Det blir massor av friidrott i SVT på fredag, då både junior-EM från Eskilstuna och Diamond League från Monaco sänds direkt.
Erika Kinsey, då Wiklund, tog guld på JEM 2007. Sedan försvann hon från den stora friidrottsscenen. Det tog många år innan hon kom tillbaka, och överraskade stort i sommar när hon plötsligt hoppade världshöjden 1,97.
Det blev inte som hon ville efter juniorguldet, och under flera år ägnade hon sig bland annat åt ishockey istället för friidrott.
– Det var jättekul att vinna junior-EM, men efteråt blev det en jobbig tid. Det blev stressigt, säger hon på telefon från Spanien där hon är och tränar mellan Diamond League-galorna i Lausanne och Monaco.
– Jag ville upp till senior direkt, jag ville ha en spikrak utveckling. Jag tror att man ska komma ihåg det som junior, att det är ett stort steg att ta upp till att bli senior, säger Kinsey.
19 år gammal satte hon direkt stor press på sig själv efter guldet.
– Jag hade inget tålamod alls, jag satte upp så höga mål för mig själv. Sedan när man får höra från media också att man är ”den nya” någonting, lägger man ihop den pressen med sina egna förväntningar – går det lite trögt i träningen då så kan man lätt ledsna.
”Lärt mig mycket”
Steget från junior till senior är stort, säger hon. Större än vad hon insåg då.
– Jag tror att det är viktigt för de som tar medalj nu att de har koll på sig själva och inte stressar. Att de tror på det de gör. Det finns många seniorer som är framgångsrika nu som inte ens kvalificerade sig till juniormästerskapen, det har kommit senare.
Perioden efter juniorguldet blev tuff, men hon utvecklades också.
– Jag tror att jag inte skulle ha varit så hård mot mig själv. Och inte bara tänkt på resultat. Man kan fortfarande utvecklas i träningen även om man inte får resultaten. Men jag ångrar samtidigt inte hur det blev. Det har ju tagit ganska lång tid, men jag har lärt mig mycket om hur jag fungerar som person.
Nu har hon plötsligt slagit igenom en andra gång i livet. Hon hoppade 1,97 på lag-EM i Ryssland i juni, nio centimeter högre än hennes högsta hopp förra året. Nu har hon erfarenheter med sig från förra gången.
– Just att ha kul. Jag trodde att jag skulle känna pressen igen, att, oj, nu skriver de att jag är ett medaljhopp. Men jag tar det som en styrkande grej istället. Det blir en press, men det blir annorlunda, det blir en skön press. Jag behöver den extra motivationen för att bli bättre och bättre.
Vill hoppa högre på fredag
Förra veckan gjorde hon Diamond League-debut i Lausanne och blev trea på 1,94. På fredag tävlar hon igen i Monaco, och hon siktar på en ny topp-placering.
– Jag ser verkligen fram emot det, nu vet jag hur det funkar och det känns som att jag kan slappna av lite mer. Jag var väldigt nöjd med placeringen i Lausanne, men jag skulle gärna vilja hoppa lite högre höjder.
Trots den fina placeringen, och höjden som var hennes näst högsta någonsin, var inte hoppningen perfekt.
– Det var hoppkänslan och framförallt rytmen i ansatsen som jag kände att jag inte hade.
– När jag var i Ryssland kändes det så himla bra, jag kände att jag hade höjd i i hoppet. Nu var det lite stressigt, jag tog höjden för tidigt och sedan andra gånger för sent, det var ingen tajming i hoppet.
Sändningstider för JEM i Eskilstuna hittar du här.
Sändningstider från Monaco och Kajsa Bergqvists analys av Kinsey hittar du här.