I helgen presenterades PSG:s fem nya stjärnspelare på Parc Des Princes inför svältfödda supportrar, som för första gången fick se stadions ljus sedan mars 2020.
Medan många fotbollsklubbar går på knäna på grund av corona har den franska storklubben överträffat sig själv i sommarens transfer. Fjädern i hatten är såklart den senaste Ballon d'Or-vinnaren Lionel Messi, som tvingades lämna FC Barcelona i tårar så sent som för en vecka sedan, men nu log och vinkade till den vrålande publiken.
När han klev ut på planen var det som att de andra världsspelarna Gianluigi Donnarumma, Achraf Hakimi, Giorginio Wijnaldum och Sergio Ramos bleknade vid hans sida. Det säger något om tyngden i hans ankomst till den franska huvudstaden.
Frågor om pengar och makt
Och parisarna har såklart all anledning att fira. Men bakom den uppenbara Messi-hysterin rymmer sig också stora frågor om pengar, makt och ett litet emirat vid Persiska viken.
Klubbens ägare är sen 2011 företaget Qatar Sport Investments, QSI, som i sin tur ägs av landets emir. Det innebär i förlängningen att PSG ägs av staten Qatar. Sedan QSI köpte PSG har Qatar pumpat in enorma mängder pengar i klubben och PSG har senaste decenniet radat upp stjärnvärvningar för hisnade transfersummor och erbjudit spelarna enormt lukrativa kontrakt.
Zlatan Ibrahimovic, Thiago Silva, Javier Pastore, David Beckham och Edinson Cavani är exempel endast under åren 2012 och 2013. Och på senare år: Angel Di Maria, Neymar och Kylian Mbappé – för att bara nämna några.
– I början var många PSG-supportrar emot Qatar. Den allmänna åsikten var att PSG hade förlorat, eller snarare sålt sin identitet. Känslan var att fotbollsklubben inte var “riktiga” PSG längre, säger José Barroso, fransk sportjournalist på L’equipe, till SVT Sport.
”Inställningen har blivit mer positiv”
Han har varit sportjournalist i över 20 år och på nära håll följt både PSG och världsfotbollens utveckling. När Qatar-affären var klar 2011 vållade det stor debatt bland supportrar i Paris.
Men sedan dess har opinionen svängt, upplever José Barroso.
– Folk förstår ju att det för Qatars del handlar om marknadsföring, geopolitik och mjuk makt. Men när de har sett vilken effekt det har fått på fransk fotboll så har inställningen blivit mer positiv. Vi har haft spelare i franska ligan som vi aldrig ens hade kunnat drömma om tidigare. Men det finns fortfarande en supporterskara som tycker PSG har förlorat sin identitet, att “gamla PSG” var bättre.
Qatars inflytande i PSG och fotbollen i allmänhet är allt annat än oproblematisk. Emiratlandet är inte en fungerande demokrati och har upprepade gångar anklagats för att bryta mot mänskliga rättigheter, men får ändå anordna fotbolls-VM 2022 och var stor sponsor på EM i somras.
I januari i år rapporterade The Guardian att 6 500 migrantarbetare dött i Qatar under byggnationerna inför fotbolls-VM och gästarbetare vittnar om att känna sig totalt laglösa då de fråntas sina pass, tvingas jobba omänskligt långa pass och saknar fackliga representanter. De utsätter sig dagligen för stora och i värsta fall dödliga säkerhetsrisker.
ARKIV: Välregisserade inspektioner i Qatar: ”Människor far illa” (6 okt 2019)
Finns andra anledningar till PSG:s supervärvningar
Flera av spelarna har gått som Bosman, vilket gjort övergångarna gratis sett till ekonomisk ersättning till forna klubbar. En annan anledning är att det lönetak som planerades införas i Frankrike som del av Uefas Financial Fair Play-regler, som skulle innebära att spelarlöner max får utgöra 70 procent av en klubbs totala omsättning, har skjutits upp två säsonger på grund av corona.
Trots det går det inte att blunda för att pengarna i slutändan kommer från Qatar. Och att spelarna, med Leo Messi i spetsen, blir spelpjäser i en väloljad qatarisk PR-kampanj – vare sig de vill det eller inte.
Tror du Messi är medveten om, eller tänker på, att han någonstans är ett affischnamn för Qatar?
– Vi kan tycka att fotbollsspelare svävar bland moln, men de är också tänkande människor som läser nyheterna. Han vet nog att hans namn blir associerat till Qatar, men jag vet inte vad han har för politiska eller sociala åsikter. Jag har inte kunnat fråga honom än, säger José Barroso.