gulden.
Ett stort favoritfall stod Renaud Lavillenie för när han inte vann stavfinalen utan den taktiskt hoppande tysken Raphael Holzdeppe tog ett chockartat guld.
Tamgho har rekordet inom räckhåll
Teddy Tamgho tog ett häftigt guld i tresteget efter att ha gjort strömhopp över 18 meter med röd flagg. I sista omgången fick han i alla fall 18,04 godkänt. Otroligt att han orkade ladda på så i hopp efter hopp. En enskild lyckträff i någon gala framöver kan göra att Jonathan Edwards ryker ur historieböckerna.
Tysken David Storls guld i kula kom till efter att en från början underkänd stöt godkändes – efter att man slitit upp en videokamera och visat för funktionärerna. Där lurade en präktig skandal runt hörnet.
Valerie Adams är kulans Usain Bolt. Hon tog sitt fjärde raka guld och är dubbel OS-mästare.
Sandra Perkovic följde upp sitt OS-guld genom att vinna diskusen. Jag kommer mest ihåg henne för ”näsmassakern”. Polskan Zaneta Glanc träningssvingade sin diskus rätt över näsan på ukrainskan Natalja Semenova vars ansikte förvandlades till en blodig sörja. Omplåstrad med blodet borttorkat och näsan bruten kämpade hon groggy utan chans att nå final. Perkovic blev vittne från första parkett och var den som fick uttala sig för världspressen efteråt. Det var ruggiga tv-bilder.
Det är även svårt att få bort Diego Ferrins hjärtskärande skrik när hälsenan brast i höjdkvalet. Handfallna funktionärer gjorde tv-bilderna snudd på outhärdliga.
Världsmästaren höll på att dödas av frun
Världsrekordhållaren Ashton Eaton följde upp sitt guld i London genom att vinna tiokampen i Moskva. Hans fru, VM-tvåan Brianne Theisen Eaton, berättade om att hon varit nära att döda sin man under en spjutträning. Maken vred precis till huvudet och istället för för att genomborras av ett flygande spjut snuddade det till vid läpparna som gav blodsmak, en story som de internationella byråerna snabbt benämnde som en ”freak accident”.
Tack till alla livegäster
Jag har livechattat under mästerskapet. Det blev en bit över 50 timmar. Så trots att jag suttit hemma i Stockholm har en mästerskapströtthet börjat infinna sig. Vid samtliga finalpass hade jag gäster som satt med och generöst delade med sig av kunskaper och analyser. Jag vill ännu en gång tacka er: Ulrika Flodin (Johansson) Sverige-tvåa genom tiderna på 3 000 m hinder, Johan Storåkers presschef på vissa av GP-tävlingarna i Sverige och DN-galan, Daniel Bergin barn- och ungdomsansvarig på friidrottsförbundet, Petter Olsson EM-tia i tiokamp, Solomon Assefa och personal och gäster restaurang Ethiostar, Anders Tallgren chef för DN-galan, Charlotte Schönbeck elitlöpare på 800 och 1 500 m och Linus Skjutar Apell som varit med i ungdomsrådet på friidrottsförbundet. Här höll vi till.