Han slog igenom över en natt som 18-åring och när Svenska Dagbladets bragdmedalj skulle delas ut tog sammanträdet rekordkorta 75 sekunder enligt det officiella protokollet. 68-årige Bengtsson är i dag tränare i San Diego, Kalifornien, tillsammans med frun Angie som han träffade vid VM i Sarajevo 1973, men har varit isolerad under den mer än ett år långa pandemin. Han har blivit vaccinerad och känner sig lugnare inför pandemins följder.
Vad kommer du ihåg från den dagen för 50 år sedan?
– Jag vet inte riktigt, det har mer varit det man sett efteråt på filmer och sådant. Jag kommer ihåg att jag var väldigt laddad och min tränare Christer Johansson sa att vi inte skulle vara nöjda när vi kommit till finalen Det gällde att ta chansen när den dök upp. Jag hade aldrig slagit Itoh innan finalen och det passade bra att slå honom där. Jag kommer ihåg den enorma sportslighet som de visade mig och gladdes för min skull trots att jag slagit en japan, minns Bengtsson.
Tränade i Japan 3,5 månader
Inför VM hade Bengtsson tränat i Japan i 3,5 månader under demontränaren Ichro Ogimura som tog tolv VM-guld, varav två i singel. Han ändrade den tonårige Bengtssons spel ganska mycket. Mycket av träningen i Japan gick ut på att försöka slå de bästa spelarna i världen enligt så kallad modellträning.
I turneringen slog Bengtsson två världsmästare och den bäste kinesen Hsi En-ting som blev världsmästare 1973.
Hur ser du på det du åstadkom för 50 år sedan?
– Det var egentligen ganska otroligt eftersom jag innan dess aldrig vunnit en internationell seniortävling. VM var min första titel jag vann. Det är ganska sjukt. Jag fick ta mina andra titlar i efterhand.
”Ordet bragd stämmer bra”
Vissa anser att det här är den största bragden i svensk idrottshistoria. Hur ser du själv på din insats?
– Ordet bragd stämmer ganska bra men jag är väldigt idrottsintresserad själv och att bara vara med i den diskussionen är fantastiskt hedrande.
Vilken bragd tycker du är störst i svensk idrottshistoria?
– Det är svårt att säga. Sverige har haft många bra idrottsmän trots att det är ett så litet land. Den resa som Björn Borg gjorde och Stenmarks alla vinster. Vi får heller inte glömma våra ”egna grabbar” när de slog Kina 1989, vi slog dem även 1973, och den 5-0-segern i Dortmund står ganska högt.
Du brukar fira den 7 april varje år enligt vad jag har hört.
– Det stämmer. Vi brukar dricka ett glas champagne den 7 april.
Blir det en extra fin flaska nu när det är 50-årsjubileum?
– Det får det nog bli. Den segern ändrade mitt liv helt och hållet och har format mig som människa med både för- och nackdelar. Hade jag fått välja hade jag hellre vunnit som 30-åring för allting jag gjorde senare blev ju jämfört med VM-guldet.
”Inte konstigt man är kort i växten”
Ja, hur var det att ta sin största seger redan som 18-åring?
– Ja, haha, inte konstigt att man är kort i växten. Det blev ju lite press där men jag hade en bra chans tio år senare (Novi Sad 1981). Jag slog fyra kineser och hade 10-4 (då set till 21) i femte set (avgörande setet) och ett bra läge mot Cai Zenhua i semifinalen men han kom igen och vann.
Hur följer du bordtennisen i dag?
– Det går jättebra, helt kanon. Jag kan följa Bundesliga med Anton Källberg och Kristian Karlsson, ser VM-matcher och flera andra tävlingar och har rätt bra koll trots att jag befinner mig i San Diego. Jag är regelbundet inne och tittar till resultaten i Pingisligan, säger Bengtsson.