– Är vi ombytta och klara? Sätt på er fotbollsskorna och ge er ut på plan!

Det är måndag och AIK:s damlag har samlats för träning. Nazanin Vaseghpanah har precis blivit presenterad som lagets nya huvudtränare. Men det är inte läge för prat. Hon drar igång träningen.

– Mitt jobb är att vara coach och koncentrera mig på laget. Vad som än händer är vi där för att passa bollen.

Ass-tränare tidigare

Jobberbjudandet fick hon tre dagar tidigare. AIK ligger sist i allsvenskan efter en motig vårsäsong och klubben frågade om hon ville ta över efter huvudtränaren Mattias Eriksson.

Men det är inte första gången Nazanin möter spelarna i laget. Hon har jobbat som assisterande tränare för laget sedan januari. Och fram till 2012 var hon själv en av de som kämpade på planen.

– När solen skiner och bollarna flyger, så är det klart att man blir sugen på att spela själv. Det är ingen hemlighet, säger hon.

Under sin idrottskarriär sågs hon som en lovande fotbollsspelare. Hon var nominerad till utmärkelsen Årets genombrott på Fotbollsgalan, har spelat två landslagsmatcher och får fortfarande frågan om hon inte ska börja spela igen. Men den dörren är stängd.

– Även om jag har varit sugen på att hoppa in ibland, så har jag hållit tillbaka. Jag känner att jag har gjort det där. Jag gick inte tillbaka till AIK för att jag var sugen på att träna utan jag gick dit för att vara tränare.

Fotboll under armen

När vi ses, fyra dagar efter det första träningspasset, är det i samma område som hon som femåring kom i kontakt med fotboll för första gången. Hennes äldre bröder tog henne till Zinkensdamms idrottsplats på Södermalm i Stockholm och spelade med henne. Efter det bar hon en fotboll under armen vart hon än gick.

Och även idag har hon en fotboll med sig. Men den här gången är den inte till henne. Den är till hennes 18 månader gamla dotter som sover i barnvagnen bredvid. ”Boll” var hennes första ord.

– Jag hoppas att hon kommer att spela fotboll. Vi är en fotbollsfamilj, så jag hoppas att hon också kommer att gilla fotboll, knyta skosnörena och sparka boll, säger Nazanin.

Men när hon pratar om slutet på sin egen idrottskarriär väcks många känslor till liv. Hon älskar att vinna, hatar att förlora och säger att hon som fotbollsspelare alltid ville mer.  När hennes lag förlorade en match gick gick hon knappt att prata med på tre dagar. Vann de ”visste hela världen om det” på kort tid.

– Jag har hört väldigt många gånger att jag vill vinna för mycket. Det var en av anlednigarna till att jag la av med fotboll. Jag ställde alltid krav och det syntes när jag var besviken eller glad efter en match. När jag fick höra att jag ville vinna för mycket, då var det dags att lägga skorna på hyllan.

Temperament tog henne framåt

Folk i hennes omgivning beskriver henne som en person med hett temperament. Hon säger att en del ser det som positivt, andra som negativt. Det är en del av hennes personlighet och en anledning till att hon har tagit sig dit hon är idag.

Och någon som såg det som en tillgång var henne favorittränare Anders Bengtsson i Hammarby, som hon själv inspireras av idag.

– Han lät alla vara sig själv. Vi fick ha de personligheterna vi hade och så gjorde han något bra av det. Jag fick vara den jag ville och andra fick vara den de ville och så byggde han ett team av det. Det var otroligt viktigt för mig.

Men även om Nazanin fortfarande älskar att vinna, har hon lärt sig att hålla tillbaka en del av känslorna när hon står vid sidan av planen.

– Som tränare måste jag ta ett steg tillbaka och analysera varför vi förlorade eller varför vi vann. Självklart får man vara besviken och glad, men jag måste vara ett steg före och ha koll på helheten. Se det konstruktivt, vad gör vi bra, vad gör vi dåligt och vad kan vi göra bättre?

Spelarna ska höras

Hon tror på hård träning och att träna ”matchlikt” – på situationer som kan uppstå under matcher. På det sättet lär man sig vad man ska göra när det väl gäller, och känner en trygghet i situationen, menar hon. Hon vill ha en rak kommunikation med spelarna och ett högljutt och stort engagemang under träningarna.

– Kommer du till en träning idag så kommer du att se och höra mig. Och jag vill att det ska smitta av sig på spelarna. Om några månader vill jag att det är mina spelare som ska höras och inte jag.

Den elfte juli är det dags för lagets första match efter tränarbytet. Nu gäller det att få saker att förändras. Nazanin ser fram emot uppgiften, men lovar inga underverk.

– Bara för att jag har tagit över betyder inte det att jag kommer kunna trolla. Det är fortfarande samma spelare, det är fortfarande fotboll vi håller på med. Men får man dem att börja känna sig trygga på träningen så tror jag det är enklare att känna det under matcher också.

Inget gratis

Under första veckan som huvudtränare har hon hunnit med ett femtal träningar med laget, och är hur nöjd som helst.

– Frågar du de som har tränat den här veckan tror jag att de kommer säga att det har varit hårt. Nu gäller det att snappa upp. Vi ligger där vi ligger – så vi måste jobba ännu hårdare. Våra poäng kommer inte komma gratis, vi får ingenting gratis. Utan här gäller det att slita.