Medan det engelska herrlandslagets spelare tjänar miljontals kronor i veckan och har pengar i överflöd har en av damlandslagets spelare levt under helt andra förutsättningar.

Det är Fara Williams ett utmärkt – om än lite extremt – bevis på.

Bråkade med moster

30-åringen, som är Englands mesta landslagsspelare med 130 landskamper på meritlistan, ett utmärkt exempel på.

När hon var 17 år bröt hon kontakten med sin familj efter ett bråk med sin moster och flyttade därifrån.

– Jag var 17 år och tänkte att det skulle bli okej. Men man inser inte vilket stort steg det är. Det tog hårt på mig. Men jag skämdes för mycket för att säga något åt någon och ville inte flytta tillbaka, berättar hon för The Guardian.

– Jag hade sett det som en svaghet och det hade fått mig att tro att de hade vunnit.

”Jag var rädd”

Att börja bo på gatan var tufft för henne, och hon berättar för The Guardian att hon var rädd.

– Jag var rädd första natten när jag gick förbi de hemlösa personerna. Precis som alla andra hade jag fördomar över hur hemlösa personer ser ut. Jag såg den där hemlösa personen komma mot mig och tänkte: ”Helvete, jag är så rädd. Han är psyksjuk. Han är galen”.

”Började vända om”

Henes knep för att skydda sig själv: Verka galen.

– Jag började vända om när jag promenerade. Jag gick några hundra meter och vände sedan om. Jag såg galen ut. Men det var en kille som berättae för mig att hemlösa personer betedde sig galet för att undvika att folk gick nära dem, berättar hon, och fortsätter:

– De gör höga ljud för att skrämma dig. Men i själva verket är de mer rädda för allmänheten. Så länge du inte pratar med dem förstår du inte. Jag började också göra höga ljud ifall en skrämmande grupp var nära mig, för att det skulle verka som att jag var knäppare än dem.

”Folk dömer dig”

Hon berättar att det jobbigaste med att vara hemlösheten var fördomarna.

– Det mest irriterande med att vara hemlös är att folk dömer dig utan att känna till din historia. Det var det värsta för mig. Ibland så blir det bara så. Man kan tappa sitt jobb eller sin familj.

Hon debuterade i landslaget strax efter att hon blivit hemlös, endast 17 år gammal. Då var året 2001. Men hon hemlighöll sin livssituation länge, ända till 2005.

Återfått kontakten

Men två år sedan fick hon äntligen ett hem.

– Jag flyttade hit (till Liverpool) för att spela för Everton. Mo Marley (Evertons tränare) hjälpte mig så mycket. Mo brukade betala mina resor fram och tillbaka från London, och sedan fixade hon ett jobb, berättar Williams.

Nu har hon även återfått en god kontakt med sin mamma. 2011, efter att hon gjort ett mål och tagit laget till VM, fick hon ett sms.

– Hon skrev ”Tack för målet och firandet”, och nämnde senare att jag hade gjort mål i matchminut 50, och att hon skulle fylla 50 om två dagar. Hon avslutade messet med ”Jag saknar dig. Kramar från mamma”. Jag grät och grät sedan, säger hon, och berättar sedan om hur det var när de senare träffades:

– Det kändes naturligt och som att vi aldrig varit ifrån varandra. Det värsta var att säga hejdå, och sedan gå iväg igen. Jag visste att det skulle dröja innan vi träffades igen eftersom jag bor här uppe (i Liverpool).