Idrotten har alltid varit en fundamental bit i Erik Petterssons liv. Han har hållit på med fotboll, bandy, golf, innebandy och ishockey. Fotbollen var roligast, men valet föll på bandyn, en tradition i familjen sedan två generationer tillbaka med SM-finaler som meriter.
– När det väl kom till kritan valde jag bandyn. Jag var duktig i det. Det ångrar jag inte idag.
Mamma Pernilla Edling, som själv har varit fotbollsspelare i högsta serien med Strömsbro, har en annan förklaring.
Stod på skridskor som 1-åring
– Av någon anledning missade de honom i samband med en landskampsuttagning för pojkar. Jag tror att han blev tvär och tänkte ”nej, då är det inte meningen att jag ska spela fotboll, då är det bandy som gäller”.
Han var ett och ett halvt år när han stod på ett par skridskor första gången. Han hade följt med tre år äldre systern Josefine på skridskoträning.
– Han trodde nog bara att det vara att göra som pappa brukar göra. Men när han kom ut var det pladask på rumpan, men han gav sig inte. Jag kände det redan där, han har varit så inställd på att bli proffs, säger mamma.
Allsvenskan som 14-åring
Erik började med seriespel första gången vid sju års ålder. Som 14-åring var han etablerad i allsvenskan med Söderfors. Framspelningen till första allsvenska målet gjorde ingen mindre än pappa Håkan Pettersson, med två SM-finaler med Saik på sitt cv.
– Det är ett roligt minne. Jag spelade även fram till hans första mål för Söderfors, en träningsmatch mot Saik:s juniorer.
Otroligt nog är Erik uppvuxen på samma gata som nuvarande lagkamraterna Patrik och Mikael Nilsson. Som liten kille ringde han på och ville spela landhockey med bröderna, som var äldre.
– Det är lite unikt med tanke på hur bra dom är, och att det är en liten by på 1500 invånare, säger Håkan.
”En stor förebild”
– Patrik Nilsson var en stor förebild för hela orten. Han var en blivande världsstjärna när jag växte upp, säger Erik.
Under den allsvenska tiden i Söderfors hade Saik under säsongen hört sig för om 14-åringen. Men när telefonen ringde efter säsongen så var det pappa Håkans tjänster föreningens starke man Arne Andersson, tidigare ordförande och värvningsansvarige, efterfrågade.
– Jag tyckte inte att det försämrade Eriks chanser att ta jobbet, säger Håkan.
Ett stjärnspäckat Saik
Erik tog steget över till Saik tillsammans med pappa. Hans första säsong i klubben var 2010/11. Sandviken hade ett riktigt bra lag och vann SM-finalen mot Bollnäs.
– Jag tror jag hade stor hjälp av att vara med på träningarna och komma in i det tempo de andra var i, se hur de behandlade bollen och slog passningar. Det laget som var då, de var stjärnor.
Han gick då i nionde klass. För att logistiken skola och träning skulle gå ihop fick farfar Rolf Pettersson dagligen vänta utanför högstadieskolan i Tierp och skjutsa till träning.
– Jag har lagt ner rätt mycket tid på honom, det måste jag säga, säger farfar.
Idrottsgener
Rolf som själv har två SM-finaler på meritlistan, precis som pappa Håkan, ser spetskvaliteter hos Erik som, om man frågar, kan härstamma från honom.
– Jag var ganska snabb, både på skridskor och på att springa. 1960 slog jag uppländskt rekord på 100 meter på 10,90. Det var inte så många som sprang på 10,90 på den tiden. Han är nog väldigt benstark och det var jag också.
Efter ett år i Sandviken blev Erik uppflyttad till a-laget. Samma år började han på bandygymnasiet i Sandviken.
– Det är en stadig kurva uppåt hela tiden, säger pappa Håkan, som sett utvecklingen de senaste åren på nära håll.
– Det verkar inte finnas något slut. Man såg tidigt att han var väldigt bra.
Framgångens baksida
Mamma Pernilla är stolt över en ödmjuk och högpresterande son, men berättar att framgången också haft en baksida:
– Jag har lidit många gånger. Både ledare och föräldrar har kunnat skrika ”ge på den där” och det nummer som Erik har haft. Som mamma är man väldigt mån om sina barn. När man vet hur han har tränat och stått hemma på garageuppfarten och skjutit, hur han kom hem efter skolan och fikat och sedan stuckit direkt upp på idrottsplanen.
– Han har levt sitt liv genom idrotten. Då blir man så ledsen om det i omgivningen finns avundsjuka. Det kanske är för att man själv skulle vilja ha ett barn eller någon i sitt lag som är lika duktig? Folk har sagt: ”Sträck på dig och var stolt över den pojke du har”.
Vuxit med uppgiften
Pappa tror att stjärnstatusen Erik fick redan i Söderfors har varit till nytta för den fortsatta utvecklingen.
– Det lades ett stort ansvar på Erik. Han har hela tiden haft med sig att det är han som ska göra det. Det är något han har nytta av i dag också och personifierar honom på isen.
Förutom farfar, pappa och mamma som högpresterande idrottare har även Erik en mormor som var duktig i friidrott och en morfar som var framgångsrik i fotboll. Tre år äldre systern Josefine har tidigare också spelat fotboll på hög nivå. Idrott har genomsyrat Eriks liv.
Mamma Pernilla tror att kunskapen om idrott har, tillsammans med Eriks egna järnhårda vilja, varit nyckeln till framgång.
– Vi har haft sådan förståelse. Rutiner med mat och sömn. Det finns inte att man slarvar med någonting.
Imponeras av en mogen 19-åring
Saik-tränaren Stefan ”Dino” Söderberg har tränat Erik i två och ett halvt år och hyllar en mogen och klok spelare. Han ser influenser i Petterssons spel av de ryska världsstjärnorna Sergej Lomanov och Sergej Ivanuschkin.
– Han försöker efterlikna dem både då det gäller rörelsemönster och skridskoåkning. Även tekniskt med klubba och boll. Han är smart på det sättet, att han försöker efterlikna de som är bäst just nu.
Videogranskningen av ryssarna har varit en viktig inspiration, menar Erik.
– Jag tyckte de ryska spelarna var jäkligt bra. Jag har kollat mycket på hur de åker skridskor. Jag vill utveckla min skridskoåkning.
Gjorde första a-lagsmålet på Bergwall
En kul detalj inför SM-finalen och mötet med Västerås mångåriga stormålvakt Andreas Bergwall är att Eriks första mål i Saik var på just Bergwall, i ett möte med Tillberga i Svenska Cupen.
Pettersson har ett tvåårskontrakt med SAIK och trivs i nuet. Men framtidsplanerna finns där.
– Man vill väl åka till Ryssland någon sväng. Det har jag sagt sedan jag var liten att jag vill göra.
Sändningstider bandyfinalen:
Lördag 14 mars klockan 16.00 i SVT2/Play, Västerås-Sandviken
Röster om Erik Pettersson
Pappa Håkan: ”Liksom andra stora spelare har han en förmåga att kunna avgöra och vara som bäst när det gäller. Magnus Muhrén var en sån spelare. Patrik Nilsson likaså, och är väl fortfarande. Pelle Fosshaug och Jonas Claesson också. Det unika med Erik är att han är bara 19 år. Spelarna brukar peaka på den här nivån när de är runt 25 år, så man blir lite orolig. Har han peakat för tidigt? Det vore synd för svensk bandy och han slutar om fem år.”
Mamma Pernilla: ”Visst generna, pappa har varit dukig inom bandy och jag har spelat högsta serien i fotboll, men mycket handlar om att man vill någonting. Han har haft en målsättning som har varit hög. Jag tror att han kommit långt på det.”
Sven-Åke ”Svenne” Engberg, första tränare: ”Erik lade jag märke till även när jag spelade i a-laget. Den som stod och slog bollar hur länge som helst, det var Erik. Alltid en klubba i handen. Den första man mötte i omklädningsrummet, det var Erik. Det syntes. Han var helt outstandning. Jag brukade skoja med Erik när han växte upp; du kommer från en annan planet. Blir inte du världens bästa bandyspelare då blir det ingen som blir det. Han tog det på rätt sätt. Det var en lagspelare.
Patrik Nilsson, uppvuxen på samma gata, Konvoljvägen i Söderfors, bildar anfallspar i Sandviken: ”Det är roligt. Han är snabb på rören. Duktig på att skjuta. Jättebra skott och genombrottsstark. Han är jätteduktig, enkel att spela med, slå passningar till, och har en bra spelförståelse.”
Rolf Pettersson, farfar: ”Folk blev nästan förundrade på gatan. Han kunde vara ute nio-, tiotiden på kvällarna och skjuta mot ett mål på gatan, alldeles själv. Det var många som kom hem och tänkte: vad fan håller ungen på med mitt i natten. Han är väldigt ambitiös. Sen hans psyke. Han är som bäst när det gäller som mest. Många är duktiga när det inte gäller så mycket, men det finns de som utkristalliseras. Och när det verkligen ställs på sin spets så är de som bäst. Den förmågan har han fått.”