Det inledande 100 metersloppet gick galant. 11.17 i en svag motvind var bara tre hundradelar från Fredrik Samuelssons årsbästa.
– Det är jag väldigt nöjd med, det var en bra start, säger Samuelsson till SVT Sport.
Hans pappa och tränare Janne Samuelsson satt och njöt på läktaren.
– Jag är supernöjd verkligen, det kanske jag inte hade varit för två, tre år sedan, innan Fredrik blev sjuk, för han har ju sprungit betydligt fortare än det här, men sett till hans sjukdomsperiod på sex, sju månader så är jag lättad och nöjd, det var riktigt bra, säger Janne.
KLIPP: ”Vi trodde karriären var över”
I det efterföljande längdhoppet gick det dock betydligt sämre. Samuelsson, som har ett personligt rekord på 7,81, lyckades bara få till ett hopp på 6,91 som bäst.
– Längden är väldigt dålig om man tittar på resultatet och jämför det med min kapacitet, men det är tyvärr min reumatiska sjukdom som ställer till det lite. Den sitter i lederna och senfästen, och under längdhoppet kände jag av både hälsenan och höften så att det inte skulle bli runt 7,60 visste jag på förhand men det är surt när det blir ett så här dåligt resultat så klart, säger han.
”Det är surt”
Även i kulstötningen var han en bit från sitt personbästa, men 14,18 var ändå ett respektabelt resultat.
– Kulan är stabil, 14,18 är ett hyggligt resultat, men det är surt liksom, den här sjukdomen kommer och går lite i skov. Nu har jag besegrat den de senaste månaderna men jag börjar också känna att den börjar ta sig i kapp mig igen och det är väldigt irriterande. Vad ska man lyssna på liksom? Huvudet vill fortsätta men kroppen skriker att jag inte borde fortsätta, men jag vill ju kriga på.
Det var i fjol som Samuelsson fick beskedet att han drabbats av en autoimmun sjukdom som sätter sig på lederna. Han har kämpat med sjukdomen sedan dess och säger sig ha hittat rätt i medicineringen nu.
– Det har varit extremt kämpigt, vi trodde karriären var över i början på maj, säger Janne Samuelsson.
Funderar på att bryta
Under kvällspasset krigade sig Samuelsson igenom både höjdhoppet och 400 meter utan några större framgångar.
– Man är stolt och glad över att vara här men det blir svårt att hitta de där sista procenten av taggning och adrenalin när man har ont. Jag håller skallen högt men det är verkligen svårt att hitta de där sista procenten, det blir väldigt jobbigt alltså, på många plan, säger Fredrik.
I dagsläget är det oklart om han klarar av att fullfölja tävlingen.
– Nu ska jag får behandling, käka mat och sova på saken, sen får jag se hur höften och baksidorna svarar i morgon. Jag ska snacka med läkarteamet och se om de tror att det är något som kan förvärras eller inte.