SM-finalen 1912 spelades på Råstasjön i Solna och hade skjutits upp flera gånger innan den kunde spelas 17 mars. Trots tunn is blåstes matchen igång och det stod 1-1 när matchen av säkerhetsskäl blåstes av. Då var sjöisen så vattenfylld att det knappt gick att spela. 

Vårvädret gjorde att det aldrig blev aktuellt att hitta ett datum att färdigspela matchen och mästerskapet delades mellan de bägge klubbarna, något som gällt fram tills i dag.

”Kul att hedra de gamla som gått före”

– Det var en rolig upplevelse och kul att kunna hedra de som gamla som gått före och gjort det så bra, att få göra det för klubben och fansen, säger Djurgårdens tränare Cormac Åhlström-Horgan till SVT Sport medan segerrusiga spelare, fans och ledare hörs i bakgrunden.

– Nu är det bra fart och vi firar som om det var ett SM-guld och för många är det här det närmaste man kommer att komma ett SM-guld. Målsättningen att bygga upp klubben som en riktig klubb, säger Åhlström-Horgan om framtidsplanerna för klubben som huserar i division ett.

IFK Uppsala håller till i division tre.

250 personer, vilket var en liten besvikelse, hade tagit sig till matchen med de historiska vingslagen.

Matchen var en manifestation för bandyn och de bägge föreningarna och ska mer ses som det än som ett officiellt mästerskap. Den var dock uppförd på ansedda Elitrapports målservice som ”SM-final 1912”.