Folkhälsomyndigheten har ett tydligt uppdrag och gör en riktig prioritering i att fokusera på sitt mål att hålla kurvan plan. Det är inte myndighetens roll att prioritera enskilda aktörer och branscher. Det som i stället blir glasklart är att det finns ett smärtsamt lågt politiskt engagemang för idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet. Vilket är oerhört märkligt mot bakgrund av att fotbollen engagerar så många människor och gång på gång visar på sin samhällsnytta.
Det här handlar dock inte om breddidrotten utan om professionell verksamhet. Fotbollen är en av de två stora professionella idrotterna i Sverige och hockeyn har inte säsong. Prioriteringen är, enligt min mening, därför inte svår.
Det interna trycket från klubbar på ledarna inom svensk fotboll är stort kring frågan om när svensk fotboll kan öppna upp. Än större är förmodligen trycket från tv-bolagen som också, utöver publikintäkter, står för en stor del av försörjningen av elitfotbollen. Fotbollen har inte höjt sin röst alls i coronakrisens kör av stödkrav och jag tycker inte alls att det är konstigt att de gör det nu.
Idrottsministern måste visa att frågan är viktig
Att starta allsvenskan både på herr- och damsidan handlar om att få igång en professionell verksamhet, en bransch som hittills inte varit måltavla för något statligt stödpaket. Flera klubbar har nyttjat möjligheten till korttidspermittering. Så klart välkommet även för dem, men det går inte att rulla igång banden från noll till hundra i elitverksamhet med den mänskliga kroppen som verktyg.
En vanlig försäsong börjar i januari med hård uppbyggnadsträning för att i slutet av februari gå över till tävlingssäsong med Svenska cupen. Allsvenskan startar i månadsskiftet mars/april. Under den här våren har de flesta av klubbarna hållit igång träning på 40 procent. Grundträningen finns där men inte matchtempo eftersom inga träningsmatcher har fått spelas. Förutsättningar måste finnas för att planera en seriös start på säsongen. Det är inte bara att slänga ut en boll och lira.
Mitt förslag är att idrottsminister Amanda Lind visar att frågan är viktig genom att göra ett politiskt avvägande som Folkhälsomyndigheten kan arbeta utifrån. Det svar som Folkhälsomyndigheten därmed skulle kunna ge svensk fotboll är under vilka premisser allsvenskan kan starta den 14 juni.
Kan inte en belöning för detta vara att få se live-sport?
Myndigheten kan ge fotbollen en ram för planeringsförutsättningarna. Vilket läge måste gälla den 1 juni för att fortsatt ”go” gäller? Hur ska smittspridningen se ut, hur hårt ska IVA-platserna vara belastade, kan det finnas regionala skillnader? Fotbollen har presenterat en hållbar trappa för återöppnade av Sveriges största idrott. De har dessutom resurser att genomföra säkra arrangemang.
Dagens svar var inte ett nej utan ett ”vänta och se”. Om några veckor, efter kommande helger, vet vi mer. Argumentet är att myndigheten inte är orolig för själva verksamheten att bedriva fotbollsmatcher utan oron ligger i supporterengagemanget. Att människor ska samlas på pubar eller följa lagen till matcher.
För mig finns det sprickor i den argumentationen eftersom vi i nuläget har ett tydligt förbud på folksamlingar över 50 personer och tydliga riktlinjer på fysisk distansering i offentliga miljöer. Jag tycker också att den gångna våren visar med tydlighet att det svenska folket kan ta ansvar och göra kloka avvägningar för att minska smittspridning. Kan inte en belöning för detta vara att få se live-sport? Hellre se live-sport hemma själv än att se sin klubb gå i konkurs.
Visst har vi hört Folkhälsomyndigheten säga det gång på gång – rätt insats, på rätt ställe, vid rätt tidpunkt.