Storsatsande Beijing Phoenix har värvat europeiska spelare och tränare för att gjuta liv i den lite stagnerade damfotbollen. Här har Marija Banusic hittat hem.

– Jag flyttade hit för att bli bättre, lära mig nya grejer både som människa och som spelare. Det är verkligen hundra procent fotboll. Det finns inget som stoppar förutom jag, säger hon.

Oförmågan att kommunicera kan dock sätta krokben.

– Man inser hur viktig kommunikationen är när man har varit van att kunna prata samma språk. I början var det lite problematiskt. Jag trodde att de förstod mig, några få engelska ord, men så var det inte så då fick man använda sig av tolk.

Svensk tränarstab

Alla i klubben är proffs. Och här finns också svenskt i tränarstaben. Huvudtränare är Marijas gamla coach i Linköping, Kim Björkegren. Han ser Kinauppdraget som mer än bara en spelmässig utmaning.

– I början fanns väldigt stor frustration om till exempel domarnivån, standard, att saker ändras i sista sekund, en avsparkstid kan flyttas tio minuter åt ett eller annat håll. Det vet man aldrig, det kan vara frustrerande.

”Saknar spelförståelse”

Elena Sadiku, som spelade för flera damallsvenska klubbar innan en knäskada satte stopp för karriären, är assisterande tränare. Den svenska tränarstaben har ändrat hela upplägget. Bland annat uppmuntras spelarna till att tänka själva, något som låter enklare än vad det är.

– Det taktiska har de inte, spelförståelse har de inte, för sedan de var små barn har de tränat på passningsövningar från A till B till C till D. De har aldrig fått ta egna beslut. Fotbollen i Europa är ju mycket snabbare, säger Sadiku.

På fotbollsplanen har det gått bra för Marija. Hon trivs och kan mycket väl tänka sig att stanna längre i Kina.

Innan du lämnade Sverige, vad hade du för tankar då om dig själv och fotbollen?

– Att jag behövde en förändring och att flytta så långt ifrån som möjligt.