Det internationella spelarfacket, Fifpro, har tidigare under våren uttryckt oro för att damfotbollens existens är närapå hotad av coronakrisen. Enligt Fifpro har det uppstått flertalet risker under pandemin – en är att damerna helt hamnat i skymundan.

Parallellt med att Cristiano Ronaldo, Mohamed Salah och Lionel Messi återupptog jakten på en ny ligatitel med sina klubbar fick stjärnor som Linda Sembrant, Sofia Jakobsson och Magdalena Eriksson finna sig i att säsongen var över.

– Det är fruktansvärt att man inte kan spela dam- och herrfotboll i samma land. Det är oförklarligt tycker jag. Det gäller i Sverige också. Damallsvenskan började lite senare och svenska cupen togs bort helt. Det speglar hur hierarkin ser ut och det är lite det som är problemet, säger Caroline Jönsson, tidigare landslagsmålvakt och numera styrelseledamot i Fifpro.

”De rätta sidorna kommer fram i tuffa lägen”

I flera år har damfotbollen expanderat kraftigt och under fotbolls-VM 2019 slogs publik- och tittarrekord. Landslagskaptenen Caroline Seger är frustrerad över hur fotbollens beslutsfattare behandlat damfotbollen under pandemin.

– När det går bra för damfotbollen så vill man gärna vara med, och man pushar väldigt mycket för det. Men när det blir lite motigt och tufft så är det lätt att sopa undan och någonstans fokusera på det som man alltid har gjort, och det har varit herrfotbollen. De rätta sidorna kommer fram i tuffa lägen, säger Seger.

Blir man inte uppgiven?

– Man gör ju jobbet hela tiden. Man förstår att man tar två steg framåt och så ett tillbaka, och så fortsätter man så. Jobbet tar lång tid, men det går framåt och ibland kan man tycka “varför går det inte snabbare?“. Men jag vill inte heller fastna i bitterheten eller att jag är frustrerad, arg och ledsen. Utan jag vill fokusera på “var kommer vi ifrån, var har vi varit och var är vi i dag?” Det är viktigt att försöka se det positiva i allting så att man inte glömmer det.

KLIPP: Damerna får bara 3 procent av krispengarna (24 juni 2020)