Det sägs att man inte vet vad man har förrän man förlorat det. Armin Pasagic är 27 år och känner till de bevingade orden. Han lärde sig en livsläxa under sin tid i Tyskland.

– Jag var rätt galen som yngre och drömde om de allra största scenerna och klubbarna. Jag spelade i Bundesliga med Bochum, men tyckte att det var en liten klubb, säger han till SVT Sport och fortsätter:

– Jag minns när jag var skadad och frustrerad. Då sa jag till sportchefen att Bochum liksom inte är Bayern, att de inte spelar i Champions League. Han blev nog rätt överraskad av mitt uttalande. Men jag menade inget illa, utan tyckte bara att min rehabtränare inte var något vidare. Jag ville ha en förändring och komma tillbaka snabbare.

Bor i Auckland

Nej, karriären tog inte den väntade vägen. Å andra sidan är Pasagic det enda svenska utlandsproffset i Nya Zeeland. Han spelar i Central United, där han var bäste målskytt förra säsongen, och bor i Auckland.

– Miljön är mer än kanon. Allt är omringat av vatten och fina stränder, och livet utanför planen är så bra som det kan bli. Läser man tidningarna i Sverige är det otroligt mycket kriminalitet. Här är folk mer bekväma med att vara ute på kvällarna, strandpromenera, fiska…

Hur skiljer sig fotbollen där från den i Sverige?

– Svårt att säga. Det kanske går undan här, allt går fortare. Vårt lag försöker verkligen spela fotboll i nästan alla lägen och har en annan filosofi än lagen därhemma och även de flesta lagen här. Många lag i Nya Zeeland kör en engelskinspirerad fotboll.

Nya Zeeland, ja. I maj 2016 flyttade Pasagic hit, som en mittfältare fostrad i Malmö FF och med meriter från klubbar som IFK Malmö och bosniska Mladost Doboj.

”Kan köpa nästan vad jag vill”

Han skrev på för Eastern Suburbs, tog sig vidare till Auckland City och Hamilton Wanderers, svängde förbi norska Lysekloster medan han väntade på nytt visum. Många utmaningar? Jo, men ekonomin är inte riktigt en av dem.

– Det ekonomiska livet är bra. Jag kan köpa nästintill vad jag vill utan att behöva tänka så mycket. Min flickvän är mäklare och tjänar bra. Slår vi ihop det lever vi väldigt bekvämt. Så småningom kommer jag också ge mig in i fastighetsbranschen och målet är att köpa ett hus varje år som investering.

Det finns ett liv efter fotbollen också. Armin Pasagic har insett det. Den här gången tänker han inte förlora något förrän han förstår dess värde. Han njuter av Nya Zeeland. De stora ligorna får ursäkta, de stora klubbarna är långt borta. Så även sportcheferna.

– Jag minns när jag fick träna med Fiorentina direkt efter en skadefrånvaro på två år. Vi spelade match och vann bekvämt, vilket var lärorikt, inspirerande. Under sin lunch tog sportchefen Pantaleo Corvino emot mitt cv och blev rätt förbannad, för han är boss och ska äta ostört. Men det blev rätt bra till slut ändå.