I måndagens avsnitt av Sveriges radio-programmet ”sommar & vinter i P1” är Arne Ljungqvist värd och tar lyssnarna igenom en spännande berättelse om antidopningsarbetets historia.

– Enligt min bedömning var det som värst på 1970- och 80-talen. Nu skulle jag uppskatta att ungefär åtta procent av idrottarna är dopade, säger Ljungqvist och fortsätter:

– Friidrotten är renare nu än vad den någonsin har varit tidigare. Intressant är att alla rekord i kastgrenar, hos både män och kvinnor, är över en kvarts sekel gamla.

”Svenska friidrottslandslaget ville ha bort mig”

87-åringen har tidigare berättat för SVT om sin kamp och det enorma motståndet han mött, vilket sammanställts i en dokumentärserie.

I sommarpratet talar han stolt om sin resa.

– När jag startade antidopningskampanjen på 1970-talet var okunskapen och oförståelsen ganska total. Både bland idrottsmän, idrottsledare och en oupplyst allmänhet, säger han och fortsätter:

– Det svenska friidrottslandslaget ville till och med ha bort mig. Nu, 45 år senare, är bilden dramatiskt förändrad. Dopning är det fulaste som finns i idrottarnas och allmänhetens ögon.

Antidopning – en världsangelägenhet

– Den olympiska rörelsen och världens regeringar har gått samman i en internationell övervakningsorganisation, Wada, som förklarat att doping är oacceptabelt. Och vi har fått ett FN-mandat att bekämpa dopingen genom en Unesco-konvention.

Hör hela Dopningjägaren Arne Ljungqvists sommarprat här.