Bordtennislandslaget med Möregårdh i spetsen har skapat bordtennisfeber i Sverige, något som kommit stötvis vid svenska framgångar som Stellan Bengtssons VM-guld som 18-åring 1971 och J-O Waldners och Jörgen Perssons framgångar på 1980- och 1990-talet.

Han får höra påståendet att folk kommer att komma ihåg OS i Paris för Möregårdhs framgångar om 20 år.

– Jag känner mig glad över att folk kommer att komma ihåg det här om 20 år, för det kommer folk att göra. Jag kommer ihåg när J-O var i Aten och lattjade, klart att jag kommer ihåg det, säger Möregårdh som var två år vid OS i Aten 2004.

Möregårdh hade haft ett tungt halvår fram till OS och ofta åkt ut i den första omgången i de stora turneringarna med en allt sämre ranking som följd. Han kom till Paris som 26:a i världen och var inte ens bäste svensk. Ytterligare tungt var att den överlägsne kinesiske världsettan Wang Chuqin väntade redan i den andra omgången.

”Började tro på det”

– Jag trodde verkligen inte på det, framför allt när jag såg lottningen så kände jag att det här kommer att bli tungt. När jag fick reda på singellottningen avbröt jag till och med den träningen och kände att jag behövde vila lite. Jag hade ingen bra statistik mot Wang Chuqin (åtta förluster på lika många matcher), minns Möregårdh som lyft till tia på världsrankingen.

– Men desto längre tiden gick började jag tro på det och helt plötsligt hade jag slagit honom och då var allt öppet i den turneringen. I lagtävlingen kände jag att vi hade bra chans på medalj.