Man kan ju se allt från två sidor, även det här. En förlust i en vänskapslandskamp och på det en förlust i en turnering som ingen vet digniteten av ännu – det är ju inte hela världen. Och för all del, det var ett reservlag som föll mot Österrike med ett par bollar. Dessutom avgörs Sveriges EM-chanser i första hand inte av ni-som-vill-ha-en-chans-till-turneringen Nations League. Men svenska lagbyggen har väldigt ofta handlat om att lägga en grund och Janne Andersson vet ju vad riktningen och energin från den förra starten ledde till.
Frågetecken som inte borde vara möjliga
För två år sedan började han sin förbundskaptenssejour på samma plats – men då var misstagen färre, motståndet på en annan nivå och utdelningen bättre. Nederländerna hade gjort tillräckligt för att vinna men lämnade Friends Arena utan seger. Jannes landslag fick med sig 1–1 och började cementera sina idéer. Vad den starten, de idéerna och den resan slutade är svensk fotbollshistoria. Vad den här öppningen leder till vet vi inte, men klart är att den skapar frågetecken som inte borde vara möjliga efter VM-turneringen vi fick se en blinkning bort.
När reserverna fick chansen mot Österrike i torsdags slutade det med en av de blekaste insatserna under Janne Anderssons ledning. Deras budskap, med något undantag, var att startelvan sitter säkert. Samtidigt kan man fundera på om de var redo för uppgiften. Jag vet att landslagsledningen gjort så tidigare men sällan med så orutinerat manskap som spelat så lite ihop.
Segerkonceptet spårade plötsligt ur
När Sverige sedan tappade 2–0 till 2–3 – Blågult ledde alltså till 88:e minuten – mot ett motstånd som inte ska vara bättre skapas såklart tvivel. Kanske främst för att matchen mot Turkiet till punkt och pricka följde den logik och matchbild som Janne Anderssons landslag utvecklat som segerkoncept för att plötsligt helt spåra ur i en ny färdbana.
Och på det följer ju frågorna som aldrig hade ställts om Sverige vunnit. Då hade vi inte pratat om ett landslag som har det svårt utan sin 33-årige kapten. Då hade vi inte börjat undra ”men tänk om stolpe in mot Nederländerna och Italien nu blivit stolpe ut”. Då hade vi inte frågat om det svenska anfallsspelet, som skulle utvecklats efter VM men som snarare såg ut att ha tagit kliv bakåt.
Fem insläppta mål på två matcher
Då är inte ens försvarsspelet nämnt. Under VM släppte Sverige in fyra mål totalt på fem matcher mot högst kvalificerat motstånd. På två matcher mot lag som inte tog sig till VM har Sverige släppt in fem. Gemensamma erfarenheter har Janne Andersson både sagt och visat att de är viktiga. De får gärna glömma allt från den här samlingen.