Hon är just nu den enda kvinnliga tränaren i den Svenska Basketligan (SBL) för herrar.
I och med lördagens match mellan Wetterbygden och Umeå blev 24-åriga Caroline Muzito-Bagenda även första kvinnliga coach i högsta basketligan för herrar när hon axlade ansvaret som Umeå baskets huvudcoach.
Ingen kvinna har någonsin coachat ett herrlag på högsta nivå från uppkast till slutsignal.
– Jesper kontaktade mig på fredagen och sa att han var sjuk och att han inte skulle kunna vara med på matchen så jag fick lite tid att förbereda mig, säger hon till SVT Sport.
– Jag kände att jag hade Jespers och klubbens tillit. Jag var mycket tryggare i mig själv än tidigare.
Tidigare i höstas fick hon avsluta en match i förarsätet efter att Umeås coach Jesper Gustavsson dragit på sig två tekniska fouls och visades av banan. Med sex minuter kvar att spela fick hon ta över och leda laget.
– Då var jag extremt nervös och visste inte om jag var redo. Den stora skillnaden jämfört med i helgen var att jag trodde på mig själv och det smittade av sig på spelarna så de kunde hålla sig lugna, säger hon och fortsätter:
– I lördags stod jag inte där som en osäker 24-årig tjej utan jag stod där som en väldigt säker coach.
”Jag säger aldrig min ålder”
Men vägen dit har varit lång och som en ung kvinna i Sveriges högsta liga för herrar har Caroline fått möta många fördomar.
– Jag blir ofta misstagen för att vara materialare eller lagledare, säger hon.
– En sak jag brukar göra är att jag aldrig säger min ålder, utan jag låter folk tro att jag är äldre än vad jag är. Då tar man bort ett av ”hoten”. Sedan får åldern komma som en överraskning, då blir åldern i stället en positiv faktor.
Förutom att hon endast är 24 år gammal berättar hon hur folk har reagerat när hon, som kvinna, berättat att hon är tränare för Umeå BSKT.
– ”Kan man göra det? Kan man köra könsöverskridande coachning?”. Många blir ofta väldigt förvånade.
– Det finns ingen tjej eller kille som idrottat som inte har haft en manlig tränare, jag har haft det i alla mina idrotter. Men det är inte lika självklart att det ska vara åt det andra hållet. Folk är så ovana vid det och då blir det lite läskigt.
Caroline berättar att de starka reaktionerna över att hon som kvinna ska träna män funnits där hela tiden.
– Redan när jag var yngre så var det oroliga föräldrar som bekymrade sig över att jag och mina bästa kompis skulle träna pojkar födda år 1998. ”Ska verkligen två unga tjejer ha så unga killar i pubertetsutveckling, vet de vad de går igenom?”.
– För mig hade det varit mardrömsscenariot när jag var tolv och gick igenom puberteten att ha två coola 18-åriga killar som tränare. Men när det gäller manliga tränare så är det ingen som ifrågasätter på samma sätt som det gjordes emot oss.
”Saker är annorlunda för att jag är kvinna”
Vad har du lärt dig under din tid som assisterande coach i SBL?
– Jag har lärt mig att, även fast jag inte vill tro att saker är annorlunda endast för att jag är kvinna, så har jag också börjat acceptera att det faktiskt är så. Det måste styrelsen och förbundet veta. Jag har velat ignorera den faktorn men det går inte.
– Bara det att jag, år 2018, får möjlighet att göra något historiskt för att jag är kvinna är en ögonöppnare, vilken väg vi fortfarande har att gå i ett land som räknas som en av de mest jämställda i världen.
Hur ser du på din framtid?
– I somras satte jag målet att jag om fem år ska vara headcoach i herrligan. Jag kände mig lite tveksam då, är jag redo för det? Är världen redo för det? Men efter i fredags och lördags så är jag så otroligt säker på att det är det här jag vill göra. Det finns ingen tvekan kvar i min kropp, jag är redo att stångas lite mer och jobba mer för att jag ska vara så självsäker som jag kände mig i lördags i alla lägen.