Det var efter en match i landets högsta division Liga 1 mellan Arema och Persebaya Surabaya i lördags kväll som våldsamheter utbröt. Hemmalaget Arema förlorade med 2–3 och missnöjda supportrar stormade planen efter slutsignal, skriver indonesiska fotbollsförbundet PSSI på sin hemsida.
Enligt polisen var det cirka 3 000 personer som stormade planen och de senaste officiella uppgifterna gör gällande att minst 125 personer avled i tumultet som uppstod efteråt.
Polishundar släpptes ut
En person som befann sig på arenan och hamnade mitt i kaoset är Arema-supportern Muthia.
– När matchen tog slut såg jag tre personer ta sig in på planen. De jagade Arema-spelarna för att uttrycka sitt missnöje. Inte så långt efteråt kom andra supportrar in på planen. Det fick polisen att släppa ut polishundar på planen, vilket fick Arema-supportrarna backa undan, förklarar hon, och fortsätter:
– Men de kom ut på planen rätt snabbt igen. Helt plötsligt – från ingenstans – sprutade de tårgas rakt upp på läktarna. Supportrarna flydde då mot utgångarna medan polisen fortsatte att spruta tårgas. Många svimmade.
”En massaker”
Ett dygn efter kaoset har Muthua irriterade ögon och mindre skador på knäet. Dessutom mår hon mentalt dåligt.
– Det är första gången jag varit med om att en fotbollsmatch förvandlats till en massaker. Det var traumatiskt att se folk dö, förklarar hon.
Vad tror du är den främsta anledningen till att det blev en så pass stor katastrof?
– Först och främst för att polisen helt slumpartat kastade tårgas mot supportrarna. För det andra så skulle jag säga att arrangörerna inte förberett sig tillräckligt noga. Det var lätt att förutspå att det skulle bli kaos eftersom matchen spelades mellan två stora rivaler.
”Samma sak kan hända igen”
Den indonesiska ligan har nu pausats i en vecka. Men Muthia är tveksam till om det som nu skett kommer att leda till någon förändring.
– Det är inte första gången som polisen använt sig av tårgas, 2012 hände det i Surabaya. Jag tror att samma sak kan hända igen om de inte på allvar ändrar sitt sätt att arbeta när de ska lugna ner folk, funderar hon, och fortsätter:
– Tyvärr så väljer polisen i detta land alltid våldet först.