Hej Peter!

Det här brevet är till dig från dig. Det kommer inte postat i ett kuvert med frimärke, utan sänds elektroniskt. Det är så man skickar post nu, 28 år senare. Världen jag lever i idag, är till stor del bättre, men i vissa aspekter har det hänt alldeles för lite. Syftet med att jag skickar det här brevet till dig är att jag vet att du just nu mår dåligt. Jag vill ge dig några tips så att du förstår att det kommer att bli bättre.

Du kom till en insikt för några dagar sedan. Nu kan du inte sova på nätterna. Tycker att du inte är värd ett skit längre. Du undrar om ”det där” går att se på dig? Vet folk? Jag ler lite åt att det dröjt tills nu innan du fattat hur det ligger till. Du är ju född så. Om inte annat borde din skivsamling fått dig att ana. Att du är bög.

Du är 13 år och älskar idrott och har gjort det så länge du kan minnas. Du har alltid sett dig som elitidrottare och har gett dig in i det här för att bli bäst. Innerst inne vet du att det är friidrott som är sporten du vill satsa på. Eller ja, åtminstone tänkte du så tills du kom på hur det ligger till. Nu tror du att du måste sluta idrotta, eftersom du på fullaste allvar inte tror att det finns en enda bög i hela världen som idrottar förutom du själv. Du tänker att bögar möjligtvis tävlar i schlager, men absolut inte i idrott. Du inbillar dig att manliga idrottare måste vara maskulina, självsäkra och heterosexuella för att lyckas.

Jag kan berätta att du inte är ensam. Det är många killar och tjejer som idrottar och som är inne i garderoben. Många fler än du kan ana. Du kommer också att lära dig att de tuffaste rugbyspelarna kan vara bögar och schlagerfjollor kan vara hetero. Du kommer själv behöva lägga dina egna fördomar åt sidan.

Just nu hör du uttrycket ”jävla bög” i princip varje dag. I skolan, i omklädningsrummet och till och med bland personer du definierar som dina vänner. Det finns ett tonfall i uttalet (eller skriket som det ibland är), som understryker att en bög är inget värd. De senaste dagarna har bögskämten känts som kulspruteeld riktad rakt mot just dig. Även om inget vet, så krymper din självbild för varje gång du hör orden. I framtiden kommer du att söka dig till sammanhang där det är helt oacceptabelt att uttrycka sig så, men tyvärr kommer du få höra den typen av jargong i hela din idrottskarriär. Inte av alla, men av allt för många. I vissa sammanhang kommer det att vara lugnt. Detta kommer du inse beror på att det finns bra ledare och dåliga ledare.  

Du har precis bestämt dig för att aldrig berätta för någon att du blir kär i killar och inte tjejer. Anledningen till ditt beslut är att du gillar den personen du var innan du kom på det här att du är bög. Och de flesta andra verkar ju gilla den personen också. Du har stämpeln på dig som ”den där killen som alltid idrottar”.  I den bilden ingår det omedvetet en massa förväntningar från omgivningen som du vill leva upp till. Förväntningar som inte innehåller möjligheten att du är bög. Du kommer att göra allt för att upprätthålla din nuvarande image, eftersom du vill att folk tycker om dig och för att du vill bli en toppidrottare i framtiden. Du har ju också lärt dig idrottens ”magiska formel”: ”Talang, höga mål, hårt arbete och bäst när det gäller” – följer man den så lyckas man. Den storyn har du hört många gånger. Att våga vara sig själv är inget du hört om som leder till guldmedaljer. Livet kommer dock att lära dig att det är just det som kommer få dig att hoppa långt.

Att komma ut kommer att vara det svåraste du gjort i ditt liv. Mycket svårare än att vinna SM-guld och tävla i OS. Efter att du kommit ut, så hoppar du omgående över åtta meter för första gången. Men tyvärr kommer du aldrig helt kunna vara dig själv när du är ute och tränar och tävlar med till exempel landslaget. Därför blir idrottskarriären kort.  Nya mål och visioner föds och de handlar inte om idrott längre, utan om att växa som människa. Om kärleken. Det är också då du når dina största framgångar.

Det du saknar nu är förebilder. Just därför vill jag berätta att jag tagit med min bästa vän på en resa runt om i världen för att träffa andra idrottare som kommit ut. Vi kallar dem regnbågshjältar. De gör skillnad för personer som du. Du hade gillat att höra vad de har att berätta. Du skulle kunna identifiera dig med dem och vilja nå dit de har nått.

Försök att nu somna om. Du behöver din sömn. Det tar på krafterna att spela charader. Du ska göra det i tio år till. Och imorgon ska du tyst ta emot kulspruteelden igen.

Peter Häggström Lindecrantz (Yepp, jag har gift mig. Med en snubbe.)

Känner du igen dig? Har du en berättelse du vill dela, gör det här.