Lördagen den 18 juli var en speciell dag för Chris Froome. Före den 14:e etappen, som han skulle cykla i Tour de Frances gula ledartröja, skickade han ut en tweet för att uppmärksamma Mandeladagen. På Nelson Mandelas födelsedag twittrade han ut ett citat från den sydafrikanske frihetskämpen.

”Idrotten har förmågan att förändra världen. Den har förmågan att inspirera, den har förmågan att ena människor på ett sätt som få andra saker har.”

En stund senare, under den första delen av sträckan, kastade någon från publiken en vätska i ansiktet på honom, och skrek: ”dopé!”, dopad på franska.

När han gick i mål berättade Froome om incidenten för brittiska ITV.

– En åskådare kastade en mugg urin i mitt ansikte, sade han.

– Man gör inte så mot någon. Det är inte vad sport handlar om. Jag är extremt besviken.

***

Vem som helst som tittar på ett cykellopp och jämför Chris Froome med cyklisterna runtomkring kan se att det är någonting annorlunda med honom. Froome är britt och europé i en mycket traditionellt europeisk sport, men han har aldrig bott i Storbritannien. Han har inte som sina belgiska, franska, italienska kollegor växt upp med cykelkulturen: lärt sig hur man beter sig i klungan, hur man sitter på cykeln, hur man attackerar, när man ska attackera.

Så, där sitter han, hukad över styret, med armbågarna utåt och blicken fäst på cykeldatorn framme vid styret. Han dansar inte på pedalerna som Alberto Contador, eller flyter fram som Fabian Cancellara. Men det går lika fort för det. Eller fortare.

Froome bodde sina första år i Kenya, med brittiskättade föräldrar, och flyttade som 14-åring till Sydafrika för att studera. Det var där han började cykla mountainbike, och som 17-åring såg Tour de France för första gången på tv.

”En vinnarmentalitet”

Han hackade sig in på det kenyanska cykelförbundets hotmailkonto för att själv få in sin anmälan till VM på landsväg i Salzburg 2006. På ledarmötet inför mötte han för första gången Dave Brailsford, mannen bakom Team Sky där Froome senare skulle blomma ut.

– Det regnade, han knödde in sig längst bak i rummet eftersom han hade åkt till mötet på egen hand. Om man är så hängiven och man är tillräckligt handlingskraftig för att göra den sortens saker, då är det inte svårt att översätta det till en vinnarmentalitet, har Brailsford sagt till The Guardian.

***

Cykelsporten har exploderat i Storbritannien under senare år, både i intresse och sett till framgångar. Froome var med som hjälpryttare när den karismatiske Bradley Wiggins vann Tour de France 2012, som förste britt i historien. Året före hade en annan stark cykelkaraktär, spurtstjärnan Mark Cavendish blivit vald till årets idrottare på BBC:s årliga gala. Wiggins fick samma ära efter sin Tour de France-seger.

Många menade att Froome egentligen var den starkare cyklisten i Touren det året. Han drog Wiggins upp för bergstopparna som ett litet lok. Men när Froome blev vald till Team Skys ledare året efter och själv vann Touren, som nummer två i historien, vann han inga popularitetstävlingar.

”Varför älskas inte Froome?”

I jämförelse med Wiggins, som blev känd för sina utmärkande polisonger och firade på idrottsgalan genom att spela gitarr med coverbandet på efterfesten, var Froome anonym.

Häromdagen hade BBC en artikel på nätet med rubriken: ”Varför älskar inte Storbritannien Tour de France-ledaren?”

”Han är bara inte särskilt brittisk, eller hur? Den brittiska allmänheten vet det, han vet det, hans lag vet det”, konstaterar BBC, men påpekar samtidigt att han som utlandsbritt kanske är mer stereotypt brittisk än de som bor i landet: artig och väluppfostrad med känslorna innanför skalet.

Froome själv ser sig som britt. Han tävlade för Kenya när han försökte slå igenom, men han ändrade aldrig sitt medborgarskap.

– Till hundra procent känner jag mig brittisk. Jag vet inte vad jag annars skulle vara, sade han i samband med att han vann Touren 2013.

***

Froome slog igenom med Team Sky, som har spelat en stor roll i cykelboomen i Storbritannien, och som också är ett av sportens allra rikaste lag, sponsrade av Rupert Murdochs medieimperium. Som en reaktion på dopningskulturen inom sporten satsade Team Sky när de startade på att vara bäst i varje liten detalj, för att med alla små delar sammanlagt få en avgörande fördel.

– Det är ingen slump att de är bra, säger Klas Johansson som är chefsmekaniker för det betydligt mindre sydafrikanska laget MTN-Qhubeka och den ende svensken på årets Tour de France.

– De har en budget som är utöver allt annat. Är de inte nöjda med sin däckleverantör till exempel, så går de bara vidare till en annan. De har en helt enorm uppsättning fordon här på Touren, något som vi inte är i närheten av. Och de gör sin hemläxa. De gör verkligen ett gediget arbete.

Det är ett lag som är inriktat på vetenskap och professionalism, vilket passar den Afrikaupplärde Froome väl. Han är inte impregnerad med traditioner utan mottaglig för nya metoder.

Men kontrasten är stor mot hur han växte upp.

Kenya är inget cykelland, men när Froome vann för två år sedan firades det. The Telegraph berättade att Froomes gamle mentor, den förre proffscyklisten David Kinjah, hade skrapat ihop till en parabolantenn, en dekoder och ett tv-abonnemang till sitt skjul i den lilla kenyanska byn där han bor, för att barnen han tränar skulle kunna se Touren.

”En fattig vit pojke”

Froome hade skickat ett sms före den mäktiga etappen med mål på Mont Ventoux och sagt att han hoppades att de var med honom på berget, berättade han.

Till BBC sade Kinjah att han först trodde Froome var ännu en kille från en rik familj när han började träna med dem, men insåg att han var ”en fattig vit pojke”.

– Han var som oss, vår bror. Han var bara rolig och glad, en vit kille som accepterade vår by och åt vår mat, sade Kinjah.

***

När årets Tour de France kom fram till Pyrenéerna och till den första bergsetappen, visade sig Chris Froome genast överlägsen. Konkurrenterna kroknade en efter en upp mot La Pierre-Saint-Martin. Froome vann etappen en minut före Nairo Quintana och dessutom var lagkamraten i Team Sky, Richie Porte tvåa, vilket ytterligare stärkte bilden av lagets dominans.

Precis som 2013 började det direkt pratas om hur man egentligen kan tro på att Froome och Team Sky är rena, när de är så bra.

– Man märker en stor skepticism till Team Sky bland publiken. Inte så mycket till Froome, men till laget, man undrar hur hans hjälpryttare Geraint Thomas kan vara så bra. Hos cyklisterna i klungan är det kanske mer förundran. Men publiken här på Touren är rätt luttrad, säger Klas Johansson.

Sedan några år tillbaka är cykelsporten bland de ledande i antidopning, men också i misstro. Sporten har rotat i sitt dopningsförflutna, som ett försök att göra upp med historien och gå vidare. Men det är också något som föder misstankar mot alla som gör anmärkningsvärda prestationer. Och det gör Froome.

”Vad mer ska en ren åkare göra?”

– Vad har jag inte gjort? Jag har försökt vara en talesman för ren cykelsport, jag har talat med CIRC (en kommission som utredde dopning i sporten), jag har kommit med förslag till internationella förbundet som till exempel om att testa på natten. Jag har påpekat vid tillfällen när jag har känt att det inte har testats tillräckligt, som uppe på Teneriffa. Vad mer är det meningen att en ren åkare ska göra? sade Froome på presskonferensen efter etappen.

Några dagar senare kom muggen med urin i ansiktet. Lagkamrater i Team Sky har berättat om andra tillfällen när folk längs vägen har spottat på dem och slagit Richie Porte i revbenen.

– Det är ett tragiskt beteende, hur det än är, om det är fusk eller inte fusk, säger Klas Johansson.

Han kan förstå skeptikerna.

– På ett sätt är det bra. Det som är tråkigt är att det alltid kommer att vara såhär så fort någon gör någonting som är utöver det vanliga.

Samtisigt kan han se att det finns andra förklaringar till att Sky är så bra, än fusk.

– Jag kan förstå båda sidor. Det är sällan svart eller vitt utan en gråskala.

***

Kanske beror kärleksbristen på att Team Skys prestationer påminner för mycket om det dopningsförflutna, på att de är för kallt professionella och ses som arroganta, eller så handlar det bara om att Tour de France-publiken sedan lång tid tillbaka älskar en underdog.

Det är högst sannolikt att Froome avgjorde Tour de France redan på den där första bergsetappen. Men mycket kan fortfarande hända. Från onsdag till lördag ska han ta den gula tröjan över fyra etapper i Alperna, genom publikmassorna, som aldrig kommer så nära i någon annan sport som i cykelsporten. Varje dag en ny presskonferens.

Det är inte bara motståndarna som Chris Froome behöver försvara sig mot.