Vid en parkering strax utanför kuststaden Söderhamn väntar Bichara Abderaman Khalil och Diallo Mamadou Aliou ivrigt på skjutsen som ska ta dem till kvällens fotbollsträning. Coachen Nicklas Johansson har snabbt bytt om hemma efter jobbet, och kör ett par mil för att plocka upp första gänget som längtat hela dagen för att få träna det de älskar. Fotboll.
Sandarne SIF i allmänhet och tränare Johansson i synnerhet har hjälpt hundratals flyktingar under de fyra senaste åren. Från början behövde klubben snabbt nya spelare när många slutade eller flyttade. Kontakt med asylboenden etablerades – där intresset för fotboll var väldigt stort. Och nu, fyra år senare när syftet har övergått till något annat, har över 300 nyanlända svenskar tränat på Sandarnes IP.
– Vi säger inte nej till någon, och det kostar inte en spänn. Eller ja, en spänn men det är symboliskt, säger Nicklas Johansson.
”Sandarne fick mig att inse att jag kan göra något”
För två år sedan flydde Diallo Mamadou Aliou från Guinea till Sverige. Förutom kvällsträningarna och seriematcherna jobbar Diallo även som volontär.
– När jag först kom hit var jag deprimerad, stressad och undrade vad jag gjorde med mitt liv. Men när jag hittade Sandarne insåg jag – ja, jag kan göra någonting. Att jobba här på Röda Korset och spela fotboll hjälper mig att bli integrerad. Jag lär mig det svenska språket och hur svenskar tänker, och jag kan ge erfarenheter från mitt hemland och ta från Sverige, säger Diallo.
För honom och alla nya lagkamrater som tränat i Sandarne har Nicklas Johansson betytt oerhört mycket. Och är så mycket mer än bara en tränare.
– Han är som en far för mig. Han gör hela tiden sitt bästa för att uppnå varenda behov som vi har. Han accepterar oss och ger oss motivationen för att leva.
”Viktigt att det finns något andningshål”
Sista skjutsvändan är avklarad. Och träningen kan börja. Sedvanlig uppvärmning, några gruppövningar och sedan träningsmatch. Nicklas Johansson instruerar, berömmer och ser om Mohamed Houssein som skadat sig är ok i benet och tillräckligt kry för att fortsätta.
Men trots Diallos lovord vill inte Johansson titulera sig som eldsjäl.
– Det här borde vara naturligt för man ska inte göra skillnad på folk. Man får tillbaka så fruktansvärt mycket och det är ren glädje att se att de mår bra av det. Fotbollen här är gemenskap, att ha kul och göra någonting. Det är många nyanlända som inte har någonting att göra. Och då är det extra viktigt att det finns något andningshål, några timmar att glömma saker och ting.
Mohamed reser sig upp, avstår från spel de få resterande träningspassminuterna och ställer sig på andra sidan om kortlinjen i det duggregnsfyllda gräset. Och hoppas att skadan inte är så allvarlig – för han vill inte vara borta från planen för länge och tvingas stå bredvid när de nya vännerna tränar det han älskar.
– Vi är som en familj. Jag tackar Nicklas och de andra svenskarna som accepterar oss – det är bra, säger Mohamed Houssein.