Och egentligen är det bara delmål på vägen mot en efterlängtad utomhussäsong, med ett EM i Amsterdam och kanske ett OS i Rio på 10.000 meter. Klippantjejen har stora planer för en karriär som upplevt både med- och motgångar under de två senaste hektiska åren.
Hon har brottats med en stressfraktur i ena foten, rehabbat ett hopparknä och fått handskas med astmaproblem. Och däremellan visat sin stora talang som löpare, tjejen som cyklade bredvid pappa på hans löparrundor och gjorde sin första mil som 10-åring. Det var kärlek direkt, Sarah hängde med brorsan på löparträningar och blev snabbt en tuff konkurrent.
– När jag blev snabbare än brorsan då slutade han. Sen slutade alla killarna (i gruppen), jag vet inte varför, säger hon klurigt och skrattar när vi hälsar på i föräldrahemmet i nordvästra Skåne.
”Vi klickade inte alls”
Hon och pojkvännen, 24-årige holländske löparprofilen Jesper van der Wielen, är nyligen hemkomna från ett avslutat äventyr i Australien. Den tänkta långtidsvistelsen i Falls Creek utanför Melbourne, under demontränaren Nic Bideau (mannen bakom bla Cathy Freeman), avbröts plötsligt och i förtid.
– Det funkade bara inte mellan mig och Nic. Det gick inte alls. Vi klickade inte alls tillsammans. Han tyckte att jag inte lyssnade på honom och jag tyckte detsamma, säger hon om samarbetet som träningsmässigt ändå gav en bra byggsten, inte minst med en mix av pass med både hårda intervaller och långpass på 30 km.
Väl hemma har hon kastats rakt in i en inomhussäsong som i Nordenkampen gav seger på 3000 meter på 9.01, en förarglig sekund över kvalgränsen till inomhus-VM. Bara Sara Wedlund av svenskor har sprungit snabbare. I helgens inne-SM i Malmö gör hon ett nytt försök att fixa ett lopp under nio minuter.
– Om jag inte klarar det på SM får vi se om vi hittar något annat lopp. Det är bara att köra på så hårt jag kan.
Svenskt rekord och VM-biljett
Och alldeles oavsett har hon fixat en VM-biljett till Portland på 1500 meter. 4.12 var passertid i ett lopp över en engelsk mil som slutade i svenskt rekord; 4.30,32.
– Det är imponerade. Många har inte haft så bra koll på mig sen tidigare.
Kontinuiteten börjar ge utdelning. För ett år sen sprang hon ett landsvägsmil i tyska Paderborn på under 33 minuter. Efter nya skadebekymmer komhon tillbaka och blev sexa i K22 på terräng-EM, bättre än någon tidigare svenska i klassen.
Och det är utomhussäsongen hon längtar mest till. Hon och Jesper flyttar ner till Nederländerna och ska börja träna för rekordmakaren Bram Wassenaar. Och ett delmål är 10000 meter vid en stor gala i Stanford, USA i maj där hon ska jaga kval till framförallt EM i Amsterdam men också OS i Rio de Janeiro. Det sistnämnda kommer krävas bragdinsats, SOK:s kvalgräns är satt till 31.50, sju sekunder under Midde Hamrins svenska rekord från 1990!
– Om hon inte blir skadad eller sjuk så tror jag att hon kommer att fixa det. Jag är 95 procent säker på det, säger pojkvännen Jesper som brottas med en egen fotskada och nu istället lägger energi på att matcha fram Sarah.
– Hon är en tjej som kan utmana afrikanskorna, säger han tvärsäkert och lite stolt.
Maratonsatsning lockar
Och lyckas det inte med OS i år så är det egentliga målet att vara riktigt kapabel till spelen i Tokyo 2020, på 5.000 och 10.000 meter och därefter har både hon och Jesper en annan inriktning för ögonen – maraton!
– Jag tycker att det är en så himla cool distans. Det är den riktiga ”långdistansdistansen”. Och det är något man bara ska prova på och jag vill testa och se hur bra jag kan bli!
Och det förstås, för tjejen som älskar sin löpning och ”helst skulle köra tre-fyra pass om dagen om jag fick”, är en riktig l-å-n-g-satsning det bästa livet kan erbjuda...