Vi möter henne i charmiga Måndalen, en liten by på norska västkusten, en timmes bilresa från Ålesund och beläget alldeles intills Romsdalsfjorden. Hon brukar inleda varje morgon med en yogastund på bryggan, en symbolisk bild av en rutinerad löpare som till slut hittat rätt med en skadedrabbad kropp.
Hon var framgångsrik banlöpare, framförallt på 3000 m hinder, en distans där hon var EM-sjua i Göteborg 2006. Den karriären gav henne tio SM-guld och flera Finnkampsframgångar, men också allt fler skador och till sist en ohållbar situation med en stressfraktur i höften.
– Det kom till en gräns att det går inte längre. Det fanns inge bild av hur länge det skulle ta att läka, två månader, ett halvår, det kanske var något kroniskt. Då kände jag att jag måste sluta, säger Ida som fostrats i en framgångsrik löparfamilj i småländska klubben Högby med bland andra lillebror David som framgångsrik långdistanslöpare på herrsidan.
Hon var ifrån det i fem år, reste, utbildade sig, upplevde naturen och framförallt läkte ihop. Ett motionslopp i Åre 2015 gav en aha-upplevelse, en smak på löpningen igen och en vetskap om att berg och långa distanser passade henne.
Trea på världsrankingen
Tre år senare är hon en av världens främsta bergslöpare, trea på internationella trailrunningförbundets lista med ytterligare två svenskor, Emelie Forsberg (7) och Mimmi Kotka (9) topp-10. Just rutinerade Forsberg har varit en inspirationskälla för Ida Nilsson som sen ett drygt år tillbaka hyr ett rum hemma hos Forsberg och sambon Killian Jornet och tillsammans sparrar och motiverar.
Det har gett resultat. Bara i vår har Nilsson vunnit klassiska Transvulcania, en tuff bergsultra på Kanarieöarna som hon dessutom segrade i för tredje året i följd. Hon följde upp med att springa hem Zegama, ännu en bergstävling i Spanien, nu i norra delarna i regionen Baskien.
– Vad gäller Zegama så har inte upplevt något liknande. Kantat med publik i uppförsbackarna som står o hejar o skriker. Jag trodde nästan trumhinnorna skulle spräckas, säger hon med ett skratt efter ännu en framgång och nya prispengar in.
Hon klarar numera att leva på sin sport, tillhör ett av branschens största stall och ser fram mot mycket mer framöver. Inte minst att ta klivet upp på ännu längre distanser, som till exempel Western States, världens äldsta traillopp på 100 miles, 160 kilometer.
Inga planer på att lägga av igen?
– Nej, jag har ju just börjat!
