Där stod han i rampljuset, skimrande och självsäker, med ett glas champagne i ena handen och ett VM i andra. Vladimir Putin minglade med Maradona, skrattade och skålade, innan han klev upp på podiet som ledare för en nation, redo att tala till en hel värld.

– Fokus ligger på att skapa en fest som förenar den stora fotbollsfamiljen. VM blir en tillställning i toppklass.

Sedan klev han ner från scenen, såg Ryssland lottas mot Egypten, Uruguay och Saudiarabien, en överkomlig grupp som nästan fick spekulationshjulet att snurra.

Ryssland var redo, menade Ryssland.

Det var man inte alls, kontrade resten av världen.

Dansade en sommar

Vi sätter oss i tidsmaskinen och knappar in sommaren 2008. Ett Ryssland med fart och finess forsade fram, svepte undan Sverige och Holland i en enorm våg av blåvitröd optimism. Andrej Arsjavin hette spelgeniet som visade vägen, och en månad tidigare hade Moskva varit värd för Champions League-finalen mellan Manchester United och Chelsea. Året därpå drog Ryssland vinstlotten, tilldelades arrangörskapet i VM 2018, och så inleddes jakten på att bli en etablerad, respekterad fotbollsnation.

Demontränaren Fabio Capello utsågs till förbundskapten, den bäst betalde i världen. Han hade vunnit titlar med Juventus, Milan och Real Madrid, och han visste hur man byggde ointagliga försvarsfästningar i eget straffområde. Problemet? Capello visste inte mycket om förändringar. Fotbollen hade utvecklats och nu rullade den ifrån honom. Ett land med elva tidszoner fick plötsligt problem med att snickra ihop en formation med elva vassa spelare. Julia Zhourkina, administratör på den nybyggda Luzjniki-stadion, manade ändå till lugn inför Brasilien-VM 2014.

– Slutspelet i Brasilien kommer bara att hjälpa oss på ett sätt: få erfarenhet till det riktiga som väntar.

Zhourkina syftade på hemma-VM i Ryssland. Det var då ryssarna skulle skina. Inte nu. Och vad händer när man blickar mot framtiden och inte mot nuet? Då blir man så fokuserad på i morgon att man glömmer i dag.

Sedan den strålande sommaren 2008 har Ryssland misslyckats med att gå från spännande till sprakande. Arsjavin är inte med längre. Alan Dzagoev är här, men han är en länk mellan mittfält och anfall snarare än mellan dröm och verklighet. Jo, Igor Akinfeev vaktar målet och Fjodor Smolov ska göra målen, men det är inga namn som skrämmer slag på egyptiska eleganter och uruguayanska urkrafter, på Mohamed Salah, Edinson Cavani och Luis Suarez. Med VM runt hörnet är Ryssland näst lägst rankat av alla deltagande lag. Och om vi ska komplettera helhetsbilden måste vi doppa penseln i politikens färger också.

”Försöker gömma sanningen”

Februari hade blivit mars och våren slukat vintern när Sergej Skripal satt på en parkbänk i den brittiska staden Salisbury. Den förre dubbelagenten avnjöt ännu en dag i sitt numera stillsamma liv och hade sällskap av sin dotter, men började plötsligt skaka och ögonen blev blanka. Snart låg far och dotter medvetslösa, snart tvingades 46 personer i närheten uppsöka sjukvård – och snart pulserade planeten.

– Det är överväldigande sannolikt att detta var Putins beslut, att använda nervgift på brittisk mark, på europeisk mark för första gången sedan andra världskriget, dundrade Storbritanniens utrikesminister Boris Johnson.

Britterna riktade fingret österut. EU och USA ställde sig bakom dem. 27 länder utvisade över hundra ryska diplomater. Ryssland gick till motattack.

– Storbritannien kommer förr eller senare få svara för sina grundlösa anklagelser mot oss. De måste antingen lägga fram bevis eller be om ursäkt, sa Dimitrij Peskov, talesman för Putin.

Johnson rasade igen.

– Deras förnekande blir alltmer absurt. Det är klassisk rysk strategi. De försöker gömma en sanningens nål i en höstack av lögner. De lurar ingen längre.

Stormakterna har turats om att svinga mot ryssarna efter nervgiftsattacken. Sanningen? Det är lätt att gå vilse i politiska skogar där den stora, stygga björnen kallas Ryssland, och det är mänskligt att försöka hitta rätt med konspirationsteorier som kompass. Vi får nöja oss med spekulationer. Var detta ett Vladimir-verk för att markera hur ingen förråder sin nation? Kanske. Är detta tillräckligt för att förstå varför Storbritanniens kungahus rivit sitt inbjudningskort till Putins spektakel i sommar? Möjligen. Är det här droppen som fått aggressionsbägaren att rinna över för ryska antagonister? Förmodligen.

Tiden snart inne

Daily Mail har dundrat att Ryssland velat dopa sitt fotbollslandslag lagom till VM. Framme vid regnbågens ände får man ju inte misslyckas, än mindre skämma ut sig och åka ur den enklaste gruppen. Ungefär samtidigt fick de ryska idrottarna besked att de ska tävla under neutral flagg i vinter-OS efter dopningsbrott – en soppa där de inblandade undrade var det ena började och det andra slutade.

Och mitt i allt bjuder alltså Ryssland in till fest.

Det ska spelas VM i världens till ytan största land, bland annat på en arena i S:t Petersburg som är nio år försenad och som kostat fem gånger mer än beräknat.

Det ska sparkas boll i en nation där Lionel Messi och Cristiano Ronaldo blickar mot den gyllene himlen, där Neymar utmanar de båda, där Antoine Griezmann tar Frankrike i handen med sina flimrande fötter.

De ska alla stå i rampljuset när bollen är i rullning.

Det ska Vladimir Putin också.

Dopningsskandaler? Nervgiftsattacker? Ett slumrande landslag?

När han ställde sig på podiet för att tala till hela världen ryckte han på axlarna.

– Alla som åker hit kommer att få uppleva hur öppna och gästvänliga vi är.  Alla som varit i Ryssland vet hur väl vi tar hand om våra vänner. Här ska världens bästa spelare få chansen att glänsa och visa vad riktig fotboll handlar om. Jo, det här blir en tillställning i toppklass.

Sedan klev han ner från scenen, lika skimrande som självsäker, och såg sitt landslag lottas mot Egypten, Uruguay och Saudiarabien.

Ryssland är inte redo, menar resten av världen.

Det är vi visst, kontrar Ryssland.

– – -

SVT Sport räknade ner till VM med ett dokument varje söndag. Denna text publicerades första gången den 1 april. Under faktarutan hittar du alla dokument.