Idrottare, tränare och andra i EM-organisationen hade samlats för en stor avslutningsfest i en mässhall i Berlin. Mitt under festligheterna avbröt de för att hylla medaljörerna i tidernas stavhoppstävling.
Flankerad av ryske silvermedaljören Timur Morgunov och franske bronsmedaljören Renaud Lavillenie fick Armand Duplantis ställa sig högst upp på pallen och ta emot publikens jubel – och sin guldmedalj.
”Hoppas på mer i framtiden”
– Det är en konstig känsla för jag är så glad som någon skulle kunna vara, men samtidigt så är jag väldigt trött, säger Armand Duplantis till SVT.
– Det kommer bli en konstig upplevelse i natt när jag ligger där i sängen och tittar på videon om och om igen. Jag kan fortfarande inte förstå att det hände på det sättet det gjorde, jag tror det kommer bli en stor milstolpe i min karriär.
På frågan hur han klarade av prestationen har han svårt att hitta ord.
– Jag hittade en bra rytm och publiken var väldigt stöttande. Jag fick ett momentum och kunde bara fortsätta, fortsätta och fortsätta och kunde inte sluta. Det var en av de där perfekta kvällarna som jag hoppas att jag får fler av i framtiden när det verkligen räknas, säger han.
Hyllar föräldrarna
På läktaren satt både pappa Greg Duplantis och mamma Helena Duplantis, båda tidigare friidrottsprofiler som haft stor påverkan på 18-åringens succé. Pappan, före detta stavhoppare, är stavtränare och mamman, före detta sjukampare, är fystränare.
– Min mamma tränade mig varje dag det här året och min pappa har varit med nästan varje dag också. Vi har lagt in mycket arbete i det här året, och att få avsluta kvällen med personerna som tog mig hit från början är en otrolig känsla och det perfekta sättet att avsluta kvällen, säger han.
– Det är svårt att bearbeta allt på en gång. Jag vill bara vakna upp och att allt fortfarande ska vara sant då, allt är så konstigt nu, det finns inga ord som riktigt kan beskriva det här.
